Den stora ryska författaren Fjodor Dostojevskij förutspådde att kommunismen skulle komma från Europa och att dess införande skulle hävda tiotals miljoner offer och att kommunismen skulle vara en katastrof för mänskligheten. På samma sätt varnade den ryska filosofen Nikolai Berdyayev – som levde i exil – i sin bok ”The Meaning of History” (1923), för en allt mörkare anti-humanistisk period och en förebådade apokalyptisk skräck.

Först nu när information kunnat spridas horisontalt människor emellan iom internets intågande har det blivit relativt lätt att beskriva händelseförloppet som ledde bolsjevikerna till sätet för makt i forna Sovjet. Materialet, som hittills gjorts tillgängligt, är i sig mycket chockerande och det har definitivt bevisat sig att det fanns en internationell konspiration bakom ”revolutionerna” i Ryssland.

1915 hade Alexander Parvus (Israel Lazarevitj Helphand) gjort upp planer för bolsjevikernas maktövertagande med hjälp av den tyska underrättelsetjänsten. Han hade skrivit den ledande rollen för Vladimir Uljanov-Lenin. Samma år, fick Parvus 7 miljoner mark från det tyska finansdepartementet ”för att utveckla revolutionär propaganda i Ryssland”. Parvus träffade Lenin i Zurich i maj 1915 för att diskutera sina planer. Lenin föredrog envist Schweiz som ett offer för kommande konspiration. Enligt den amerikanska tidningen The New Federalist 11 sep 1987)

Parvus bidrog till första världskriget med sina intriger, i vart fall var han extremt välinformerad. Han förutspådde 1904 att industriländerna skulle dras in i ett världskrig, som skulle vara den blodiga starten av stora händelser i Europa. Samtidigt trodde ej Lenin att kommunisterna skulle nå makten under sin livstid vilket han gav uttryck för under en föreläsning i Bern den 22 januari 1917, alltså strax före kuppen i februari samma år. ( ”Collected Works”, Vol. 19, s. 357.)

Lenin trodde dessutom ej heller på att det skulle bli ett världskrig, vilket även detta pekar på att han endast var en marionett i händerna på internationella ekonomiska eliten.
Bakgrunden till första världskriget.
Det avslöjades under rättegången mot Gavrilo Princip och Nedelko Cabrinovic – Franz Ferdinands (arvtagare till den österrikiska tronen) – mördare -, att den franska frimurarnas organisation ”Grand Orient” var bakom mordplanerna, och inte den serbiska nationalistiska organisationen Svarta handen. Denna enorma provokation hade planerats i Paris 1912 vid högkvarteret i Grand Orient.

Nedelko Cabrinovic avslöjade i domstol hur frimurarna hade dömt Franz Ferdinand till döden. Han lärde sig detta från en frimurarbroder Ziganovic (det var han som gav Gavrillo Princip en Browning pistol).
Mordet utfördes den 28 juni 1914, allt enligt stenografirapporten från rättegången publicerades i Alfred Moussets bok ”L’Attentat de Sarajevo”, Paris, 1930. Denna information har senare tystats ner.

Det har också hållits hemligt att ett försök gjordes att mörda Grigorij Rasputin i Pokrovskoye i Sibirien vid exakt samma tidpunkt. Rasputin var trollkarl vid tsarens hov och Tsarinans favorit och var starkt emot att Ryssland skulle dras in i ett storkrig. (Colin Wilson ”Ockulta”, London, 1971)
Prince Felix Yusupov lyckades mörda Rasputin den 29 december 1916. Den österrikiska bolsjevikiska Karl Radek (Tobiach Sobel-sohn) kände också till detta och även denna man verkade alltid varit välinformerad. Radek kände Ziganovic personligen från sin tid i Paris. Han försökte att avslöja hemligheter om kriget under rättegången mot honom i Moskva 1937, men Stalins lakejer tystade honom, och han fick aldrig chansen att avslöja något och tog dessa hemligheter med honom i graven (Molodaya Gvardiya, nr 2, 1991, s. 121).
Vad var Grand Orients motiv?

Jag behöver inte spekulera här. Det är bäst att citera zionistiska källor. Den zionistiska tidningen Peiewische Vordle skrev den 13 Januari 1919:

”Den internationella judendomen … anser det nödvändigt att tvinga Europa in i krig, så att en ny judisk era kunde börja i hela världen.”
I tidskriften ”British Israel truth” 1906:
”Vi måste förbereda våra egna för stora förändringar i ett stort krig som är vänt mot Europas folk.”

The jewish periodic Hammer” var ovanligt rättfram strax före februarikuppen:

”Ödet för det ryska imperiet har satsats på ett kort … det finns ingen räddning för den ryska regeringen. Judenheten har bestämt detta och därför skall det vara.”

Litman Rosenthal förklarade i tidningen ”American Jews News den 19 September 1919 att det första världskriget genomfördes pga judarnas intriger och att allt detta var planerat i Basel så tidigt som 1903.

Rabbinen Reichhorn i tidskriften Le Contemporain stärker i ett uttalande att dessa planer var långtgående redan den 1 juli 1880.
”Vi skall tvinga goyim till ett krig genom att utnyttja deras stolthet, arrogans och dumhet. De kommer att slita varandra i stycken. De kommer att tvinga varandra ut ur sina länder, som vi sedan skall kunna ge vårt folk.”
Samtidigt, planen var att världskriget skulle hindra tyskarnas framgångar på den internationella marknaden, enligt historikern Gary Allen.

Karl Heise publicerade brittiska frimurare ”karta över Europa från 1888. Kartan presenterade nya nationsgränser i Europa, som blev verklighet efter första världskriget. (Pekka Ervast ”Vapaamuurareiden kadonnut sana” / ”Frimurarna” Förlorade Ordet ”, Helsingfors, 1965, s. 78.)

Hans intressanta bok ”Entente – Freimaurerei und Weltkrieg”, en analys av den förrädiska roll frimurarna i orsakar första världskriget, publicerades i Basel 1919.

I tidningen ”Truth” i december 1890, var en karta publicerad som avbildade Europas gränser, som även blev verklighet 1919. Tre imperier var borta. Detta publicerades som en satir:

”Titta vad motståndarna till frimurarna har kommit på!”

Men 1919, var det ingen som skrattade längre.
Som vi tidigare berättade, fann Parvus också pengar för kuppförsöket 1905. Han tog väl hand om Lenin, och gjorde honom till redaktör för tidningen Iskra så tidigt som 1901, som drevs från hans hem i en förort München, han organiserade även ett tryckeri i Leipzig. Parvus såg till att tidningen nådde Ryssland, och lät Lenin bo i sin lägenhet i Zürich. (Lenin bodde i Schweiz mellan 1914 och 1917.)

Parvus hade förklarat för Lenin att organisationen för revolutionen behövde pengar och ännu mer pengar för att konservera makten. Parvus visste vad han talade om, eftersom han agerade som en finansiell rådgivare till både turkar och bulgarer under Balkankrigen, 1912-1913. Samtidigt blev han oerhört rik genom sina egna vapenaffärer. Parvus hade arbetat från Salonica i Grekland, där han kommit i kontakt med den kraftfulla lokala frimurarnas organisation.

Den viktigaste kraften bakom honom var Prince Volpi di Misurata -perhaps den mäktigaste mannen i Venedig – som hjälpte Parvus med finans, erbjudanden och frimurarnas kontakter. Det var denna Volpi som i oktober 1922 väckte den socialistiska fascistiska Benito Mussolini till makten, vilket gör kungen utse honom premiärminister.

Han var också med bakom bildandet av Libyen 1934. Mussolini hade varit särskilt nöjd med mordet på den ryska premiärministern Stolypin, som han kallade ”tyrannen av Neva” i en artikel. Volpi blev finansminister i Mussolinis regering. Volpi hade varit i centrum för de finansiella kretsar som provocerade fram Balkankriget 1912-1913. (The New Federalist, 11 september 1987.)

1916 föreslog Alexander Parvus att den tyska regeringen bör finansiera Lenin och hans parti ännu mer intensivt. De skulle kunna göra en separatfred med Tyskland om de nått makten i Petrograd. Det var också tydligt för tyskarna att bolsjevikerna effektivt skulle kunna försvaga Ryssland.

Kaiserns sionistiska rådgivare Walter Rathenau (1867-1922), som var en rik industriman, rekommenderade också att finansiera bolsjevikerna. Tysklands ambassadör i Köpenhamn, greve Ulrich von Brockdorff-Rantzau, var av samma åsikt. (Nesta Webster och Kurt Kerlen ”Boche och bolsjevik”, New York, 1923, sid. 33-34.) Parvus stod väldigt nära honom och hade stort inflytande över honom. Parvus själv gjorde sig 20 miljoner mark från detta förslag.

Det var Ulrich Brockdorff-Rantzaus brev den 14 augusti 1915 som slutligen bringade till ett beslut i frågan om ekonomiskt stöd till bolsjevikerna. Detta brev, riktat till den tyska vice statssekreteraren, sammanfattade en diskussion mellan Brockdorff-Rantzau och Helphand-Parvus. Ambassadören rekommenderas starkt att använda Israel Helphand att underminera Ryssland då ”han är en ytterst viktig man, vars ovanliga kraft vi ska kunna utnyttja under kriget”.

Men ambassadören hade lagt till en varning:
”Det är nog farligt att använda de krafter som ligger bakom Helphand, men om vi skulle vägra att använda deras tjänster, fruktar vi att vi mister vår möjlighet att kontrollera dem, det kommer säkert bara visa vår svaghet.” (Professor Z. A. B. Zeman, ”Tyskland och revolutionen i Ryssland, 1915-1918. Dokument från arkiven i den tyska UD”, London, 1958, s. 4, dokument 5.)

Egentligen hade den första överföringen redan inträffat, fem miljoner mark hade beviljats från det tyska utrikesministeriet till bolsjevikerna för ”revolutionär propaganda” den 7 juni 1915. Tyskarnas ”estniska agent Aleksander Kesküla fungerade som en av mellanhänderna i överföringen . Hans samarbete med tyskarna började den 12 September 1914. Keskiila träffade Lenin för första gången den 6 oktober 1914. Lenin hade även motkrav på tyskarna, b.l.a. möjligheten att ockupera Indien.
Amerikanska styrkor hade även de exakt samma intresse av att använda och kontrollera dessa ”revolutionärer”.

Det var framför allt ”Amercan International Corporation”, med John Pierpoint Morgan Jr (1867-1943) i spetsen, som försökte få kontroll över dessa internationella spekulanter och äventyrare, enligt Antony Sutton (läkare i ekonomi). (Antony Sutton, ”Wall Street och bolsjevikrevolutionen”, Morley, 1981, s. 41.) Det var framför allt Jacob och Mortimer Schiff, Felix Warburg, Otto H. Kahn, Max Warburg, Jerome J. Hanauer, Alfred Milner och koppar familjen Guggenheim som finansierade bolsjevikerna, enligt den judiska historikern David Shub. Ett dokument (861,00 / 5339) i arkiv utrikesdepartementet US bekräftar detta.

Ytterligare två namn nämns i detta dokument: Max Breitung och Isaac Seligman, och enligt samma dokument, fanns planer på att avsätta tsaren vilket gjordes i februari 1916. Det finns alltid människor som tjänar pengar på krig och revolutioner. Vi får inte glömma detta när vi försöker förstå historien.

Den sionistiska bankiren Max Warburg spelade en mycket viktig roll i finansieringen av den kommunistiska propagandan i Ryssland. Han kom överens med industrimannen Hugo Stinnes om att ge två miljoner rubel till bolsjevikernas publiceringsaktivitet den 12 augusti 1916. (Zeman, ”Tyskland och revolutionen i Ryssland, 1915-1918. Dokument från arkiven i den tyska UD ”, London, 1958, s. 92.)

Det finns alltså dokument bevarade som visar att Max Warburg och andra super-rika judar stödde kommunismen. Dessa uttalanden är inte bara består, vissa know-it-alls har hävdat att Max Warburg var den rikaste och mäktigaste bankiren i Tyskland. ”The Periodical Hammer” (nr 502, den 15 maj, 1923) kallade honom ”den hemliga kejsaren”.

Max Warburgs bror, Paul, var gift med Nina Loeb, dotter till judiska bankiren Salomon Loeb. Kuhn, Loeb & Co. var det mest kraftfulla banksyndikatet i USA. En annan av Max Warburgs bröder, Felix, gifte sig med Frieda Schiff, som var dotter till Jacob Schiff, vilken var en av de viktigaste männen inom Kuhn, Loeb & Co.

Schiff-familjen och Rothschild ägde ett tvillingföretag i Frankfurt ”am Main” så tidigt som den 18: e århundradet. Jacob H. Schiff härstammade från en framstående rabbinsk familj. Han kom till New York på 1860-talet, och det var Rothschilds som utbildade honom. Schiff började köpa in sig i Kuhn, Loeb & Co. med Rothschilds pengar. Både Paul och Felix Warburg blev delägare i Kuhn, Loeb & Co.

Även Alexander Parvus började förbereda bolsjevikernas övertagande av makten 1916. Han såg till att Lenin hade alla pengar han behövde – för att såklart ej heller förglömma svenska moderaten Arvid Lindmans insamling i riksdagen för samme man. (Igor Bunich ”Partiets guld”, St Petersburg, 1992, s. 34.) På detta sätt, fick Lenin och Parvus ihop totalt sex miljoner dollar i guld. (Karl Steinhauser, ”EG – Die Super UdSSR von Morgen”., Wien, 1992, s.167) Samtidigt som så många extremist judar som möjligt rekryterades till den ”revolutionära” rörelsen. Den tyska Judisk Karl Kautsky (1854-1938) betonade att ”judarna i Ryssland hade bara en sann vän – den revolutionära rörelsen”. Judarna bestod då till 30-55 procent av bolsjevikpartiet.

Dostojevskij förutspådde att judarna skulle förslava ryssarna så att dessa skulle bli pack-mulåsnor och att judarna skulle dricka folkets blod.Vart har Rysslands judar sitt ursprung? De flesta ryska judar är ättlingar till Khazariska judar.

Kuppen i februari 1917

Så tidigt som i april 1916 hade ryska frimurare en plan redo, enligt vilken tsaren skulle entledigas och ersättas av en liberal kommunistisk regering.

Pavel Miljukov avslöjade i sina memoarer hur en preliminärlista över de personer som skulle göra upp den provisoriska regeringen upprättades i P. Ryabushinsky platta på 13 augusti 1915. Den enda person som saknas från listan var den judiska advokaten Alexander Kerenskij (faktiskt Aaron Kiirbis).

Författaren Mark Aleksandrovitj Aldanov (faktiskt Landau) förklarade att den slutliga listan blev klar 1916 på hotellet Frantsiya. (Boris Nikolayevsky, ”Den ryska frimurarna och den ryska revolutionen”, Moskva, 1990, s. 164.)
Listan omarbetades åter igen den 6 April 1916 hemma hos publicisten Jekaterina Kuskova, ett faktum som framgår av ett brev skrivet av henne den dagen. Denna information, som pekar på det faktum att det fanns en konspiration bakom händelserna i Ryssland 1917, publicerades i exil av ryska historikern Sergej Melgunovs bok ”Förberedelserna för palatskupp” och i Grigori Aronson bok ”Ryssland i början av revolutionen ”(New York, 1962, s. 126).

År 1912, zionister och frimurarnas cirklar hade hjälpt Thomas Woodrow Wilson (1856-1924) till makten i USA. Som president började han att arbeta hårt för att avsätta den ryske tsaren. En förtalskampanj inleddes. Denna förtalskampanj ledde 1912 till ett blodbad vid floden Lena. Det fanns inga omfattande problem, dock, hade Ryssland lånat stora summor pengar för att kunna gå i krig, vilket innebar att landet var särskilt utsatt.

Enligt Alexander Solzjenitsyn, hade den internationella judiska finansväldet överlämnat ett ultimatum till den ryska regeringen – judarna i det ryska samhället måste få agera som judar. Om inte detta ultimatum hedrades skulle all kredit stängas av och utan denna kredit, kan Ryssland ej längre gå i krig. Utrikesfrågor, Sergej Sazonov, bekräftade att de allierade inte kunde hjälpa Ryssland heller, eftersom de också åberopades den judiska ekonomiska eliten.

Shcherbatov sade under ett möte med regeringen (enligt protokollet):

”Vi har fallit i häxornas ring Vi är maktlösa. Pengarna i händerna på judar och utan dem kan vi inte få en enda kopek

"We must turn her (Russia) into a desert populated by white negroes upon whom we shall inflict such tyranny as none of the most dreadful despots of the east have ever dreamt of. The only difference is that this tyranny will not come from the right, but from the left, and will not be white, but red, in the literal sense of that word, for we shall shed such streams of blood that all the loses of human lives in capitalist wars will shrink and pale before them. The biggest bankers on the other side of the Atlantic will work in very close collaboration with us. If we win the revolution, crush Russia, we shall consolidate the power of Zionism on her funeral remains and become such a force that the whole world will go down on its knees before it. We will show what real power is. Using terror, bloodbaths, we will reduce the Russian intelligentsia to a complete idiocy, to a bestial condition......... And meanwhile, our youth in leather jackets - sons of watchmakers from Odessa and Orsha, Gomel and Vinnitsa - oh how magnificently, how rapturously they are able to hate everything Russian! With that enjoyment they are annihilating the Russian intelligentsia - officers, engineers, teachers, priests, generals, academicians, writers ...........(Trotsky speech, Petrograd, December 1917; Aron Simanovich, memoirs, Paris 1922; Molodaya Gvardiya, Moscow, no 6, 1991, p55 quote from Juri Lina - Under the sign of the Scorpion.)