Ja det är nog inte exakt omöjligt att relationerna till USA kommer att förbättras, detsamma kan inte sägas gälla den Djupa Staten - någon måste ju trots allt stå för zionatogarantierna gentemot Israel....
Problemet nu för kurderna, är att de uppenbarligen vet att USA inte kan säkra en självständig framtid, eftersom de nyligen kom till förhandlingsbordet med Assad-regeringen. Detta undergräver USA: s position öster om Eufrat.
Assad och Putin försökte i alla fall utåt sett få "USA" att ge upp Al-Tanf i utbyte mot att ta bort Hizbollah från Dara'a-kampanjen, men till ingen synbar nytta. Så nu ser det ut som att Putin engagerar sig i en liten soloåkning av sig själv med de här trupperna i Palmyra för att garantera stabiliseringsavtalet, när det pressas mot den amerikanska gränsen runt Al-Tanf. Någon måste ju vara "starkast.".....
Vi kan nog förvänta oss att den här insatsen kommer att skapa någon desperat motattack av nyligen utbildade miliser från USA vid Al-Tanf. Deras närvaro ökar sannolikheten för att den röda linjen av direkt amerikansk / rysk konflikt är korsad.
Med Assads tigerstyrkor som utför ett militärt snabbt arbete i Dara'a blir ju dessutom behovet av att Trump förhandlar om en lösning för amerikanska - den Djupa Statens - styrkor i Syrien strax akut, innan detta rullar helt utom kontroll, vilket alltså utgör en tidsfaktor i ekvationen, där den Djupa Staten inte äger problemformuleringsinitiativet - kontroll över de styrande faktorerna i opinionsbildningen.
Kom ihåg att man säger - USA är bara villigt att förhandla när det förlorar, det beror på det mindset som finns etablerat. Situationen i Syrien slår långsamt, men allt snabbare, mot den oundvikliga slutpunkten att USA kommer att drivas ut ur Syrien, både genom de aktiva framstegen för stabiliseringsorganisationen och dess allierade och / eller den ytterligare avvecklingen av de amerikanska allierade där, dvs SDF-kurderna. Då måste lämnandet kunna göras politiskt trovärdigt på hemmaplan.
Turkiet har redan tagit fart och med Erdogans vinnande omval är det ju nu ingen exakt omöjlighet att förbindelserna mellan USA och Turkiet kommer att förbättras - efter nerskjutningen av det ryska planet, det första kuppförsöket och sedan en hybridkrigsattack på Turkiets valuta och finansiella infrastruktur - som alltså den Djupa Staten låg bakom....
Trump måste alltså avgå med någon form av synbar seger från ett möte med Putin och i Syrien finns det en och därför är nu Bolton i Kreml för att kratta manégen. Om Trump kan förklara seger över ISIS i Dara'a och den sydvästra syriska öknen, så kan han dra sig hem snabbare med den politiska trovärdigheten i behåll hos den amerikanska befolkningen - eftersom då ges inte de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna några angreppspunkter..
Att förhandla om uttag av trupper från Al-Tanf är den första delen av en överenskommelse om en ny flerspråkig verklighet som "minskar Irans framtida hot" mot Israel, vilket är vad det här opinionsbildningsmässigt handlar om nu ändå. Medierna kan ju inte exakt kritisera att man först är hård mot Erdogan och att han sedan kommer krypande på knä...repris med andra ord och en skrämmande beskrivning av en allmän amerikansk mindset.
Trump är också därför fullt engagerad i handel och tariffkrig för att tvinga fram en "anmärkningsvärt substantiell" förändring för hur världen handlar varor. Så, han kommer att erbjuda koncessioner på Nordstream 2 och sanktioner mot Rusal och Clintonentusiasten Oleg Deripaska, det statliga ryska aluminiumbolaget, för att få Putin att "ge upp sitt stöd till Iran och dess "nukleära ambitioner"".
Vi drar oss till minnes att under helgen så publicerades ett tydligt brev från den amerikanska ambassaden i Amman av en Sam Heller som uttryckte att de syriska rebellerna i de-eskaleringszonen i Dara'a inte längre skulle förvänta sig något stöd från USA
Detta brev, om det är riktigt, kommer alltså samtidigt som den Syriska Arabiska Armén slog ut sin offensiv för att återta regionen. Mest anmärkningsvärt är dock att vi inte hört ett pip utöver det sedvanliga gnället från Israel, i protest över detta eller något annat, annat än att Iran möjligen är involverat.
Men med Hizbollah-styrkor kvar på marken där och fortfarande inga nya kränkningar av israelerna utöver de ständiga, skulle man nog kunna säga att kampanjen för att återfå området upp till Golanhöjderna och den jordanska gränsen nu har allas välsignelse.
Men mer tydligt så visar det ändå att oavsett hur mycket han pustar och stånkar med sin anklagelser mot andra och tror att han skapar politik i regionen, så är den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu nu till nåden av både hans amerikanska och ryska välgörare.

https://www.almasdarnews.com/article/turkey-blocks-syrian-refugees-seeking-to-return-to-tal-abyad/