Den mörka sårbarheten för exempelvis religion som själslig vägledning för människor fortsätter att exponeras i ljuset av verkligheten. Ledningen av kristendomen kallas katolicismen, vilken avslöjar sig med inte bara pedofila präster som fördelas bort till andra områden av sina överordnade för att undvika upptäckt och samtidigt fortsätter de ändå att bedriva sin verksamhet, utan också av ritualer med människooffer och många andra sorters moraliskt sanslösa tvivelaktigheter som utförs inom ramen för en Vatikan som har en materiell rikedom så stor att den skulle kunna användas för att föda alla de fattiga på hela planeten, man kan bara sucka åt vansinnet.

Det är samma patologiska funktionsmässiga enfaldighet i grunden för alla indelningar av människor - det bygger på filosofisk materialism - det enskilda ägandet som grund för samfunktionen - samhället, på tal om behovet att sucka.

Den som nu inte ens åtminstone har börjat ifrågasätta denna indelnings planering, är förmodligen alltför långt nedströms för att kunna nå det moraliska landet bestående av åtminstone en enda rimlig tanke, utan kommer att drunkna i sitt eget allt djupare mörker av växande filosofisk materialism.

Det upphör aldrig att förvåna mig att vad som så ofta förhärligas av de "omedvetet omedvetna" massorna befinns vara så fullkomligt motbjudande för uppvaknande och mer medvetet medvetande sinnen. Självbedrägeriet har nått sin kulmen - det vänder nu.

Ett bra exempel är den vanlige soldaten. Samtidigt som vederbörande lever en ständig lögn som byggts upp och bevaras av systemet och som förstärks av runtomkring varande soldater, om att de kämpar och dödar andra människor för frihet och demokrati, så lyder de ändå blint order från de på högsta nivå, från de som är direkt ansvariga för att människors frihet tas bort....

Personligen är jag inte ens säker på att det är möjligt att dessa mest extrema mentala slavar ens egentligen vet vad ordet slav betyder längre.

Människor måste börja våga slåss individuellt intellektuellt för sin egen frihet genom att vägra att följa nycker från socialpsykologiskt invalidiserade individer för att klara sin egen ändå snart och likafullt uteblivna försörjning i ett allt snabbare eroderande ekonomiskt system. Innan de av nöd tvingas att inse att det nog rent faktiskt hade varit bra mycket bättre att agera proaktivt än reaktivt Det ändå orimliga skall och kan inte tillåtas verka ledande.

Men efterhand som det globala ekonomiska korthuset nu fortsätter att kollapsa med en alltmer ökande hastighet, så är den stora majoriteten av den globala befolkningen, tyvärr fortfarande ivrigt letande efter ljuset i tunneln utom sig själv och detta igenom en alltmer smutsig och förvrängd lins.

De kan inte känslomässigt grundat, intellektuellt sätta sig in i att acceptera verklighetens utseende på närmast otaliga fronter. Den kognitiva dissonansen blir överväldigande när i princip ingenting är rätt. Förnekelse - grundat på självförakt med andra ord - är därför särskilt envist i fråga om de pågående värderingsmässiga dissonanta grymheter som förekommer i våra medvetanden i en växande omfattning, när ifrågasättandet av oss själva - vårt själv - växer i våra egna själsliga ögon. Allt har varit och är ett bedrägeri för att gynna enskilda intressen och vi känner inte till någonting annat sätt att leva.

Vår känsla av dialogisk resonans är vår största gåva, men för de flesta har innebörden av denna mening för länge sedan ändrats av samhällsbevarande konditionering, programmering och propaganda till att bli meningslös semantik.

Så nu gäller det alltmer att bryta mönstret av tankar  inom oss själva innan verkligheten bryter det åt oss genom det känslomässiga tvång som får oss att ge upp inför mörkret inom oss själva - den innehållslösa tomheten - depression.

Vi kan aldrig uppleva våra känslor annat än i verkligheten - nu - så de förblir vår sanning och enskilda!