Om institutionaliserad utbildning verkligen lär oss någonting så är det hur man ska vara mer kompatibel till det rådande systemskickets gällande verkliga syfte. Skall vi då ens för ett enda ögonblick tro att det finns något annat syfte utöver detta, om ifall den ovillkorligt mekaniska funktionen i samhället är enskild materiell nyttomaximering, som inte är vår egen, utan en som dolt tillfaller en dold struktur som styr alla ekonomiska flöden genom kontrollen över det valutafinansiella systemet?
Jag hade en gång en lärare i grundskolan som uppriktigt erkände, ”Ni är alla tomma sinnen som behöver fyllas.” Ja det finns en rudimentär instruktion som löst kan betecknas som undervisning. Men det verkliga målet är ändå, med avseende på systemets inneboende karaktär och natur, ovillkorligen att främst indoktrinera och verkställa kognitiv formatering till kollektiv underkastelse och göra befolkningen till arbetsbin – själlösa biologiska drönare utan eget fritt tankande och något som helst ifrågasättande utanför konvenansen. En själsligt död biologisk massa.
Det finns många begåvade barn som i slutändan faller ut ur detta system eftersom de har problem med efterlevnaden. Jag har numera inget annat än förakt för modern utbildning eftersom vi uppenbarligen befinner oss där vi är. De som i slutändan tjänar på en avancerad examen kommer att vara rutinerade och mentalt dresserade till denna överensstämmelse och till efterlevnad av denna institution. Dessa är samma människor som i slutändan valt att genomföra ”viktiga” politiska förändringar i samhället inom ramen för det inte minst språkvårdat formaterade tänkandet. Sedan undrar vi storögt varför utvecklingen ser ut som den gör inom ramen för systemet? Ja det kan man ju verkligen fråga sig, eller så behöver man inte alls fråga sig det.
I vilken utsträckning ska då vi tro på systemet? Ingen alls uppenbarligen eftersom vi bevisligen befinner oss där vi nu är - i verkligheten! Anordningar - verktyg - såsom propaganda har länge använts av regeringar för att påverka massorna.
Människor ”tror” på vad de blir tillsagda att tro på, de har lämnat över sig själva som mänskliga enskilt - fritt - tänkande individer till denna yttre kollektivistiska auktoritet för kognitiv formatering.
Denna makt bestående av en blandning av tomma hot och falska löften, är så övertygande att den kan övertyga människor till att delta i försvaret av detta system själva, makt är kraft att bryta motstånd så makten bygger på lögnen, människor får känna delaktighet i skapande av resan till sin egen undergång och det första gör dem glada medan upptäckten av det andra skapar lite dålig stämning . Men de får höra att de är försvarare av ”frihet”, "demokrati" och "rättvisa" och ändå måste ge upp mycket av sin egen frihet för att få den fina humanitära stormaktsförmånen att tjänstgöra inom denna kapacitet.
En systembevarande banklagstiftning, alltså lagar för att bevara ett system lika moralisk falsk och tvivelaktig som en svensk trekrona, men har ändå därför lyckats skapa en helt upp och nedvänd situation där den som angriper systemet, blir exempelvis ”rättshaverist” med viss given stigmatiserande ovillkorlighet.
När vi kapitulerar våra känslor till ett externt trossystem, så blir vi moraliskt bundna till att tjäna det systemet och vi slutar då att ifrågasätta oss själva och våra känslogrundande värderingar, så vi slutar då att utvecklas som människor och individer.
En individ avstår från något – andra gör det inte. Jag skulle råda alla ideologier att inte läxa upp någon i frågor om moral. Om de kanske är öppna för sann upplysning som beskrivning av verkligheten, skulle jag föreslå att de slänger sin bok och öppnar porten till sitt inre. Om de gör det, kommer de att se hur deras struktur inte är olik de andras. Liksom all religion, predikar de fred och kärlek samtidigt som de marscherar bakom sina barn in i krig. Det finns ett sådant hyckleri och svek bakom alla sammetsbeprydda predikstolar att man skäms. Vad man gör när man kallas för svensk, behöver numera inte utvecklas.