Kärlek Måste Vara Villkorslös

2018-06-03

2016 06 03

Eftersom känslor är det enda som individen kan och dessutom måste äga i verkligheten, så skall man inte vara rädd för att uppleva sina känslor, man skall lära sig att förstå deras grunder och hur man kan utveckla dessa. Så långt är det mycket enkelt.

Kärlek måste vara villkorslös.

Men förmåga till kärlek som någon människa känner för någon annan, den är egentligen i grunden baserad på kärlek till sig själv och i detta sin egen positivt upplevda förändring / utveckling kopplat till den individen - ingen blir ju egentligen positivt överraskad av innehållet i en present som man själv har slagit in - så den utvecklingen styr individen ju bara över själv i grunden. Så det gäller att hela tiden våga ta steget i sig själv för att fortsätta kunna få uppleva kärlek. Upplevelsen av kärlek i den mänskliga bemärkelsen, den är individuell och den kräver existensen av andra människor i ekvationen.

Så det handlar om att våga ta ett steg i sin egen utveckling eller stå kvar på en alltmer känslomässigt kärlekslös öde plats. Människan vill leva och uppleva känslor - annars blir inte livet värt någonting - och då är det bara vägen framåt genom ökat medvetet medvetande som kan leda vidare, det går inte att gå baklänges. Så även om omvärlden hela tiden förändras så är det rörelsen inom sig själv som är det avgörande för individens utveckling . Alla människor älskar andra människor främst bara i förhållande till vad man upplever för känslor inför den uppfattade bilden av sig själv sig själv relativt någon annan individ, sina känslor för andra har man eftersom man uppenbarligen då uppskattar sin egen utveckling i förhållande till dessa individer. Socialpsykologisk otrygghet skapar en växande orientering mot yttre betingelser

Vi vet att ge för att få kallas för handel, det är inte att ge och det motverkar medvetet medveten utveckling - i resonans - till djupare känslor.

Att den psykosociala formateringen - samhället - då försöker att skapa andra betingelser som inte gäller naturligt, kommer givetvis inte att fungera i längden.

Det har alltså med förståelsen för subtila signaler att göra i grunden, en mer känslomässigt orienterad radar - med bättre finkalibrering av medvetet medvetande, noterar mer än ett mindre finkänsligt instrument. Detta går inte att komma ifrån. När det medvetna medvetande blir tillräckligt obetydligt blir människor alltså alltmer materialistiskt orienterade mot yttre betingelser och människor går då ovillkorligen mot sin egen kort eller långsiktiga psykosociala olycka eftersom tomheten inom sig växer - man blir alltmer utom sig - ett offer för sina egna känslor. Så moral - den känslomässiga kompass som vi orienterar oss efter - fyller en dubbelsidig funktion och då duger det alltså inte alltså inte att enbart eller ens främst vara kroppsöppningsorienterad. Bristande moral verkar ovillkorligen depraverande.

Så hur kommer då den ovillkorliga utvecklingens riktning att se ut inom ramen för det rådande finansiella systemet? Alltså den som redan nu är här! Svårigheten att se vad detta innebär kan inte vara oöverstiglig för någon, inte ens för en feminist vilket måste ses som den allra värsta exponenten för svensk vilt skenande normeopati, eftersom det trots allt handlar om i princip hälften av alla människor.