Herr Nunes har som bekant under de senaste veckorna utfärdat både ett brev och en stämning som kräver mer information, särskilt med avseende på verksamheten inom - eller skall vi säga utom...- Five Eyes.
Biträdande justitieminister Rod Rosensteins svar var att dubbla insatserna med motanklagelser om "utpressning" och att avge ett tal där han hävdade att "motviljan mot att öppna FBI: s filer för granskning är en konstitutionell "plikt". Justitiedepartementet tillfrågade av tidsfördröjningsskäl Vita huset om uppbackning i saken och började samtidigt dra fram pappan till alla superagent-argument - att avslöja detaljer om den här aktiviteten kan leda till "förlust av människoliv".
Detta är desperation, och det föreslår starkt att mycket om inte allt, som finns i dessa filer kommer att visa sig vara starkt obehagligt för FBI.
Varför?
Byrån ifråga har redan mer än bara några förklaringar att komma upp med. Tack vare Washington Posts ovannämnda brottsbekämpande aktörers agerande med avseende på förloppet, så vet vi ju numera att Herr Nunes begäran handlar om en "hemlig underrättelsetjänstkälla" för FBI och CIA, som är en amerikansk medborgare och som var involverad i Rysslandsundersökningen. Det är minsann värt att notera.
När myndigheter hänvisar till källor menar de människor som förefaller vara ordinära medborgare, men som använder sitt yrke eller kontakter för att spionera för underrättelsetjänsternas räkning.
Ergo, vi kan ta detta för att innebära att FBI i hemlighet hade en person på lönelistan hos Trump, som använde hans eller hennes icke-FBI-referenser för att interagera i någon form av kapacitet med Trump-kampanjen.
Detta skulle innebära att man spionerade, och det är kanske lite förvirrande. Eftersom det skulle då också bli en stor eskalering från den elektroniska övervakningen som vi redan visste om, vilken var dåligt nog i sig. Men det kommer alltså med all sannolikhet att vara mycket värre än så - alldeles särskilt för Svenskt vidkommande kan vi nog violblygt gissa.
Obama-politiker "avmaskerade" alltså Donald Trumps kampanjpersonal som fick sina konversationer övervakade, medan FBI spelade fult med sina övervakningsförfrågningar mot Carter Page och underlät att meddela utrikesdepartementets övervakningsdomstol att dess stödjande information kom från Hillary Clinton-kampanjen. Nu finner vi alltså att det kanske även har dykt upp "mystisk "underrättelsetjänstverksamhet i bästa John Le Carré-stil, för att infiltrera Trump-kampanjen.
Vilket ovillkorligen skulle leda till en annan stor fråga för FBI: När då? (som grundas på frågan varför)
Som alltid så är tidsaxlar helt och fullt centrala ur analysperspektiv!
( Detta för att alltså kunna göra både sekventiella och parallella korsvisa jämförelser)
Ledningen på FBI har alltså hängt fast vid sin historia om ett tips i juli 2016, om att George Papadopoulos berusade svammel gjorde att man startade en undersökning. Fortfarande har spelarna i den här affären - FBI, tidigare chefen Jim Comey, Steele-dossierförfattarna - varit misstänkt vaga gällande exaktheten för just de viktigaste ögonblicken som ledde fram till det exakta datumet för när undersökningen startade. När exakt blev Steele-dokumentationen levererad till FBI? När exakt kom Papadopoulos-informationen in och så vidare?
Och till den punkten när i tiden var just denna i så fall "mänskliga källa" aktiv? För om det var före det ökända Papadopoulos-tipset, så är ju FBI uppenbarligen inte ärliga. Det skulle innebära att agent-byrån spionerade på Trump-kampanjen före det ögonblicket. Och det skulle i sin tur i så fall innebära att FBI verkligen hade ansträngt sig för att agera på grundval av något annat än en junior-kampanjmedhjälpares sladdriga läppar - alltså Papadopoulos.
Vi vet också att bland justitiedepartementets uttalade skäl för att inte följa Nunes uppmaningar, var det att departementet fann det oroande att det kan skada internationella relationer. Detta mer än en blyg antydan om att "källan" kan finnas utomlands, ha band till utländsk underrättelsetjänst, eller då bådadera. Det är ändå ironiskt anmärkningsvärt, med tanke på den mycket misstänkta roll som utlänningar ändå faktiskt har spelat i denna verklighetens förvrängningsteater. Det var en australisk diplomat - från Five Eyes - som rapporterade Papadopoulos konversationen.
Nunes uppträder på ett flygplansmuseum framför ett blågult flygplan och på ett traktormuseum med kopplingar till Michigan Euclid / Volvo BM och talar återkommande om Fives Eyes kommunikationsvägar.
Dossierförfattaren Christopher Steele är brittisk, brukade arbeta för MI6 och behåller sina band till den spionbyrån och ett nätverk av tidigare agenter. Det var en före detta brittisk diplomat - Five Eyes - som gav John McCain dokumentationen. Hur den här "topphemliga" källan passar in i det här pusslet kan rimligtvis bara betyda den Djupa Staten - att verka utan att synas.