Den missriktade tron på att regeringen - govern ment-ally, införde allmän ordning följer, snarare än leder, till att offentligt uttryckta åsikter och tro kvarstår som värderingsgrund eftersom så få verkligen förstår dynamiken i det mänskliga psyket. Ordning beror på att människor själva vill ha ordning - förståelse, ordning beror inte på yttre diktat. Det går inte att diktera fram förståelse för egna känslogrundande värderingar. Detta eftersom individen är den lägsta och enda nivå som känslor kan upplevas på.
Denna lucka i självkännedom och förståelse för vilken roll som de känslogrundande värderingarna har, är medvetet främjad och uppmuntras av ”oss själva,” eftersom i slutändan någonstans vill vi inte känna oss själva, vi vill inte se våra egna brister - det som gör att vi utvecklas. Vi vill inte ha självkännedom nog att tvingas att se våra egna brister och fel eftersom det skulle tvinga oss att försöka förbättra oss själva som individer, som människor inför oss själva.
Om det vore på så vis, så skulle vi då också tvingas att ta ansvar för oss själva och utgöra den förändring som vi uttrycker att vi vill se omkring oss. Personlig egenmakt – frihet som individ – handlar alltså om självförverkligandet genom godkännande av personligt ansvar – för sin egen ofullkomlighet – sina fel och brister i förhållande till andra människor, inte om ”frihet” från yttre störningar och konsekvenser. Eller om ännu mer enfaldigt, materiell nytta. Att anpassa självet till verkligheten!
Eftersom ”vi” som individer konsekvent förnekar att ”vi” utgör en del av ”de” eller ”dem”, utan i stället är just så unika och inte en del av allmänheten – alla andra som också är individer, så skapar detta en effekt där vi mentalt distanserar oss från vårt eget bidrag till de gemensamma insatserna och därmed också ansvaret för handlingarna av gruppen. Bara detta i sig är tillräckligt för att driva gruppens ego – det gemensamma självet / allmänna medvetandet – framåt i fel riktning. Ännu viktigare, så skapas då manifestationer av gruppens ego såsom kontrollsamhället, trots varje individs höga bedyranden av att gruppens neuros och galenskap är missriktad och ovälkommen. Kontrollen gärna alla andra så att bara jag kan gynna mig själv.
Om vi accepterar tanken som riktad strävan på att medan det medvetet medvetna sinnelaget-själen, är full av döda vinklar, suddig medvetenhet och extremt snäv syn, så är då alltid medvetandet om och för alltid inskaffande kunskap som medvetandegörs. Ett gigantiskt vakuum som suger upp och placerar ut all information som passerar via de fem sinnena i våra hjärnbarkar, då blir det undermedvetet undermedvetna också egentligen alltmer medvetet medvetande om den politiska, sociala och ekonomiska charad som spelas upp just nu både i det offentliga och i det privata rummet.
”I individer är sinnessjukdom sällsynt; men i grupper, partier, nationer och epoker är det regeln ”-. Friedrich Nietzsche