..det drar ihop sig till en ny tid i en tillvaro vars utseende alltmer förändras ur det geopolitiska perspektivet. Men för att börja där allt börjar, i vårt medvetande:

Människor och samhällen nås alltmer av insikten om att i princip ingenting av yttre värden är betingade av de funktionsmässiga grunder som en gång har varit den gängse allmänna uppfattningen - om den känslogrundande värderingsfunktionens natur - och att då inre värden ofta är grundade på yttre värden, gör sannerligen ingenting mer stabilt för människor i vad som nu kommer.

Detta är inte en lätt uppgift att ta sig an för någon människa, eftersom de flesta människor föredrar att leva i ett tillstånd av själv-förnekelse, där de till exempel vill tro att regeringen i princip älskar dem, vet vad som är bäst för dem och strävar efter att skydda och ge dem lycka och välfärd. Människor vill tro att eftersom de har bemödat sig om att lägga trettio minuter vart fjärde år på att rösta, så skapar detta någon form av verklig lojalitet mot dem själva från maktens sida, trots att makt faktiskt betyder - kraft att bryta motstånd. Människor kan - vill - bara inte föreställa sig att de själva skall utsättas för makten, trots att de faktiskt ser otaliga exempel på just detta varje dag... herregud, de lever ju i en demokrati. Det har vi ju alla fått lära oss i skolan...

Att ingen av oss har i verkligheten, alltså aldrig någonsin, varit ens i närheten av att leva i någonting som rätteligen skulle ha kunnat kallas för demokrati, men det är fortfarande bara ett obehaglig frö till en misstanke i den breda allmänhetens medvetna medvetande. Inte så många vill erkänna att de är grundlurade. Att de lever i Kejsarens nya kläder. Men fröet har börjat gro, på grund av vädret.

Dessa människor i den breda allmänheten kommer dock inte ännu att erkänna att hela systemet har blivit öppet korrupt, från att ha varit dolt korrupt och nu helt uppenbart bara bryr sig om att bevara sig själv. Det skulle nämligen innebära att människor skulle behöva göra ett livslångt byggande av föreställningar till ingenting och många är helt enkelt för psykologiskt svaga för att göra något sådant. De vill helt enkelt inte ännu ställas inför möjligheten att deras hela värld har baserats på lögner och att deras liv inte är och aldrig har varit deras. Processen tar tid, men den är igång och den går inte att stoppa. Festmissiv med farlig dramatik höjer som bekant reaktionstemperaturen och ökar på utvecklingshastigheten i det allmänna medvetandet, men det är på både gott och ont givetvis, så mitt i all eskalerande geopolitisk dramatik, så måste människor börja att betrakta sina egna känslogrundande värderingar.

Som jag har skrivit så många gånger tidigare tidigare, så var den hundra år långa regisserade ”kampen” för att befria mänskligheten från öppet direkt förtryck - för demokrati - och etablera individuell frihet som den överordnade principen i tillvaron, egentligen bara ett skenbart steg, ett steg åt sidan, en nödvändig eftergift för att vidmakthålla systemets verkliga maktstruktur. Steg två för de regisserande krafterna var alltså att besluta frihet för vad, och det var alltså inte eget tänkande och ifrågasättande av den rådande ordningen som stod på agendan, utan i stället var det alltså subtil psykologisk formatering av det sociala kognitiva landskapet, aka hjärntvätt, för om de yttre bojorna hade tjänat ut sin funktionsmässiga roll som instrument för makten, så fick man helt enkelt ta nästa verktyg grundat på informationskontrollen. Många fick det givetvis materiellt bättre, absolut så var det, men sett ur ett materiellt totalfördelningsperspektiv, hur blev det då, egentligen? Eftergift eller inte? 1 % ?

Jag skulle kanske därför ha kunnat börja med att säga att det upplevda tvånget att rösta på ett av de två stora blocken är ett intellektuellt misslyckande av det fria tänkandet av episka mått, ett misslyckande att klart se andra långsiktiga möjligheter för omvandling av svensk politik … och detta skulle vara sant. Vi är fortfarande till delar fångar i den polariserande kulissens hjärntvättade tankemönster.

Men detta är ändå bara ett litet hörn av det totala kriget mot det fria tänkandet.

Och det är ett krig som på ena sidan förs av propagandaexperter, ja, på ett massivt sätt, men det verkliga kriget utkämpas alltså egentligen av människorna själva i deras egna sinnen, genom kampen för att utveckla den egna fria processuella förmågan att tänka i kombination med utvecklad förståelse för egna känslogrundande värderingar. Detta är ett grundläggande faktum, och att förbise detta är att ge upp sin egen och vår gemensamma framtid såväl själsligt som fysiskt.

Varför? Eftersom förtrycket av det fria tänkandet, människans fantasi, graderar ner essensen av vad den enskilda människan är, varje människa kan nämligen bara känna och uppleva sina egna känslor och ignorans är inte lycka.

Detta förtryck försöker nu alltså att föra oss allt närmare den dag då beställningar från våra vilseledare kommer att följas blint utan tvekan, eftersom vi bara kan föreställa oss de val som de konstruerar för oss. Vår fantasi, vårt eget fria tänkande och våra känsloupplevelser har då reducerats till att bli någonting som är enbart dåligt för oss själva och som ligger inom ramarna av konventioner och stereotypiskt tänkande, vilka har skapats för att gynna de styrande.

Vi står nu inför vårt viktigaste val någonsin, vi kan antingen börja att gå själva eller så går vi garanterat under som människor och samhälle.