" Efter konfrontationen drogs de turkiska flygplanen tillbaka, vilket var en välkommen utveckling: många har sarkastiskt noterat att med världen stående på den yttersta kanten geopolitiskt och på alla andra sätt, är allt som behövs en oönskad död hos en österrikisk ärkehertig - eller en grekisk premiärminister - för att få bollen att rulla."
Njaeeeeee, som vanligt en rätt nollad analys som leder utifrån föresatsen att själv förstå vad andra människor tänker utan att ta hänsyn till vad de i akt och mening har för beteende!
Stoltenberg och ZIONATO kallar detta för en intern angelägenhet, vilket innebär att konflikten står parterna emellan och inte berör Atlantpakten som sådan. Bland Wilsons 14 punkter från 1918, är det naturligtvis den tolfte som åberopas som politisk grund för det turkiska agerandet i sak i detta.
Att Ankara skulle svälja detta bete om möjlig turkisk kontroll över strategiska naturresurser, inte minst i ljuset av vad de övriga tretton punkterna betyder, i verkligheten för den Anglozionistiska Djupa Statens framväxt och betydelse idag, är helt enkelt inte trovärdigt!
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.