Vilken påverkan har något på dig? Är det möjligt att verka övergripande? Piskar detta då bara upp ilska, avsky och hat, extrem känslopositionering som gör dig irrationell eller ger det i slutändan en mer balanserad förståelse av dina egna känslogrundande värderingar? Är vi som sandkorn i en öken som fångas av vinden eller är vi levande som individer och kan röra oss själva. Visst mycket information är upprörande och det finns inga sätt att helt undvika den, allra minst nu. Men vad är lösningarna och var finns dom?

Jag hävdar att medveten medvetenhet om vårt verkliga tillstånd, vår möjliga närmast oändliga egenmakt och obegränsade potential, inklusive redovisningen av det pågående allmänna uppvaknandet, som den ständigt närvarande vardagslösning. Vi varken kan eller bör därför heller sätta en bortre gräns för vår möjliga utveckling, vår evolution eftersom vi kan berika varandra i så måtto.

Det är aldrig självklart. Hur mänskligheten har varit instängd i sig själv, förledd, maktlös, uppdelad och satt i strid mot sig själv och sin egen natur. Det är en lång, lång historia. Men du kan nu se det överallt i en ökande omfattning. Hur människor interagerar, eller kanske snarare också inte agerar naturligt rationellt, utan hur konkurrensen påverkar vårt konstruerade beteende i samhället, bort från individuell samverkan genom känslomässigt grundad synkronicitet. Klättring på den materiella stegen bort från sig själva och att skapa en levande närvaro i känslorna i nuet, för att uppnå yttre bekräftelse genom en framtida social karriär, sport, mode och utseende, överdrifterna och att etablera en plats i andras ögon, allt går om och om igen i en allt snabbare självförstärkande malström av alltmer pandemiskt vansinne.

De psykosociala välgörarna uppfann även en pseudovetenskap för att behandla just dessa materiella villkor som de har inducerat: psykologi – som bara godkänner och förstärker deras styrsystem. Och om du vill ha motiveringen till varför en hund äter hund för sin existens, titta bara på förutsättningen som faktum för evolutionsteorin, trots att det ändå uppenbarligen är så att samverkan individer emellan är vad som skapar utvecklingen baserat på synkronicitet.

Survival of the fittest – ett trevligt snyggt paket för plebejerna att acceptera för att oligarkerna ska stanna på toppen och vi att hålla oss till att slåss med varandra, för deras skull.

Detta är ett viktigt ämne vid denna tidpunkt. Informationsrörligheten har väckt upp människor till en häpnadsväckande grad, absolut. Men vad gör vi då med detta? Den emotionellt självförståelsemässigt mer utvecklade – medvetet medvetna – och uppriktiga människan ser det naturligt – vis som en möjlighet att hjälpa andra människor och även till att förändra den värld som vi lever i. Andra är som alltmer ihåliga blommor på hösten, de svassar runt med sin ökande ytlighet och böjer sig alltmer för varje chans de får att med lite mer dragkraft av förändringens vindar göra så att deras egen inre sanning inte skall förkastas. Självförnekelsen växer och den inre tomheten växer likaså hos dessa senare människor, det kommer att bli ett enormt problem. När de väl en gång har samlat ihop sig själva skall de som lever vidare resa sig igen och blomma på nytt, men det gör ont när knoppar brister.

Låt oss inse detta, det är hur det nuvarande systemet fungerar. Så där är vi nu och det är vi själva som måste utgöra själva förändringen?

Vi kan inte tvinga en väckarklocka på någon, det går inte att tvinga fram tankar som springer ur en känsla då vi alla bär vår individuella förståelse för oss själva. Faktum är att vi inte ens borde, även om vi kunde. Vi befinner oss i konsekvenserna av försöken till just detta som försök i vårt nu. Människor måste vilja röra sig själva i tanken grundat på sin egen förståelse för sina känslogrundande värderingar för att det inte skall bli vilseledning. Detta kan vi inte göra någonting åt, vi kan bara visa på den möjligheten till förändring som betingas av det annars orimliga ställningstagandets grunder. Människor har alltid ett val. Men det är den fria viljans majestät som vi skulle bryta mot om vi inte låter människor utvecklas individer, eftersom vi till grunden varken vill oss själva eller andra människor illa. Det är människans suveränitet – rätten till de egna känslorna som vi annars skulle kränka.

Systemet verkar dock fortfarande för att skapa dessa alltmer orimliga läger – indelningar – och för att dessa skall befästa sina ”positioner” tankemässigt och att människor ska bedriva vidare bevakning av vad de anser vara deras personliga väg upp på berget och våga fatta beslut om vem som kanske får stiga upp och vem som inte får nå högre, som själv i grunden är utsedd av maskingevär och bunkrar i akt eller mening. Detta är kanske inte alltid fallet, men om du har märkt det så är det nu inte bara på det viset med de kontinuerliga stridigheterna i omvärlden längre, utan också inom den alternativa medvetandegemenskapen där på senare tid stridigheterna har intensifieras och några ganska otäcka salvor hålls ihållande från dessa ur mycket samma perspektiv. Vissa är uppenbara missväxter och troll, andra är bara väldigt missriktade och kortsynta människor.

Så mycket som vi alla skulle vilja ” tro ” att vi alla är tydliga med vår själsliga rubrik och logiska individer som enbart arbetar med verifierade” fakta ”medan vi förkastar hörsägen, rykten,” hopp ”och” tro ”, så är verkligheten till viss del något annat, att vi integrerar alla ovanstående parametrar i oss själva, och så mycket mer, till vårt personliga kognitiva operativsystem. Antingen vi vill det eller inte. Tendensen när man läser ett sådant uttalande är att det omedelbart blir en känslomässig trigger, vi blir irriterade eller arga, och sedan lyssnar vi på den lugnande inre egobaserade röst som försäkrar oss om att vi inte är den som beskrivningen söker.

Vi är förändringen så låt oss våga börja med oss själva.