Producera, märk upp, lagra in, generera och fasa ut.

Låter det som tanken på vad ett människoliv
skall bestå av, ur det individuella perspektivet
eller låter det mera som en idé om ett batteri?

Vi tittar efter, för att se vad detta ser ut som och
om ifall det främst ser ut som något annat:

1. Äktenskapet ser ut att bygga på en socioekonomisk
institutionell parbildning uppmätt i pengar.

2. Personnumret liknar en enhetsmärkning för lagerinventering
samt enhetsidentifiering.

3. Utbildning består av datainlagring, arbete är resursutvinning
och pension är utfasning av uttjänta funktioner utifrån ett
ekonomiskt perspektiv där kronor är värdebeskrivningsenheten.

Om vårt samhälle främst beskriver individer på det här sättet,
borde vi inte då ta oss en funderare på hur vi betraktas?
Främst i våra egna ögon och i så fall, kan vi göra oss mera
mänskliga, utifrån att vi vill optimera våra liv i förhållande
till hur vi uppfattar vårt möjliga syfte med att leva?

Att göra något nu för att möjligen känna något sedan,
det är väl ingen lysande strategi med tanke på vid vilket
tillfälle våra känslor är oss förunnat att känna?//P.F.