Erkännandet av denna motbjudande verklighet är ett stort och allvarligt avsteg från de flesta människors etablerade trossystem.

Ändå, ju förr vi kan möta den verkligheten som vår sanning, i vilken typ av en värld detta verkligen är som vi befinner oss, desto snabbare kan vi gå in för uppgiften att genomföra en förändring.

Om du tittar på vår omvärld och den alltmer katastrofala verksamhet som beskriver den framväxande situationen i verkligheten, så blir det nu mer än uppenbart att vi omedvetet har anförtrott oss själva och vår planet till legioner av agenter för ren ondska utan några som helst förmildrande drag i akt och mening.

De lever ut sin egennyttiga materialistiska konsumism för att orsaka smärta och lidande, vilket föder dem med psykologisk energi att fortsätta i en evigt nedåtgående spiral för att främst berika sig själva.

På så många olika sätt liksom burfåglar från födseln, så är det verkligen inte så konstigt att vi uppvisar alltmer tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självskadebeteende. Hur skulle det ens vara möjligt att utvecklingen skulle kunna se annorlunda ut med avseende på det socialpsykologiskt fundamentala, men nu allt mindre i det dolda med uppsåtet bakom hela strukturen? Att verka utan att synas.

Allt snabbare inser nu alltfler människor att de själva faktiskt befinner sig på den sida om staketet som förlorar på det rådande systemets ovillkorliga inneboende utvecklingsriktning. Det gör nämligen alla människor rent mekaniskt funktionsmässigt!

Just de institutioner och regeringar som vi nu tillåter att existera, finns där enbart för att valla in och styra massorna till förmån för de få på bekostnad av de många.

I tusentals år har människor med mycket begränsad moralfilosofisk bildning – emotionell självförståelse - förståelse för egna känslogrundande värderingars roll i verkligheten och med ett därför starkt utvecklat ego behärskat den mänskligheten genom att använda olika psykologiskt allmänt skadliga metoder och tekniker, alla med det yttersta syftet att kontrollera och skapa exploatering för egna nyttosyften.

Vi kan inte bekämpa denna utvecklingsriktning med mer av samma sak! Men vi vill inte gärna släppa vårt eget självbedrägeri. Så vi skyndar oss nu därför också att beskylla vår belägenhet på den enskilda personen eller indelningen utanför oss själva, för dess "uppenbara" självdestruktiva beteende och sällan ser vi bortom träden för att se den socialkulturellt betingade skog som vi själva utgör en del av. Vi föredrar fortfarande avhumanisering och polarisering, framför att försöka ifrågasätta våra egna känslogrundande värderingar så att vi kan utvecklas som människor.

Om det inte vore för våra trots allt ändå fortfarande relativt sett flexibla intellekt och fundamentalt biologiskt skyddande, men alltså vidare utvecklingsmässigt klart begränsande ego, givetvis nu även i kombination med en monumental ignorans – intellektuell lättja, så kulle vi nog för länge sedan redan ha deltagit i rituellt betingat kollektivt självmord på stor skala.

En allvarligt dysfunktionell och neurotisk befolkning måste hanteras på samma sätt som instabila kemiska föreningar. Ibland måste farliga tryck noga ventileras eller brännas bort, så att inte det flyktiga hopkoket självdestruerar och tar dessa psykopater med sig. Gör om och gör rätt – re/evolution, heter tryckventilen som skyddar ångpannan från att explodera av det uppsåtligt skapade övertrycket.

Sinnessjukdom är att - inte förstå sig själv och sina känslogrundande värderingar i en tillräcklig omfattning – och det är det perfekta långsiktiga mentala / emotionellt självförståelsemässiga tillståndet - sjukdomen ur ett socioekonomiskt kontrollperspektiv, eftersom det är självförstärkande, självbejakande och kan existera isolerat, eftersom den då utgör sin egen energikälla och alltså inte skapar något naturligt socialemotionellt övertryck - sköt dig själv och skit i andra under humanismens stormaktsfanor!