Det finns alltid en konflikt mellan personlig vinning (filosofisk materialism) och personligt samvete - moral - det här är naturen att vara mänsklig. Men i ett stabilt samhälle tenderar dessa två saker att balansera sig. Inte så under känslan av samhällsminskning, vilket då tenderar till personlig vinning (och till och med personlig komfort och tillfredsställelse - de primitiva drifterna, instinkterna) som kommer att ges mycket större vikt än de moraliska principernas kontroller.

Människor misstar ofta termen "moral" för att vara en religiös skapelse, men det är inte vad som jag nödvändigtvis hänvisar till här. Det är den känslomässiga kompass utifrån vilken vi orienterar oss i förhållande till vår omvärld. Begreppen "gott" och "ont" är arketypiska - det vill säga att de är psykologiskt inneboende genom socialpsykologisk kognitiv formatering hos de flesta människor från födelsetiden. Detta är inte en fråga om tro, utan en faktum, som observerats inom psykologi och antropologi under ett sekels studier.

Hur vi relaterar till dessa begrepp kan alltså påverkas av vår miljö och uppfostran och för det mesta är vår moraliska kompass psykologiskt inblandad. Det är upp till oss själva som individer att antingen följa den eller att inte följa den, precis som det är upp till oss själva att förbättra dess förmåga att relatera till verkligheten genom att själva förstå våra egna känslogrundande värderingar bättre.