Djävulen bor i detaljerna inom oss själva eftersom Djävulen kan inte existera utan människan.

I (ni på lite mer modern prosa) haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen I göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. // Johannes 8:44

Om människor i de själsligt outvecklade delarna av världen, som av de ideologiska drönarlegionerna faktiskt förblir kvar i den tråkiga trans som till sin yttersta potensframkallas av de ägardirektivstyrda opinionsbildnngsmedierna, finns det fortfarande absolut människor som svarar "ja" på frågan om huruvida Ryssland är en skurkstat, det finns dock ingen anledning längre att tro på att en enda större västerländsk beslutsfattare uppriktigt tror på en enda bokstav av detta nonsens.

I själva verket vet alla som vet någonting överhuvudtaget, att ryssarna inte hade något att göra med Skripal-händelsen, att britterna inte har visat något som helst grundläggande bevis för utvisningen av ryska diplomater och att detta endast kommer att förhärda det ryska beslutet om en proportionell ripost ( ja den är en del av det långa spelet mot den Djupa Statens i detta ) och att all denna anti-ryska hysteri bara kommer att göra saker sämre och att allt detta i en eller annan omfattning sätter åtminstone Europa och USA, om inte hela planeten, i stor socioekonomisk fara.

Men vad som just hänt är ändå helt fantastiskt: i stället för att använda grundläggande principer för västerländsk lagstiftning (oskuldspresumtion - oskyldig tills bevisad skyldig av åtminstone en överväldigande bevisning eller till och med bortom rimligt tvivel), grundläggande regler för civiliserat beteende (angrip inte någon du vet är oskyldig ), universellt accepterade etiska normer (sanning i saken är viktigare än politisk tillämplighet) eller till och med primitiva självbevarande instinkter (jag vill inte dö för din skull), så valde de allra flesta västerländska ledarna ett nytt beslutsfattande som utgör ett paradigm som kan sammanfattas i två ord:

"högst sannolikt"

”Solidaritet”

Detta är verkligen helt avgörande och markerar en grundläggande förändring i hur det anglozionistiska riket kommer att agera från och med nu. Låt oss titta på de underliggande antagandena och konsekvenserna av dessa två begrepp.

Först, "mycket sannolikt".

Medan "mycket sannolikt" låter som en förenklad version av "övervägande bevis", är vad som det verkligen betyder något väldigt annorlunda och cirkulärt: "Putin" är dålig, förgiftning är dålig, därför är det "mycket sannolikt" att "Putin" gjorde det. Hur vet vi att premissen "Putin är dålig" är sann? Tja - han förgiftar människor, eller hur?

Tror du att de skojar?

"Solidaritet" i detta sammanhang är helt enkelt en "konceptuell farthållare" som för Stephen Decatts berömda " mitt land, rätt eller fel " som tillämpas inom hela Anglozionistriket. Förekomsten av Meine Ehre Heißt Treue kräver bara en liten omformulering till Meine Ehre Heißt Solidarität vilket man så klart enkelt också kommer att tänka på.

Solidaritet betyder helt enkelt att den Djupa Statens styrande elit kommer att säga och göra vad som helst som de ledande anglozionisterna inom den Djupa Staten berättar för dem att de skall göra. Om så i morgon, britterna eller amerikanska ledare proklamerade att Putin äter barn till frukost eller att "det fria väst" behöver skicka ett starkt budskap till "Putin" att en rysk invasion av Vanuatu inte tolereras, så är det så: hela den anglozionistiska nomenklaturen och etablissemanget kommer att sjunga låten i full unison kör och åt helvete med fakta, logik eller till och med anständighet!

Att Torsten Nothin uttryckte att "det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare," blir bara vad det är.

Högtidligt proklamerade lögner är väl knappast något nytt i politiken, det finns inget nytt här i så måtto. Det som är nytt är två saker långt senare i utvecklingen: För det första vet alla som vet något, att allt detta ovan om Ryssland är lögner och för det andra så utmanar eller avslöjar ingen dessa tingens ordning i verkligheten. Så varmt välkommen till den anglozionistiska nya sönderfallande världsordningen - verkligen välkommen!

Anglozionistrikets devis: Genom bedrägeri skall du föra krig.

Under de senaste veckorna har det faktiskt observerats något som man kan tycka är ganska intressant: både på ryska tv-kanaler och i engelsktalande medier finns en specifik typ av anti-Putin-människa, en som faktiskt sätter stor stolthet över att imperiet har inlett en verkligt oöverträffad kampanj av lögner mot Ryssland.

Dessa "svensksinnade" människor ser lögner som bara ett annat sorts verktyg i en typ av "politisk verktygslåda" som kan användas för någon annan modell av politisk teknik. Som tidigare nämnts är den väldiga likgiltigheten i förhållande till sanningen något mycket gammalt, som det var, från medeltiden: ungefär när de frankiska romernas andliga efterträdare i Rom bestämde sig för att deras eget ursprungliga märke av "kristendomen " inte längre hade någon användning för 1000 år av Consensus Patrum. Att påven tycker att tillvaron förändrats har nog sina grunder...

Skolastiken och en omättlig dragkraft för världslig, sekulär, kraft producerade både moralisk relativism och kolonialism (med påvens imprimatur i form av Tordesillasfördraget). Reformationen (med sitt märkligt eller inte så märkligt, mycket uttalade judiska inflytande) gav upphov till modern kapitalism, vilken för övrigt
till och med Lenin korrekt diagnostiserat som en annan riktning på samma filosofiska materialism, har imperialismen som sin högsta nivå. Nu när Anglozionistriket förlorar sitt grepp om planeten (tänk på att vissa Anglozioniststyrda-länder vågar motstå!), Har dock alla urmodiga ideologiska motiveringar blivit förkastade - utom i Sverige - och vi står kvar med vilseledarnas osanna, oärliga och känslostyrda impulser för den Djupa Staten:

Messiansk Hybris (huvudsakligen självtillbedjan), våld och framförallt ett stort beroende av bedrägeri och lögner på varje enskild nivå i samhället, från de kommersiella kanalernas annonser som riktar sig till barn till Colin Powell som skakar lite tvättmedel framför FN:s Säkerhetsråd - UNSC, för motivera ännu ett aggressionskrig.

Bristande självkänsla, totalt beroende av brutal kraft för att bryta motstånd och evigt växande lögnaktigheter - det här är de verkliga "västerländska värderingarna" idag. Inte rättsstatsprincipen, inte den vetenskapliga metoden, inte kritisk tanke, inte pluralism och absolut ingen frihet. Vi är tillbaka, hela cirkeln, till den typ av intellektuella moraliska analfabeter som frankerna så perfekt förkroppsligade och som gjorde dem så ökända i den då civiliserade världen (kring södra och östra Medelhavet).

Dagordningen är för övrigt också densamma som frankerna hade för 1000 år sedan: antingen gå med oss och acceptera vårt herravälde eller dö och sättet att acceptera vårt herravälde är att låta oss plundra er på alla era rikedomar. Som psykologerna vet väl är den bästa förutsägelsen för framtida beteende tidigare beteende - så länge som man vandrar i dumhetens töcken skild från verkligheten och inte utvecklar sig som individ.

Intressant nog så såg kineserna rakt igenom denna - inte i alla lägen så - strategiska modell av psyke och de slår nu larm i deras mycket officiella Global Times : (betoning läggs till på slår larm)

"Det är bortom skandalöst hur USA och Europa har behandlat Ryssland. Deras handlingar representerar en frivolitet och hänsynslöshet som har vuxit till att karakterisera västerländsk hegemoni, som bara vet hur man förorenar internationella relationer.

Just nu är den perfekta tiden för icke-västerländska nationer att stärka enhet och samarbetande insatser bland varandra. Dessa nationer behöver etablera en nivå av oberoende utanför det västerländska inflytandet, samtidigt som de bryter mot monopoliseringsdeklarationer, förutbestämda avgöranden och vidare kommer att värdera sina egna bedömningsförmågor. (...) Väst är bara en liten del av världen och ligger ingenstans nära den globala representanten som det en gång tyckte det var. De tysta minoriteterna i det internationella samfundet behöver förverkliga detta och bevisa hur djup deras förståelse är för ett sådant förverkligande genom att bevisa det för världen genom handling.

Som fransmännen säger " à entrée, salut! ": Den kinesiska positionen är kristallklar, liksom varningen. Det kan sammanfattas som så: om Väst är en Anglozionistisk dörrmatta, så är Öst absolut inte just det.

[Anmärkning: Vi vet att det finns några länder i Europa som hittills i alla fall har försökt visa mod att motstå de anglozionistiska diktaten. Bra för dem. Men vi skall med spänning vänta på att se hur länge de kan motstå trycket innan de istället ger en stående ovation framför den filosofiska materialismens altare, egennytta är trots allt bara vad det är]

'Det moderna Ahnenerbe för 'Generalplan Ost'

Beslutet ligger därför i öst; här måste den ryska fienden, detta folk som numrerar två hundra miljoner ryssar, förstöras på slagfältet, person för person och lämnas till att blöda ihjäl

(Reichsführer Heinrich Himmler)

Men inget av detta förklarar på logiska grunder varför Anglozionistimperiets ledare nu har beslutat sig för att engagera sig i ett desperat spel av "kärnvapenhetsande" för att försöka, återigen, tvinga Ryssland att uppfylla sitt krav på att " vara stilla och hålla käften". Det här är kontraintuitivt, det finns inte på något sätt att ledarna i Anglozionisthegemonin verkligen vill ha ett krig mot Ryssland, särskilt inte ett med kärnvapen. Sanningen är att medan västerländska ledare absolut är själsligt saktfärdiga, så är de varken dumma eller självmordsbenägna utifrån sin filosofiskt materialistiska orientering och det var inte heller Napoleon eller Hitler! Så ja fast nej, de vill verkligen inte ha ett fullskaligt krig med Ryssland eftersom invasionsföretag av den omfattningen är så långt ifrån möjligt som det bara går att komma. Problemet är att dessa härskare också är desperata, och det på goda grunder - mycket desperata

Låt oss titta på den allmänna geopolitiska situationen för några månader sedan. Förenta staterna besegrades i Syrien, bespottades i Nordkorea, Trump hatades i Europa, ryssarna och tyskarna arbetade på Nord Stream, de brittiska ledarna var tvungna att åtminstone låtsas att arbeta på Brexit, hela det "ukrainska" projektet hade havererat , sanktionerna mot Ryssland hade misslyckats, Putin var mer populär än någonsin och den hysteriska anti-Trump-kampanjen var fortfarande i full gång inom USA. Nästa angrepp av det anglozionistiska etablissemanget var intet mindre än lysande - på sitt sätt: genom att organisera en riktigt korkad falskt flaggad nervgasattack i Storbritannien uppnådde Anglozionisthegemonin följande resultat:

Européerna har tvingats precis tillbaka i Anglozionisternas fålla ("solidaritet", kom ihåg?)

Brexiting är nu något som Europas (im-) moraliska ledare måste förhindra igen.

Ryssarna demoniseras nu i en sådan grad att alla anklagelser, oavsett hur dumma de är, kommer att hållas fast vid och i ljuset av verkligheten så blir nu det hela bara vad det blir.

I Mellanöstern kan detta tolkas som att USA och Israel nu har fri väg att starta krig, om de vill, eftersom den (rent teoretiska) europeiska förmågan att motsätta sig vad som helst som Anglozionisterna vill, nu helt har nu förångats, särskilt nu när ryssarna blivit "kända kemstridmedel- brottslingar "från Ghouta till Salisbury.

Åtminstone kommer fotbolls-VM i Ryssland att saboteras av en massiv anti-rysk kampanj. Om den kampanjen är riktigt framgångsrik, finns det fortfarande hopp för den Djupa Staten att tyskarna kanske äntligen kommer att vika ner sig helt och om detta inte kanske är möjligt - det är det inte, kanske helt och hållet avbryta, men åtminstone väldigt mycket försena Nord Stream II, vilket tvingar européerna att acceptera mer, amerikansk gas, som är dyrare - vilket kommer att distansera Europa från USA

Det här är minsann en ambitiös plan och det ser dessutom ut som om den verkligen inte ens kan fungera. Problemet i sak med den här strategin är nämligen det, att det inte går att få Ryssland att verkligen lägga sig ner och sluta med sina protester.

Den Djupa Staten är dock särskilt förtjust i att förödmjuka sina fiender (titta på hur de fortfarande står på mot Donald Trump trots att den stackars mannen nu i mångas ögon ser ut att ha blivit dess mest underbara tjänare) och det finns mycket prestige på spel här. Ryssland måste därför också förnedras, verkligen förödmjukas, inte bara genom att sabotera landets deltagande i olympiska spel eller genom att utvisa ryska diplomater, utan genom något mer påtagligt - som en attack på den lilla och i relativa termer sårbara ryska insatsstyrkan i Syrien.

Den ryska insatsstyrkan i Syrien är inte stor, åtminstone i jämförelse med CENTCOM + NATOs större förmågor. Ryssarna har varnat för att om de attackeras kommer de att skjuta ner inte bara de attackerande missilerna utan också deras avskjutningsenheter. Eftersom amerikanerna inte är dumma nog att exponera sina flygplan för ryskt luftförsvar, kommer de bara att använda flyg utanför räckvidden av det ryska luftförsvaret och de kommer endast att använda kryssningsmissiler för att slå mot mål inom "skyddskonen" för ryssarnas luftförsvar . Sanningen är den att man måste tvivla på att ryssarna kommer att få någon möjlighet att skjuta ner särskilt många amerikanska flygplan, åtminstone inte med sina långdistans S-300 / S-400 SAM. Deras allestädes närvarande och formidabla kombinerade korta och medellånga räckvidder från flyg-och-flyg missiler och anti-flygplansartilleri genom vapensystem som Pantsir, kan ha en bättre chans i så måtto, bara för att den är platsen är omöjlig att förutsäga. Men den verkliga frågan är den här: Ska ryssarna skjuta tillbaka på de amerikanska fartygen om dessa skjuter kryssningsmissiler mot Syrien?

En strikt gissning är att de inte kommer att skjuta tillbaka, om inte Khmeimim, Tartus eller ett annat stort ryskt mål (officiella ryska etableringar i Damaskus) blir angripna. Att slå ut ett amerikanskt fartyg skulle motsvara en krigshandling och det är helt enkelt bara inte något som ryssarna kommer att göra om de kan undvika det. Problemet med detta är att denna återhållsamhet återigen kommer att tolkas som ett tecken på svaghet, inte ett beteende från ett civiliserat land, som de "moderna frankerna" (visualisera en neandertalare med en nukleär klubba i näven).

Skulle ryssarna besluta att agera à la det amerikanska och använda våld för att "skicka ett meddelande", så kommer den Anglozionistiska Djupa Staten genast att uppleva det som en förlust av prestige och en fullgod anledning till att omedelbart eskalera ytterligare för att återställa den mer "lämpliga" hierarkin mellan den "oumbärliga nationen" och "bensinstationen maskerad som ett Land". Så är det som dynamiken i detta fungerar:

Ryssland begränsar sig till protester med ord == >> Imperiet ser det som ett tecken på svaghet och eskalerar

Ryssland svarar i natura med verkliga handlingar == >> Imperiet känner sig förödmjukat och eskalerar

Kolla nu på detta ur en rysk synvinkel ett par sekunder och fråga dig själv, vad du skulle göra i den här situationen?

Svaret ​​är uppenbart: du försöker vinna så mycket tid som möjligt och du förbereder dig samtidigt för krig. Ryssarna har gjort exakt detta sedan åtminstone i början av 2015. Ryssarna och Kineserna vet att den Djupa Staten måste havereras inifrån!

För Ryssland är detta verkligen inget nytt: de varit där, gjort det förr, och kommer ihåg det väldigt bra, förresten. Det "västra projektet" för Ryssland har alltid varit detsamma sedan medeltiden, den enda skillnaden idag är konsekvenserna av krig. Med varje sekelskiftet blev människokostnaden för de olika "naturresursflödeskontrollinsatserna" mot Ryssland värre och värre och nu tittar vi inte bara på den verkliga möjligheten till ett annat och ytterligare slag vid Borodino eller Kursk, faktiskt inte ens ett annat Hiroshima, utan mer på något som vi kan " Inte ens föreställa oss."

Hur stoppar vi då det?

Är väst ens kapabelt att agera på ett annat sätt?

Det kan man ju verkligen tvivla på mellan varven.

En aktör som kan stoppa det av Anglozionisthegemonin så hett önskade kommande kriget: Kina!

Just nu så har kineserna därför officiellt förklarat att de har vad som de kallar ett " omfattande strategiskt partnerskap för samarbete " vilket senare förkortas till " strategiskt partnerskap ". Detta är ett mycket lämpligt uttryck eftersom det inte talar om en "allians": två länder i Rysslands och Kinas storlek, kan inte ha en allians i traditionell mening - de är för stora och olika för det. De är emellertid båda i ett symbiotiskt förhållande,vilket båda sidor förstår sina roller i perfekt.

Vad det här betyder på mycket enkla villkor är det här: Kineserna kan inte låta Ryssland bli besegrat av den Anglozionistiska Djupa Staten, för när Ryssland är borta kommer Kina att lämnas kvar med ett enat, triumferande och oändligt arrogant Anglozionistiskt väst ( man kan med fog i detta även hävda att Ryssland inte har råd att få Iran besegrat av den Anglozionistiska Djupa Staten av exakt samma skäl och inte heller kan därför Iran låta israelerna förstöra Hizbollah).

Med tanke på militär makt är Kina naturligtvis en dvärg jämfört med Ryssland, men när det gäller ekonomisk makt är Ryssland dvärgen jämfört med Kina i denna "strategiska intressesfär". Således kan Kina inte hjälpa Ryssland militärt. Men kom ihåg att Ryssland inte behöver detta om militärt bistånd är vad som behövs för att vinna ett krig. Ryssland vill inte vinna krig, Ryssland behöver desperat undvika ett krig!

Ja, så imperiet tar sig för för närvarande an både Ryssland och Kina, men alla, ifrån den Anglozionistiska Djupa Statens ledare till de ingående ländernas mentalt väldresserade befolkningar, verkar tro att de är två olika och separata fiender. [Vi kan här utnyttja denna möjlighet till att tacka Donald Trump för att han "perfekt" tajmat sitt handelskrig mot Kina....] De är inte: bara Ryssland och Kina som symbiotiskt delar samma vision om ett välmående och fredligt Eurasien förenat med en gemensam framtid centrerad kring OBOR och väsentligt fri från US-dollarn eller, för den delen, från all typ av betydande amerikansk roll, utan Ryssland och Kina står vidare också för exakt samma uppfattning om en post-hegemonisk världsordning: en multipolär värld av olika och verkligt suveräna länder som lever i enlighet med internationell rätt. Om Anglozionisterna får sin vilja igenom kommer det aldrig att hända. Istället, kommer vi att få den nya världsordningen som utlovats av Bush, dominerad av den Anglozionistiska sfärens länderna (i huvudsak ECHELON-medlemmarna, aka "Five Eyes" och naturligtvis + 1) och på toppen av den pyramiden, alltså den globala Anglozionistiska överherden. Det här är något som Kina inte kan, och inte kommer att tillåta hända. Kina kan inte heller tillåta ett amerikansk-ryskt krig, särskilt inte ett med kärnvapen, eftersom Kina, såväl som Ryssland, också behöver fred för att inte bli mer instabila

Slutsats i den delen, i så måtto:

Man kan faktiskt inte ens gissa vad Ryssland egentligen kan göra för att övertyga den Anglozionistiska Djupa Staten om att ändra sin nuvarande kurs: Den exekutiva armen av USA: s ledare lever i vansinne och européerna är deras tysta, underdåniga tjänare. Som det framgår ovan, erbjuder det oavsett vad Ryssland gör, alltid upp till ytterligare eskalering från den Anglozionistiska Djupa Staten.

Naturligtvis kan Ryssland förvandla väst till en hög med rykande radioaktiv aska. Det är dock knappast en lösning, eftersom Ryssland självt, i det oundvikliga utbytet, också med stor sannolikhet kommer att omvandlas till en liknande hög av pyrande radioaktiv aska. Trots detta har det ryska folket tydligt angivit med sin senaste presidentomröstning att de absolut inte har för avsikt att ge upp inför de senaste opinionsbildningsinsatserna mot dem.

När det gäller den Anglozionistiska Djupa Staten, så kommer den aldrig någonsin att acceptera det faktum att Ryssland vägrar att ge upp.

"Väst är bara en liten del av världen och ligger ingenstans nära den globala representanten som det en gång tyckte att det var " och " de tysta minoriteterna i det internationella samfundet måste inse detta och bevisa hur djup deras förståelse är för ett sådant förverkligande genom att bevisa det till världen genom handling."

Historien lär oss att den Anglozionistiska Djupa Staten bara slår mot de motståndare som den ser som försvarslös eller åtminstone svagare. Det faktum att KarlXII, Napoleon eller Hitler hade fel i sin utvärdering av Rysslands styrka, förändrar inte denna truism. Faktum är att Anglozionister idag gör precis samma misstag. Så hanterar de det faktum att Ryssland är mycket starkare än vad den västerländska propagandan beskriver och som tydligen många västerländska etablissemang tror på (du slutar aldrig tro på effekten av din egen propaganda), något som inte hjälper till.

Ryska "påminnelser om verkligheten" kommer därför inte göra något bra och meningsfullt, helt enkelt för att väst inte är i kontakt med verkligheten och saknar förmåga att förstå sina egna begränsningar och svagheter. I deras uppfattade verklighet är de utlämnade till att bara dubbla insatserna för sitt oförändrade beteende. Men om Kina istället stiger in och förmedlar det viktiga budskapet " Väst är bara en liten del av världen" och att resten av världen kommer att bevisa detta" genom handling " så kommer andra länder att gå med och ett krig kommer avvärjas för att även den nuvarande illusionsbaserade" solidariteten" kommer att kollapsa inför ett enat eurasien - till och med när var och en blir sig själv närmast.

Ryssland ensamt kan dock inte fortsätta att bära bördan att stoppa de messianska psykopaterna som styr riket. Kina kommer nu att hjälpa till och framför allt så är den inrikespolitisk utvecklingen i USA någonting som kommer att motverka den Djupa Statens alltmer växande krigsambitioner. SÅ att Kina nu tar steget från Petrodollarn är ett kvitto på ovanstående resonemang.