Som vi påpekade tidigt så har nu Salisbury-händelsen även kommit upp på bordet som en mer möjlig opinionsbildningsmässig pre-text för något som skall försöka ställas an i Syrien, en falskflaggad gasattack. Ryssgasen, Ryssgasen....hör vi redan Anders Lindberg skrodera.

Utan att tillgripa överdriven alarmism som Anders ovan, om Lavrov sade att "Förenta staternas och dess allierades rörelser i Medelhavet verkar förenliga med strategin att använda denna kemiska attack för att rättfärdiga en attack mot den syriska arabiska armén och regeringens installationer" då är det kanske möjligen rimligt att spekulera om huruvida ryska fartyg flyttar in i området för att motverka eventuella provokationer?

Det finns kanske många grundläggande brister i resonemanget för amerikanska beslutsfattare och USA: s militära etablissemang. Men om General Votel, Chef för den amerikanska militärens centralkommando gjorde några rätt anmärkningsvärda uttalanden om den nuvarande geopolitiska situationen i Mellanöstern, under ett kongressförhör, som visserligen i stor utsträckning kommer att vara obemärkt i mycket av de vanliga medierna, men ändå detta:

*Assad har vunnit

*Iran-avtalet bör stå

*Saudiarabien använder amerikanska vapen utan ansvar i Jemen

Reser inte detta då frågan om han verkligen borde säga på så vis om han verkligen vill ha krig med Ryssland?

Att dessa militära strateger då skulle vara övertygade om att en amerikansk styrkedemonstration av icke markoperativ karaktär (men som involverar ett stort antal idag närmast antika kryssningsmissiler som skjuts mot Syrien genom ett betydande antal flygplan såväl som bombplan) skulle försvaga Ryssland till passivitet är bortom löjeväckande - alltså även främst då mentalt uppenbarligen, eftersom de operativa militära effekterna för en sådan reaktion lär utebli, vi talar ju alltså här om ett förlopp i Syrien, inte ett i Ryssland. Lejonparten av de Ryska militära krafterna är inte placerade i Syrien, där finns bara en liten del!

Dessutom skulle alltså i så fall också amerikanska generaler vara fullt övertygade om att Syrien och Ryssland inte har någon vidare förmåga att försvara sig under en längre tid. De verkar antingen lura sig själva lite mer än möjligt med sin egen självbedrägeripropaganda, eller så är detta bara en ren teater och man förstår mycket väl konsekvenser av räckvidder och prestanda på nya vapentyper.

Vilket märkligt nog deras israeliska kollegor redan har lärt sig, detta är alltså ett så översignalerat uppenbart felaktigt antagande, att man får hoppas att det bara är svenskar som har den mentala disposition där sådan tankar växer. Betänk att om en militär operation går snett utifrån sin strategiska planering, vem är det som kommer att stå med ansvaret? Dessa militärer är alltså inte helt hjärndöda, vilket alltså medierna - även alternativa sådana - försöker få många fler att tro är fallet. Tänk på vilka intressen det är som hela tiden kritiserar vad som skrivs på Facebook, i de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna!

Medan idén om att en hög nivå av eldkraft i en insats i Syrien skulle röna någon form av framgång - oklart vilken - kvarstår alltså likafullt möjligheten till ett svar från syriska och ryska styrkor. Och denna möjlighet verkar ju då i så fall inte ha tillmätts tillräcklig vikt av USA och dess allierade. Är det verkligen trovärdigt? Syriska styrkor kommer dessutom att vara kvar i Syrien tillsammans med ett antal allierade enheter, så någon markoffensiv för kontroll, från NATO-USA ligger många år bort i den givet de får förbereda sig ostört. Där kommer då frågan om vapensystems strategiska räckvidd och förmåga in i bilden. Mål i USA är bara vad de är i dagens läge med den prestanda som "bärare" har idag.

Hur skulle den amerikanska militären och Trump-presidiet reagera på att bara ett enda amerikanskt krigsfartyg sänktes av ryska anti-skeppsmissiler? Detta måste här envar inse alltså utgör en helt ovillkorlig konsekvens! Det skulle alltså bara tjäna till att visa hur utsatta amerikanska sjöstyrkor är när de konfronteras med sådana avancerade vapen. Vad skulle det göra för det allmänna förtroendet för världens dyraste krigsmaskin, där nu dessutom "amerikanska soldater måste vara beredda att dö för Israel.?"

Det skulle ju i alla fall opinionsbildningsmässigt utgöra en "enorm chock" för USA: s militär, som uppenbarligen i så fall helt måste byta tonläge, inriktning och retorik, men krigsmaskinen skulle alltså ändå få behålla sina anslag eftersom det amerikanska folket viktigaste mål med sina liva är att vinna krig på platser de inte ens känner till namnet på? Njaaaeee..., mer än bara "eventuellt" skulle denna största medialt förmedlade "chocken" sedan slutet av andra världskriget, ändå bara leda till nedrustning på stor skala. Vad skulle då Trump och generalerna ansvara för i detta? Ett enda hangarfartyg kan ha nära det dubbla antalet människor ombord jämfört med vad som omkom vid 911, som skapade kriget mot terrorismen.

De skulle alltså tvingas till att reagera med försök till ytterligare bombardemang av ryska styrkor och därmed lämna sig själva öppna för ytterligare ett förödande ryskt svar. Konflikten kan då mycket hypotetiskt eskalera inom några minuter, vilket då leder till en situation med en Princip där det inte fanns några möjliga vinnare och som då i grunden handlar om att utrota varandras civilbefolkningar, eller att i samförstånd göra dessa så krigströtta att de godtar vad som helst för att få fred.

Så frågan blir på nedersta raden som vanligt om det är sannolikt att många människor med påvisad strategisk förmåga, helt plötsligt av någon oklar anledning samfällt har förvandlats till känslostyrda virrpannor?