Vad gäller begreppet kultur är att kult – ur är en förutsättning för det fortsatta samhällsutvecklingsarbetet såväl på individ som på samhälleliga nivåer. Eftersom samhället bara kan utvecklas om individen utvecklas. Kulturen formar människors tankar genom språket som främsta kommunikationsverktyg

Utan kulturer så kan man inte skapa progressiv samhällsutveckling, det bara går inte – så individen måste utvecklas kult -ivera sig själv för att samhället skall kunna utvecklas.

Det är samhälleliga kulturer som är det vatten som människorna simmar i, och det är dessa kulturers utveckling som är källan till en ökad potentiell psykosocial, ekonomisk produktivitet och kreativitet hos människorna i samhället – när individer berikar varandra istället för att konkurrera. Men kulturer kan därför också innebära det omvända - byggda på konkurrens, eliminering. Kulturer kan vara destruktiva om de odlas på det sätt som nu gäller som rådande samhällsordning, som alla kan se nu.

Det var och är ( i alla fall är det vad som uttrycks) ännu idén om en mobilisering av människors förmågor som individer inom en betingad geografisk yta som kulturellt begrepp, inte minst beroende på den språkliga adekvansen i förhållande till olika klimat för ytan, för ett ”nationellt” syfte i denna som en kulturell rörelse, vilket är grunden för uppmuntran till gemensam individuell kreativitet och så har det varit så länge människan har funnits till, även om detta just nu är mer demagogiskt exploaterat än någonsin förr till förmån för enskilda vinstmaximeringsintressen.

Produktivitet bygger på den kreativa förmåga hos den enskilda mänskliga individen, det är den förmågan som gör att vetenskapliga upptäckter kan göras och att befolkningen i stort kan tillägna sig därmed tillkommande förbättringar, innovationer samt grundläggande delar av socioekonomisk välfärd.

Med andra ord: i den mån som en befolkning ges en möjlighet att få uppleva vetenskap och teknologi och då i en kultur som i verkligheten hänger ihop, så får den befolkningens individer också en möjlighet att vara kreativa och att utvecklas att inte leva i det kollektiva självbedrägeriets mörker som bygger på individens oförmåga att uppleva andra individers känslor i verkligheten - nu. Befolkningen får då - i en sund kultur - möjlighet själva som individer att göra upptäckter, eller åtminstone tillgodogöra sig dessa från andra på ett produktivt sätt.

Utan en sådan grundläggande inriktning på samhällets vetenskap och klassiska kultur så hämmas befolkningens förmåga att utveckla sin egentliga produktiva eller kreativa potential till fullo. Kopplingen mellan forntid och framtid spricker då med tiden i förhållande till verkligheten när individerna lever allt mer utom sig själva.

Denna kreativitet hos befolkningen kan bara utvecklas om ”länder” och därmed förbundna underordnade kulturer, används som verktyg för att mobilisera människor till att tänka kreativt angående sig själva att försöka att utveckla sig själva som individer– ur perspektivet av att ifrågasätta och förstå sina egna känslogrundande värderingar i en större omfattning, alltså på samhället i stort genom sin egen individuella utveckling.

Hur uttrycker individen kreativitet?

Med hjälp av kommunikation genom ett språk! Ett språk består av ord och ordens värdeladdning - signalvärde, har i Sverige reglerats av den gudomliga språkvården.

Alltså med hjälp av ett språk, vilket är ett i huvudsak geografiskt betingat socialt uttryck för kommunikation, för att kommunicera idéer, tankar och känslor individerna emellan. Frågan är väl egentligen hur djupt ner i befolkningen den här kommunikationen av utvecklande idéer kan tränga. Men den tron på att den fria individens förmåga att alltid kunna utveckla sig själv, gör gällande att ett lands politik alltid i grunden främst måste sträva för att utveckla individerna i samhället, alldeles oavsett hur långt som detta sedan bär.

Om man har en befolkning som till övervägande delar är obildad i förhållande till verkligheten och vidare med uppsåt hålls nere i ignorans och okunnighet genom formatering, kommer då en sådan befolkning att kunna ta fram samhällsutvecklande och bärkraftiga utvecklande idéer, och att alltså kunna vara kreativ?

Nej, inte under dessa omständigheter, i alla fall inte till sin fulla potens och detta är ett obestridligt faktum! Att gå med i Stratcom för att kunna styra formateringen av befolkningen (sända Bonde söker fru?) är minst sagt uppenbart verkande, till sitt syfte. ingen kan missta sig på mängden sändningstid för filosofisk bildning i förhållande till ren fördumning och vilseledning av olika karaktär.

Den polariserande politiska teaterkulissens kultur blir därför bara allt mer tragikomisk, i ljuset av verkligheten som innebär att allt fler förstår innebörden av exempelvis vad pengar är, blir till dagens allmänna värderingsgrunder i allt avgörande för vad pengar gör, i ett enskilt kontrollerat skuldbaserat system efter skuldmättnad trots att det styrande är vad pengars värde är för någonting rent mekaniskt funktionsmässigt - enskilt kontrollerade räntebelastade skulder, något som skapar ett ovillkorligt realekonomiskt evigt tillväxtkrav.

Allt fler människor undrar numera närmast retorisk, för att inte säga direkt sarkastiskt, hur mycket skatt som kan betalas i detta system om det inte finns något betalningsmedel? Att diskutera fördelning ur det perspektivet förefaller väl möjligen något enfaldigt..

Om dessa pengar som skall användas till skatter är belagda med en avgift i form av ränta för sin tillkomst och existens, så ”undrar” därför allt fler vidare vem det är som egentligen i grund och botten tjänar på dessa skatter och vem det är som använder skattesystemets likviditetskrav som ytterligare en metod för att plundra befolkningarna genom att pengarna i sig själva har ett pris över tiden för sin egen existens? Att skattekontona ligger på SEB?...

Jag brukar i mitt stilla sinne tänka att det borde finnas väldigt väldigt många som nu snabbt borde inse fördelen med att bara behöva söka sin förlåtelse i de led som fortfarande eller uppvaknande tänker rationellt och balanserat, innan de blir alltför känslostyrda.

Det kommer inte heller denna gång att bli en fördel att ha låtit filosofisk materialism och särskillnad – exkluderande verka ledande eftersom pogromer och andra sociala avarter bara är konsekvenser av att alltför länge ha dansat runt den gyllene kalven i glömskan av att bara vara människa - att känslor bara kan upplevas i nuet. Filosofisk materialism som grund för samhället leder ovillkorligen till eliminering genom konkurrens, så allt annat än filosofisk idealism blir följaktligen fel utvecklingsriktning redan från början!

Detta reser därför onekligen minst ett antal frågor.

Vad händer om våra mänskliga rättigheter inte kommer från Gud eller från vår mänsklighet, utan istället idag från en regering som verkar under falskt flaggade syften? Vad händer om regeringen inte egentligen alls tycker att vi är unika individer med rätt till våra egna känslor och tankar – vår egen själ, utan att vi bara är en slags simpel egendom som skall tävla med (eliminera)varandra? Tänk om vi bara skenbart har givits rätt till våra så kallade "naturliga rättigheter" av denna glada och käcka regering inom det politiska etablissemanget, för att gynna enskilda vinstmaximeringsintressens nytta? Tänk om våra rättigheter helt enkelt kan skalas bort om eller när regeringen anser oss vara dess fiende? Att vi till exempel tänker eller ger uttryck för tankar utanför en rådande konsensus som syftar till att allt färre skall bli allt rikare på allt fler människors bekostnad, vad händer då?

Tänk om våra folkvalda egentligen har ett helt annat syfte med sin politiska verksamhet än vad som de redovisar för att bli valda? Tänk om det finns egennyttiga underliggande syften med all den politiska verksamhet som redovisas före ett val som vore den allmännyttig?

Eller omskrivet mindre sarkastiskt, hur skulle det med avseende på monetärmekaniken i det valutafinansiella systemet ens någonsin kunna vara på ett annat vis med avseende på utvecklingsriktningen och varifrån vi kommer genom historien till hit där vi nu är?

Tänk om detta dessutom kunde ske med hjälp av samtycke från folket? Att människor är helt vilseledda både inom sig själva och därmed utom sig? Tänk om folkets egna representanter egentligen underminerar det uttryckta syftet i konstitutionen och grundlagarna? Tänk om folk är så rädda för att konfrontera sig själva och att behöva utveckla sig själva, så att de godkänner sådan själsligt underminerande verksamhet? Vad händer då om regeringen till exempel demoniserar för tillkomsten av en yttre fiende och dessutom använder rädslan för att få det till att den yttre fienden gör att regeringen måste undertrycka en mängd friheter för att skydda befolkningen?Tänk om folk är så rädda för fienden inom sig själva så att de inte vågar protestera?

Men vad händer om regeringen helt igenom vet om allt detta och därmed väljer fiender som lätt demoniseras för att kunna spela befolkningen opinionsbildningsmässigt, oavsett om dessa så kallad fiender verkligen utgör några egentliga hot eller inte? Vad händer om dessa hoten till slut blir den överhängande faran just därför att regeringen tillåter eller medverkar för att få detta att hända och främst är på sina positioner på grund av sina egna enskilda nyttosyften? Tänk om regeringens syndabockar, alltså idén om skapandet av denna yttre fiende, för att ena människorna mot fel problemformulering, är lika gammal som själva regeringen, eller rentav av är ännu äldre?

Vad händer om regeringen har använt syndabockar om och om igen för att skrämma människor till att ge upp alltmer sina friheter självmant? Vad händer om regeringen har förlitat sig på denna metod för att utföra samma magiska frihetsförsvinnande utvecklingsriktning gång på gång på gång genom historien?

Vad händer då om det är bankernas pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken, när grunden för samhället är arbetsdelning?

Vad händer då, om ens någonting av detta verkligen skulle vara ett gällande förhållandet i sak?

”Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare” – Torsten Nothin 1955.