När vi utvecklar oss själva som individer - förstår våra egna känslogrundande värderingar bättre i förhållande till verkligheten, observerar vi alltmer runt omkring oss, vi får vidare och djupare perspektiv, en bättre grund för bedömning. Vi kan bara hoppas och verka för att vi kan finna styrkan i att vara snälla och respektera våra olikheter snarare än att känna ett behov av att bedöma eller förnedra utifrån dessa. Det finns alltid undantag från reglerna, men jag vet att mer än något annat önskar vi en bättre tillvaro för våra familjer och i detta måste vi förena oss genom att förändra oss själva .. I fred, samförstånd och upplysning.. hoppas detta hittar en plats i ditt hjärta värd att fundera över. Vi söker inte eliminering av andra eftersom livet i ensamhet blir enahanda och enfaldigt.

Under hela tiden har den styrande makten- den Djupa Staten därför också blandat sanning med lögner för att förvirra oss, men inom oss själva som barn visste vi tidigt vad som fortfarande är inom oss att veta - vad vi upplevde för känslor - och att då be sig själv om lite urskillning - eftertanke - inte bara kanske kan göra att vi skulle vara mindre oroliga för vår politiska korrekthet, det kanske till och med kan befinnas föra något gott med sig i övrigt. Åsikter är just bara detta och våra meningsskiljaktigheter är därför inte sällan exakt småaktiga när vi tittar på dem ur perspektivet av den större bilden, den av allas bästa. Så vi får aldrig glömma hur frestande det är falla ner i själv-bedrägeriets rusande töcken och låta egot ta över.

Varje berättelse som pumpas ut av de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna ..god människa kontra dålig människa..de kontrollerar vem som ska älskas och vem som ska hatas..vad är coolt och vad är häftigt, tar därför aldrig någon minsta hänsyn till våra egna friheter till uttryck, det går ut på att nå känslomässig acceptans för eliminering-konkurrens.

Inte ens vi själva respekterar oss längre tillräckligt mycket för att stå upp mot detta hela tiden, men vi tror ändå att andra skall gör det åt oss. ”Vi själva är ju trots allt bara obetydliga "fångar" här i vår egen enhet, i oss själva som individer” genom våra självpåtagna psykosociala bojor, men när vi väl blir fria från att själva censurera oss, så blir det faktiskt till en gåva som vi vill ge världen – vi kan alltså bidra till förbättringen, inte bara av oss själva utan även av andra genom att alltid sträva efter vår egen enskilda utveckling som människa.

Vår ilska bör därför hållas så strikt som möjligt koncentrerad i riktningen inåt i oss själva i stället för på varandra i det fall vi inte kan kontrollera den. Vi har sett dem – snart från en evighet till en annan – använda samma gamla psykologiska verktyg för att göra oss alltför känslostyrda för att kunna ha kontroll över oss..religion, politik, ras och klass trummas in genom de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna som alltid driver samma intressens uttjatade agenda.

Den goda nyheten nu är att våra siffror växer. Tyvärr är de dåliga nyheterna fortfarande att var och en av oss ibland glömmer att vi är alla på samma förlorande sida så länge som systemet består, varför vi bara kan välja att utvecklas som individer för att kunna förändra samhället, som skall kunna utvecklas Så oavsett vilken plats vi enskilt vandrar på längs denna väg så blir målet detsamma och inom oss själva. De motverkande krafter som vi talar om i detta, alltså som motstånd utanför oss själva, är begränsat förtjust i allmän upplysning och kommer att göra vad de kan för att finna något sätt för att avsluta vårt växande uppvaknande till större allmän medveten medvetenhet och enligt varje logisk mening förblir det samma gamla spel och trick, runt om varje hörn. Samma gamla visa som de försöker att hålla oss separerade med och det finns därför anledning att tro att vi återkommande bör ställa oss några frågor om kommunikationen i sociala medier och vårt eget sätt att kommunicera på, så att vi inte hamnar i samma fälla – igen. Vi måste bryta dumhetens rundgång och sluta diskutera de morötter som ställts fram som bete för att kunna gå vidare.

Ingen kan förstå något åt någon annan men om man anser att andra uttrycker sig för komplicerat i sak, så gäller det därför också att själv utgöra ett bättre exempel, hellre än att främst kritisera andras sätt att uttrycka sig. Paketet må ju vara aldrig så tjusigt om innehållet saknar informationsmässigt värde. Språket är i detta vårt viktigaste medel för att dels formulera våra tankar för oss själva och dels för att kommunicera dessa tankar med andra och svensk språkvård har varit vad den har varit av en anledning

Vi skulle alla själva kunna diskutera otaliga föreställningar inom oss angående oss själva som individer, som inte är desamma i sak som de en gång var. Vi är alla fulla av mening och innebörd i och med vår enskilda känsloupplevelse i ett nu-tillfälle som ständigt varierar, men uppmuntran av tillkommande betingelser utanför boxen ger vidgade synvinklar, berikad debatt och på grund av detta har naturligtvis många av oss också kallats snart varje namn i boken och många gånger detta av någon som ändå är inom denna vår egen så kallade "sanningsrörelse" - något som alltså egentligen är en rörelse som oförtrutet måste sträva efter att göra verkligheten till sin sanning - att utvecklas som individer.

Det är lätt att identifiera och förstå frustrationen av att nödgas hantera människor som inte håller det förväntade så kallade medvetna medvetenhetsmåttet, eller för all del ser oss som halv eller helgalna konspirationsteoretiker, men uttryck som direkt chikanerar eller bara skapar dissonans genom kritik av exempelvis intelligens, kommer inte att vinna kampen i slutet eller inom oss själva, även om sådant absolut måste förekomma också på vägen dit. Dum är den som dumt gör.

Mellan andra och vår egen medvetna medvetenhet är det inte bara ganska viktigt att förstå att vi alla faktiskt söker efter en sanning, en sanning som beskriver bättre verkligheten och därför kan inte alla åsikter instämma hela tiden, eftersom vi har kommit olika långt på vägen inom oss själva. Men även filosofiska materialister vill utvecklas i så måtto, de har bara tagit fel utgångspunkt i sin betraktelse. Bara envar kan gå sin egen väg och utveckla sin egen förståelse för sig själv, så filosofiska materialister måste uppleva sig själva utifrån och in till dess att det tar stopp . Målet är resan - livet - till så verklig frihet som möjligt att vara sig själv inifrån och ut genom ifrågasättande – att utvecklas vidare eftersom vi alla ser världen utifrån den formatering som påförts oss genom våra egna liv och tidigare uppfattningar, samtidigt som vi växer och förblir i ständig rörelse.

Det skämtas ofta om att det är beklagligt att ha lärt sina barn att tänka själva, men i sanning kan man numera förundras över deras insikter, eftersom det är deras generation och generationer utöver deras som inger verkligt hopp. Dessa unga själar så tidigt i samklang med verkligheten, på ett sådant sätt som vi aldrig har sett tidigare, det verkar som att de så lätt kan förstå vad det tog äldre betydligt längre tid att upptäcka. Det kallas för utveckling. Ja, vi måste uppmuntra deras eget individuella sätt till att komplettera varandra, att ofta säga ifrån..och uppmuntra deras individuella utveckling som människor och därigenom anslutningarna till verkligheten, balansen i naturen..yin och yang..eftersom genom att känna och se in i deras ställe och sinnen, vet både de och vi instinktivt vad vi har glömt genom den sociala ingenjörskonstens försorg under de senaste århundradena.