Lite mer om vad det där IG Farben var förnågonting:

IG Farben var Hitler och Hitler var IG Farben, även om han själv kanske inte till fullo insåg detta ifrån början. (Senator Homeros T. Bones till Senatens Kommitté för Militära Affärer, Juni 4, 1943.)

I krigets skymning strax innan WW2 tog slut, så var det Tyska kemikalie komplexet I.G. Farben inte bara det största kemikalietillverkande företaget i världen, det var det största företaget i hela världen, detta med en utomordentlig politisk och ekonomisk kraft och påverkan inom den Hitlerianska Naziststaten.

I. G. Farben har beskrivits, som närmast en stat i staten, den frågan är mångfacetterad, men numera knappast obekant för många.

Farben kartellens bildande dateras ifrån 1922-25, detta är när dess politiska gärning började sin mera noggrant planerade organiskt politiska tillväxt, som organiserades av Hermann Schmitz (med Wall Streets finansiella assistans) som skapade en superjätte ur kemikalieföretagsamheten ur sex redan i sig jättelika Tyska kemikalie företag — Badische Anilin, Bayer, Agfa, Hoechst, Weiler-ter-Meer, och Griesheim-Elektron.

Dessa företag blev sammanfogade till blivande Inter-nationale Gesellschaft Farbenindustrie I.G. — eller I.G. Farben förkortat.

Tjugo år senare så stod alltså samme Hermann Schmitz åtalad vid en rättegång i Nürnberg för både anstiftan till världskrig och en rad olika förbrytelser, inte minst krigs brott inbegripande I.G. Farben kartellen. Vilka som Tiger mest vet vi i detta land...

I.G .Farben i sig själv sökte tystlåten glömska, som någon myntade ett uttryck vid denna tid, att verka men inte synas, sanningen var begravd i arkiven, och dessa försvann sedan efterhand, bäst i klassen i ämnet försvinnande arkiv, var Norsk Hydro, som nära nog lyckats med att förstöra all dokumentation. Svenska IG Farben med Herbert Lickfett, var inte just precis mycket sämre avseende framgångarna i denna prestationskategori. (Läsaren uppmanas att googla på Herbert Lickfett för att få uppleva resultatet.)

Det är dessa inte bara Amerikanska anslutningar, inom alltså inte bara Wall Street, som angår oss i detta alltmer för var dag som går. Utan kapitalbiståndet och medskicket av "Wall(enberg) Street, skulle det inte ha varit ett I. G. Farben alls. Och ingen Adolf Hitler eller WW2 heller.

Tyska bankirer inom Farben Aufsichsrat (Bolagsstyrelse) på det sena 1920-talet inkluderade Hamburg bankiren Max Warburg, vilkens bror Paul Warburg alltså var grundare till Federal Reserve Systemet i Förenta Staterna.

Inte bara helt genom slumpens lyckliga omständigheter, så var Paul Warburg även styrelseledamot av Amerikanska I. G., Farbens helägda Amerikanska dotterbolag.

I tillägg till Max Warburg och Hermann Schmitz styrning och varma händer, i skapandet av Farben riket, ingick även Carl Bosch, Fritz ter Meer, Kurt Oppenheim och George von Schnitzler, Hjalmar Schacht och Montague Norman Ring

Alla dessa utom bankirerna Max Warburg, Hjalmar Schacht och Montague Norman lagfördes som krigsförbrytare efter andra Värld Kriget men man lagförde ju så sällan folk på vinnarsidan, ens på den tiden och inte ens bankirer.

Mellan 1927, och början på WW2, så expanderade I.G. Farben till sin egen dubbla omfattning, storlek, och utbredning, detta möjliggjordes till stor del av/via Amerikansk- utländsk teknisk assistans och av/via Amerikanska och andra förbindelser, så som ett kapitaltillskott på $30 miljoner investerade av/via National City Bank.

Av/via National City Bank så hade 1939 I. G. Farben förvärvat eller införskaffat ett deltagande och ledningsfunktionsskapande påverkan i 380 andra Tyska företag, och i över 500 utländska företag.

Farbenriket ägde sina egna kolgruvor, sin egen elektriska kraft, placerare, järn och stål enheter, banker, forskningsenheter, och otaliga kommersiella företag/-Patent som lustigt nog till mycket stora delar fanns i Sverige...

Där fanns över 2,000 kartell överenskommelser mellan I. G. och utländska företag — inkluderande Standard Oil New Yersey, DuPont, Alcoa, Dow Kemi, och andra företag inom Förenta Staterna, Hela berättelsen om I,G, Farben och dess världsomfattande aktiviteter innan WW2 kommer väl sannolikt aldrig att helt och fullt komma i dagen ljus, eftersom Tyska uppgifter förstördes 1945 i och med att en förväntan om Allierad seger infann sig......men det finns alltid spår som sitter kvar...

Men, en efterkrigsundersökning av/via amerikanska krigsdepartementet avslutas som följer:

Utan I. G. Farbens ofantliga produktiva möjligheter, dess intensiva agerande inriktning, och vidsträckta internationella utbredning, så skulle Tysklands upprustning för krig, ha varit helt otänkbar och omöjlig;

IG Farben inte bara riktade sin energi mot en beväpning av Tyskland, utan man koncentrerade sig även på försvagning och förslappning av avsedda offer - härska genom söndring, och där denna dubbelverkande taktik, verkade för att expandera industriella möjligheter för krig och för begränsande av det för resten av världen uppdagade motiven. Alltså samma gamla visa i repris.

Bevisningen är översvallande i det att I. G. Farben hade full och tidigare grundläggande kunskap om Tysklands planläggning för världserövring och av att varje specifik aggressiv aktion som senare utfördes. Inte blir det så mycket bättre av att endast ett minimum av kännedom om Versailles fördraget och dess kommittéväsende, ovillkorligen visar betraktaren att IG Farben de facto skrev hela planläggningen i egen regi och i förväg, i form av de Fyraårsplaner som Adolf Hitler sades ha skapat när han satt på Landsberg.

Direktionen för IG Farben företaget (dvs”I. G. Farbens officiella” hänvisade till i undersökning) inkluderade, inte bara Tyska utan även framträdande Amerikanska finansiärer - några slapp ju liksom undan ... Denna utredning från 1945 av det Amerikanska Krigsdepartementet rapporterar i det avslutande att I.G. Farbens uppdrag ”från” Hitler i förkrigsperioden var att göra Tyskland självförsörjande på gummi, bensin, smörj- oljor, magnesium, fibrer, garvning agenter, fett, och sprängämnen. Alltså IG Farbens egna produkter!