PM Nilsson och jag hade en del animerade diskussioner redan för mycket länge sedan då han var Bloggredaktör på en för den tiden stor svensk sida.

Av pur svensk småaktighet - eller i upplysningssyfte - så drar vi oss, i ljuset av hur Russiagate nu har utvecklats, till minnes följande från PM Nilsson, numera på DI:

"Om man ska tro Comey, och det finns det skäl att göra, attackerades USA:s demokratiska process av den ryska regimen. Detta var också något som de amerikanska underrättelsetjänsterna sa under valkampanjen.

Resultatet av den ryska inblandningen kan diskuteras, väljare kan ju rösta som de vill även med rysk påverkan, men det tycks inte finnas någon tvekan om den ryska aktiviteten.

Om man ska lita till Comeys omdöme, och det finns det skäl att göra, har det amerikanska politiska systemet fått fram en i alla avseenden olämplig president. Hans karaktär skrämmer FBI-chefen på ett sätt "han aldrig varit med om" under sin långa tjänstgöring."

" Även i Sverige är den djupa staten ett begrepp. Någonstans i katakomberna finns någon som skyddar vitala säkerhetsintressen när den politiska galenskapen går för långt.

Men gång på gång visar det sig att det inte är så. Säkerhetsapparaten är svag i förhållande till den politiska och mediala sfären. Eller till och med strykrädd. "

PM kanske skulle ta och läsa Swedish Kings of Cyberwar?

Vidare:

"Man skulle kunna tänka sig att statens hårda kärna då kan sätta en gräns, till och med sätta ut en gränsvakt, av rena säkerhetsskäl, särskilt med tanke på att Sverige snabbt utvecklades till ett av EU:s största IS-fästen. Men icke. Det var socialdemokratiska och miljöpartistiska kommunalråd som till slut fick nog och tvingade regeringen att sätta tvärstopp."

Kanske PM helt har missat vem det är som ligger bakom skapandet av "kriget mot terrorismen" och som därmed på hyfsat goda grunder kan antas ha intresse i att etablera motparten?

Saudi kan ju inte exakt sägas vara utan inblandning och var det lämnar Sverige med Saudiericsson, är nog för svårt för PM att klura ut?

" Ett fjärde exempel är att Sverige fick en minister 2014, Mehmet Kaplan, som hade starka band till den alltmer problematiska turkiska regimen och som umgicks med turkiska extremister. Vad underrättelsetjänsterna sa vet ingen, men MP och S satte inte stopp."

Ja PM Nilsson, vad kan då möjligtvis detta tänkas innebära för någonting ifråga om vad det politiska etablissemanget gör för någonting i verkligheten?....