Man har helt enkelt tappat problemformuleringsinitiativet. De viktigaste aktörerna i den djupa staten förstår tydligt de negativa konsekvenser som detta för med sig för dem själva personligen i termer av ekonomiska och finansiella villkor som är förknippade med nedläggningen av en strävan efter öppen diktatorisk global hegemoni. Under mer än hundra år, har ingen amerikansk president någonsin placerat sitt land i nivå med andra länder, ingen har någonsin övergett begreppet nation (USA) «utvalda av Gud».

Sveriges roll i detta kan alltså inte överskattas. Det vet både Putin och trump mycket väl.

EU - projektet för Europas Förenta Stater fortsätter därför också med dårskapets envishet att insistera på samma misslyckade ekonomiska och sociala politik som leder till konkurs, med hjälp av utrikespolitiska frågor som anledningar, förevändningar och ursäkter.

Konsekvenserna av dessa halsstarriga ansträngningar kommer oundvikligen att gynna valet av i många fall så kallade nationalistiska och populistiska partier, något som setts i USA och andra länder, vilket i sig om inte annat kommer att avslutas med förstörelsen av EU.

För USA:s Djupa Stat och deras långsiktiga mål, har denna taktik en dubbel effekt: det hindrar ett på något som helst vis fungerande EU, samt fördröjer ytterligare varje närmande mellan EU och Ryssland vidare någon tid. Den senare strategin ser mer och mer irreversibel ut med tanke på de nuvarande EU-elitens inställning - så den kommer att försvinna bort bara av den självförgörande anledningen om inte annat.

I denna mening, tycks Storbritannien, tack vare Brexit, ha brutit sig loss och började sakta omstrukturera sina utrikespolitiska prioriteringar, i nära anpassning till Trumps isolationism, men alltjämt mest grundat på den politiska adelns överlevnadsvilja, något som den politiska adeln i Bryssel alltså aldrig kan komma att överväga.

Slutligen, det mest uppenbara - flagranta - försöket att sabotera för den nya amerikanska förvaltningen, från den Djupa Statens sida, kan ses i händelserna i Ukraina. Föga förvånande, Senatorerna Graham och McCain, två av den djupa statens främsta apologeter besökte Ukraina i början av året, vilket föranledde att ukrainska trupper kom att återuppta sin destruktiva offensiv mot Donbass. Avsikten är tydlig och diversifierad.

* Först och främst är detta ett av alla ständiga försök att sabotera varje närmande mellan Moskva och Washington, i hopp om att uppsluka Trump i en amerikansk / NATO upptrappning av händelserna i Ukraina.

* För det andra, med tanke på den kritiska situationen för NATO i Europa, är strävan att driva Berlin att ta på sig bördan av att ekonomiskt stödja den havererade administrationen i Kiev.

* För det tredje är det ökande trycket som appliceras på Ryssland och Putin, som sågs redan 2014, ett försök att aktivt involvera Ryssland militärt i den ukrainska konflikten så att det rättfärdigar Natos direkta inblandning eller USA:s. Den senare situationen skulle vara drömmen om de neokonservativa får gehör, Trump och Putin på en direkt kollisionskurs.

Detta uttalande från Vladimir Putin sätter dock ett definitivt stopp för alla sådana verklighetsfrånvända drömmar hos den Djupa Staten:

"Det ligger i vårt gemensamma intresse att återuppta dialogen med de amerikanska underrättelsetjänsterna och andra Natoländer. Det är inte vårt fel att dessa band avbröts och inte utvecklas. Det är mycket tydligt att alla ansvariga länder och internationella grupper bör arbeta tillsammans med kontraterrorism, eftersom även att helt enkelt utbyta information om terroristernas finansieringskanaler och källor och personer som deltar i eller misstänks kopplingar till terrorism, kan avsevärt förbättra resultaten av våra gemensamma ansträngningar."

Som Victoria Nuland så förtjänstfullt uttrycktesaken - Fuck EU!