De flesta människor i tiden blåser omkring med tidvattnet en tid, antingen som passagerare eller åskådare vilka betraktar händelseutvecklingen i sin samtid från en åskådarplats. De som simmar mot strömmen, eller som försöker att ändra flödet helt och hållet, är oftast sällsynta och ter sig förbryllande för massorna. Därför är det som massorna anser så som fritt tänkande människor, ofta bara vad som de själva som individer anser ligga långt utanför vad de själva har vant sig själva vid som det kognitiva landskapets karta.

Men ärligt talat, så har väl historien vid det här laget visat om och om igen att majoriteten är, eller oftast har fel om det mesta, för att inte säga alltid om i princip allting. det är ju själva målet med maktens verksamhet och dess inneboende natur. Grupper och kollektiv skapar inte, eller upptäcker saker, de utgör inget förskott för mänsklighetens goda, kort sagt massorna utvecklar inte. Endast människor som individer kan göra detta. Någonstans måste alltid en tanke komma först.

Därför måste vi utvecklas som individer för att samhället skall kunna utvecklas.