När det finns tvivel kan lite tillfälligt upphävande av misstroende beskrivas som ett rationellt tillvägagångssätt för att hantera en perceptuellt osäker och farlig verklighet. Den exponentiella spridningen av denna användning av självbedrägeri bland den globala befolkningen är en produkt av avsiktlig intervention och konditionering via medial infiltration och utbildning.

Så otroligt många egentligen normalt intelligenta människor tror, säger och gör därför dumma saker. När en så stor – tillräcklig – del av befolkningen beter sig på så vis, så ruttnar samhället, landet alltmer öppet inifrån som fungerande struktur - vilket alltså var dess uppgivna syfte och strukturen får ge vika för yttre påverkande krafter. Det är "tyvärr" helt oundvikligt att den som sår vind får skörda storm - som man bäddar får man ligga.

Jag har därför inte sällan, ja jag vet att kan låta underligt, sökt efter det enklaste men ändå bästa sättet att förklara vad jag ser som en systematiskt medveten minskning av varje aspekt av den uppsåtligt redan initialt korrumperade statens, värnande om individen, då särskilt genom dess marionettpolitiska partiseringssystem och offentliga förvaltning. Läs igen och tänk efter.

Följdriktigt så innebär detta att en stor del av individerna i samhället, oavsett utbildning, ekonomisk status eller politisk åskådning måste lida av grava vanföreställningar i förhållande till systemet. Denna situation av nu närmast total villfarelse skapar oförstående och förnekelse om enormt viktiga och fullkomligt centrala ämnen och frågor för utvecklingen av individen och för samhället. Som till exempel vad pengar är för någonting, vilken inneboende funktion som pengar har och vilka konsekvenser som denna funktion för med sig för individer och samhällen, ett naturligtvis fullkomligt oväntat exempel från min sida.

De utbredda vanföreställningarna kring detta av mig numera rätt väl påtalade, aka enormt ältade, exempel spelar nu som bekant en totalt avgörande och allt mer tydlig roll för utvecklingen, i allt från individperspektivet till utvecklingen på den numera ganska färgglada geopolitiska scenen. Så med risk för att verka ännu mer tröttsam, så får vi nog hållas med temat ännu en tid och dessutom i en nu klart ökad omfattning.

Det är ” Vi befolkningen” som inte utvecklar oss själva tillräckligt och samverkar utifrån detta till förmån för vårt eget gemensamma bästa. Snarare agerar vi nästan alltid på ett närmast helt oupplyst sätt som gynnar bara oss själva och vår närmaste familj. Även om det så bara gäller endast under en kort tidsperiod och den tiden blir faktiskt nu uppenbart allt kortare, som precis till nästa lön.

För i slutändan litar vi på välviljan hos politiska befälhavare / etablissemanget för att fortsätta att skära, tärna och fördela kakan på samma sätt som tidigare. Om vi bara klarar ekonomin denna månad, så kommer ljuset i tunneln. Vi har låtit oss luras att tro att det verkligen finns en större god och till oss välvilligt inställd agenda och att våra herrar verkligen kommer att komma överens om att våra krav på mer, inte mindre, bara för att vi är fria medborgare med oförytterliga – okränkbara – rättigheter. Eftersom så har de ju sagt att det är och då måste det ju vara så?

Förledda som vi var ( är ), så såg vi aldrig djupt nog in i oss själva för att inse att systemet vi trodde på var en fars och en illusion från allra första början, åtminstone ur det filosofiskt materialistiska perspektivet. Vi har egentligen inte fått mycket av något verkligt och betydande av värde i utbyte mot vårt arbete sedan slutet av 1800-talet då vi flockades till städerna och gjorde vårt arbete billigare genom att samla allt på ett ställe. Jag finner det faktiskt ytterst ironiskt att ” Vi befolkningen ” har blivit moderna trälar med ett allt tommare själsliv som utbyte mot vår arbetskraft.

Det tråkiga är alltså inte att vi är så rånade materiellt, utan att vi bedrog oss själva så villigt genom att sälja våra själar för en handfull av materiell grannlåt. Nu när den Anglozionistiska bankhegemonin kollapsar, står vi alla och gråter i våra händer i en eller annan omfattning och undrar vem som kommer att lämna tillbaka vår själ - vem skall ge oss rättvisa. Upprättelse? Med vad? Mer Let´s Dance, Mat – TV och fotbollstabeller? Guldet blev till sand är en passande metafor. Våra själar och känsloliv rann som sand mellan våra fingrar. De primitiva känslorna fick dominera fritt och våra egon växte bortom kontroll.

Tänk på det här för en sekund, pengarnas värde kommer från vår tro och övertygelse om att ingenting är faktiskt värt något - som med Bitcoin. Tänk på att vår valuta behåller ” värde ” endast om vi förblir förförda av vårt eget vansinne och kör oss själva djupare ner i skuldslaveri totalt sett. Där jag själv kommer ifrån som ändå är ett slags Faustianskt fynd, finner jag det faktiskt numera närmast otroligt att vi vill ha mer och inte mindre av detta - det själsliga armodets enfald.

Ja ja, jag vet vad du ska säga, att du minsann inte anmälde dig frivilligt till närvaro i denna situation, med detta sagt – röstade på det styrande partiet. Du hade minsann något annat i åtanke - SD. Tjaaaee gott folk, detta skedde inte exakt över en natt och eventuell passivitet eller faktisk passivitet från vår sida i det förflutna eller för närvarande, är en hög och tydlig röst till stöd för status quo in i framtiden. Systemet överlever för att vi stödjer systemet, aktivt eller passivt oavsett vilket parti i den kontrollerade riksdagen som någon röstar på. Det finns inga dem, bara vi. Ta vårt medgivande och de / vi / vi skall kollapsa. Men eftersom vi inte är redo att kämpa så hårt och lida ens så mycket kortsiktig smärta som ” etablissemanget ” är, har vi förlorat redan långt innan vi vaknar på morgonen. Jag är skyldig, ja jag är skyldig, så iväg till jobbet måste jag. Men tro mig när jag uttrycker att vi kommer att tvingas kämpa eller så kommer vi att gå under på grund av det rådande systemet. Visdom eller undergång är vad som komma skall.

Dags att vakna upp mina damer och herrar, eftersom vi inte kan laga någonting som vi inte erkänner är trasigt - våra egna känslogrundande värderingar ……alltså vi själva och vår egen moral. Och hur bra som det än gör att vi känner när vi pekar på de, dem som de onda gärningsmännen, så kommer ” de ” inte försvinna förrän vi accepterar vår egen roll i den här röran och tar vårt ansvar att förändra allt som vi kan förändra - oss själva. Är vi verkligen så barnsliga att vi skulle tro att etablissemanget – befälhavaren kommer att se fel sina egna fel på annat än sitt eget filosofiskt materialistiska sätt och lämna över nycklarna till plantagen och stilla gå därifrån? Varför skulle ” etablissemanget ”göra så när de hellre kämpar till det bittra slutet för att sedan försöka byta kläder och börja om igen? Detta är pinsamt nog exakt samma problem som vi vid upprepade tillfällen har haft som bönder de senaste tvåtusen åren.

Ur en enskild näringsidkares perspektiv är jag inte säker på hur någon kan agera för att främja andras intressen om man helt enkelt bedriver handel med regin från sin egen personliga plånbok, jag kan faktiskt en hel del om just detta tema baserat på egna erfarenheter - visdom. Så kanske detta också kan ha något att göra med uppsåt, ironi. Men finns det verkligen etiska normer för att möta det större goda när allt du tjänar är dig själv och Herr Egos ficka? Ack, stödja riggade marknader genom köp köp köp, vilket är bara några få grader av separation från Goldman Sachs handlare och deras bonuspool. Jag tror att vi måste nu förstå att det val gällande oss själva som vi står inför är både stort och krävande, inte minst av oss själva.

” Girighet är bra ” teorin, är den drivande kraften bakom den så kallade effektiva konkurrensbaserade marknadskapitalismen, där girighet driver förment avfall och icke effektivitet ur huvudekonomin och åter till tilldelningsförfarandet, vilket gör att den rikedom som ska spridas över hela ekonomin blir väl fördelad. En riktigt gullig saga kan man ju kanske tycka utan eftertanke.

Den rationella logiken bakom denna systemtanke för ett samhälle utan eliminering är givetvis så låghalt att den närmast måste tas för att vara enbent. Detta eftersom den per definition förutsätter att alla människor föds alltigenom altruistiska. I själva verket så är det givetvis så att denna charad har dubbel botten, den tjänar dels syftet att uppmuntra – vädja till de primitiva instinkterna hos människor och dels till att falskt legitimera att funktionen verkligen är för allas bästa….och dessutom är långsiktigt hållbar.

Du vet vad jag pratar om, den gamla tidvattnet kommer ” lyfta alla båtar ” analogin som fortfarande bärs fram av de ” rika ” som en flammande fackla genom de mörka nätterna av extrem girighet och rent egenintresse. Men en ärlig läsning av historien säger mig dock att girigheten i denna ” goda” form nog är en myt av allra högsta patetiska rang. Men det är en viktig myt som vidmakthålls av dem som skulle kunna dra nytta av andra som vill tro på myten, om inte annat så för att stilla deras smärta av att egentligen bara vara en slav under sina egna föreställningar med ett förhoppningsvis högre turordningsnummer än andra till den egna ekonomiska avrättningen.

Egentligen så retar jag mig därför ännu mer på argumentet om att regnar det på prästen så stänker det på klockaren, eller som Karl Gerhard uttryckte detta – regnar det på Von så droppar det på Pettersson, alltså att rikedomen skulle sippra från toppen och neråt i ett klimat dominerat av girighet, trots att rikedomen skapas nedifrån och rör sig uppåt. Men vilket som bekant alltså legitimeras med argumentet av att de fattiga som levt på en dollar om dagen har fått det bättre och nu har två dollar om dagen.

Eller att det alltså inte i själva verket främst är den teknologiska utvecklingsnivån i samhället som har verkat välfärdsskapande och genom ägandet ännu mer snedfördelande. Det är närmast som vore det en slags mystisk naturlag att skillnaderna måste öka för att de sämst bemedlade skall kunna få det bättre materiellt.

Aaaaah, jag glömde visst att nämna den filantropiska skolans apologeter…

Tja, så mycket står väl i så fall fullt klart att detta då inte är vad man till gängse betydelse med bästa vilja i världen skulle kunna kalla för ett samhälle som syftar lika likabehandling av människor. Vad som kan sägas om den intellektuella höjden på resonemang av dylik ideologisk karaktär behöver egentligen inte nämnas. Men: ”Stupid is who stupid does” Sally Field i Forrest Gump.

Förnekelse är en försvarsmekanism postulerad av Sigmund Freud, där en person står inför ett faktum som är för obekvämt att ta till sig och därför förkastar det istället, och insisterar på att det inte är sant, trots vad som kan vara överväldigande bevis.

Projektion är att erkänna både faktum och allvar, men att förneka eget ansvar.

Jag brukar säga att vi gör vår egen uppfattade verklighet (sanning) till det vi tror är vad som gäller för grupper och individer. Farmor sade: Genom sig själva tror många sig känna andra..

Som i allt annat i livet, ingenting är rakt fram och inte heller gäller enkla svar någonsin i verkligheten när människor är inblandade, eftersom vi föds, betingas och lever som individer och bara förmår uppleva våra egna känslor.

Jag är helt allvarlig här. Om jag kommer att följa en etisk standard som i praktiken förklarar mina intentioner som goda och min karaktär som moralisk och jag gör det som motivering för att delta i ett korrupt och konfliktbaserat ekonomiskt system, ska inte jag då vara redo att kunna bevisa att jag är ” bättre medveten ”än den oupplysta?
Hur kan man då se på vår församling i rådskammaren? Ja, den är helt korrumperad.

Skenbart finns det givetvis ingen bevisbörda som krävs för att vara girig, eftersom lagar i detta system bara är ett koncentrat av manifesterat egenintresse för att upprätthålla detta system som bara ”råkar” vara så att de som förklaras oupplysta huvudsakligen blir det av dem som förklarar sig upplysta. Konsekvenserna av vad Bank of England skrev i sin pdf härom året går igen, allting går baklänges och är dessutom upp och ner, alltså beroende på att pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Man skulle kunna hävda att begreppet upplyst egenintresse är helt enkelt ett marknadsföringstrick som liknar ”nya och förbättrade” som är stämplat i pannan på samma gamla etablissemang för att ge täckning för flagrant självberikning, precis som marknadsinriktad socialdemokrati. Den skenande floskeltombolans lager börjar dock bli överhettade och skär snart också ihop.

Uppriktigt sagt, det är hela samhällssystemet som stinker och det har så alltid gjort - men nu är lukten outhärdlig. Och medan de i den maktmäklande ” branschen ” med rätta kan hävdas hålla hyckleriet levande och väl inom samhällssystemet, så kan en helt korrekt moralisk iakttagelse inte motivera deras hyckleri, men inte heller motivera alla våra egna för den delen, utan bara rationalisera det hela som business as usual för alla, för så har det alltid varit.

Verksamheten är, oberoende av vad det en gång varit, korruption, girighet, självrättfärdigande och egenintresse som alltmer löper amok, samtidigt som vi förväntar oss att det större goda finns som ett övergripande ansvar från någon annan. Och ” vi ” tillåter detta för att vi tror, upplever eller har fått försäkringar om att vi drar ju nytta av det också, på lång sikt.