BIS medger så här mycket: ” Med tanke på den betydande ökningen av de offentliga utgifterna under de senaste åren, har regeringar (inklusive centrala, statliga och lokala myndigheter) varit de största emittenterna .”
Ett lätt saktfärdigt intellekt inser naturligtvis omgående att det enbart är ökad offentlig konsumtion som kan upprätthålla - öka -den aggregerade efterfrågan i systemet, så att en kollaps orsakad av likviditetsbrist kan undvikas! Att BIS på bankprosa försöker ge sken av annat är naturligtvis helt uppenbart numera.
Det bör också komma som någon form av mycket ringa överraskning att artigheten i monetarisering av skuld i varje centralbank (typ QE), som gör att skulden själv blir pengar oavsett längd eller mognad för att rädda bankernas balansräkningar, förklarar detta den tsunami som har förevarit, av nya skuldemissioner, där alltså obligationerna blir kollateral – säkerhet, för den skuld som säkerligen aldrig kommer att återbetalas och vars rullande framför sig i tiden blir omöjlig när.. räntorna stiger. Men naturligtvis, enligt en plan där detta inte är tillåtet eftersom då havererar ju systemet.
Så det växande svamlet i de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna - som ändå faktiskt har erkänt den saknade mekaniska kopplingen mellan centralbankens penningpolitiska verktyg och bankernas skapande av det allmänna betalningsmedlet genom långivning, om höjda centralbanksräntor är inte mindre än patetiskt.
Att marknaden kräver en högre avkastning till stigande risk är däremot någonting helt annat! Något som kommer att påverka många långt mycket mer än vad de är villiga att tro på, fortfarande.....