Allt fler utom de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna tycks vara överens om att Grassley / Graham memot är en betydligt större fråga än Nunes-memot. I en analys av det senare dokumentet förra veckan skrev vi att en stor fråga var hur mycket DOJ förlitade sig på Steele-dossiern i sig för att få ett FISA-godkännande mot den tidigare Trump-rådgivaren Carter Page.
Enligt Grassley / Graham är svaret mycket. Vi förklarade att om utredare hade använt den obekräftade dokumentationen som utgångspunkt för att jaga vidare och producera mer solida bevis för att presentera för en FISA-domare, så skulle det vara en sak. Men om de lutade sig kraftigt mot Steeles-dossier som "bevis" skulle det vara kinkigare. Enligt de två GOP senatorerna gjorde FBI det senare.
Men det är inte allt. Grassley / Graham hävdade, baserat på underrättelsetjänsuppgifter, att mannen bakom anti-Trump-dokumentationen var belagt känd för att vara otillförlitlig av FBI (så känd att de så småningom bröt banden med honom) för att han ertappades med att ljuga för antingen amerikansk brottsbekämpande myndighet eller för brittiska domstolar och berättade olika berättelser för varje enhet om ett nyckelfaktum.
Hur som helst så berättade FBI inte för FISA-domaren som godkände och förnyade ansökningarna om den bevisade otillförlitligheten hos den utländska agenten, vars Clintonbetalda arbetsprodukt (uppenbarligen) var den centrala grunden för nämnda ansökningar. FBI kan - och kommer sannolikt - att motsätta sig detta och anföra att Steele först verkade trovärdig och att de dumpade honom när han ljög för dem, men det betyder alltså inte på något vis att händerna är rena.
Det är där som den från Benghazigate ökände Sidney Blumenthal och hans företag kan ha kommit in i denna röra. När det gäller att inte avslöja relevant information för domstolarna ser det ut som att Nunes var tekniskt sett felaktig i att domarna inte fick kännedom om att Steele-dossiern hade betalats som politisk oppositions-forskning. Men han var mer allmänt korrekt i att domarna inte ens hade nära den fullständiga bilden av vem som stod bakom det obekräftade partisana dokumentet, som de huvudsakligen baserade övervakning av en amerikansk medborgare på - som just bara råkade vara en tidigare medhjälpare i en stor presidentvalskampanj för utanförmakten-partiet.
Som Nunes själv senare erkände , visade presidiet tydligen i en fotnot att materialet var en betald politiskt riktad undersökning. Det nämnde dock bara vem som just betalat för det, enligt AP. Noteringen lyder , "i fotnot 8, uppgav FBI att dossierinformationen sammanställdes i enlighet med ledning av ett stycke advokatbyrå som hade anställt en" identifierad amerikansk person "- nu känd som Glenn Simpson från Fusion GPS ... ansökan misslyckades konstigt nog med att avslöja att identiteterna på Mr Simpsons ultimata kunder var Clinton-kampanjen och DNC.