När vi öppet diskuterar begreppet egenmakt - personlig utveckling upptäcker jag, som jag allt som oftast gör med termer och begrepp, att de är förladdade med avvikande mening och politiska övertoner, att det finns gott om åsikter men inte mycket klart eget tänkande, om egenmakt - personlig utveckling. Observera här den lite djärva betoningen hållet på ordet ”personlig” med mening individuell, eftersom individen enbart kan uppleva sina egna känslor.
Det finns de som påstår att det inte finns något sådant som ”egenmakt” – men alltfler ser också tack och lov målet med resonemanget – det egna individuella fria tänkandet om egna känslogrundande värderingars utveckling Men många anser att den mer korrekta termen därför borde vara personligt bestämmande.
Men det är hur som helst helt klart att de flesta allmänt –gängse – vedertagna definitionerna av ” egenmakt ”skulle hålla med om att förutsättningen är att de ofta hänvisar till” regering ”eller” en stat ” i samband med begreppet ”makt” i kombination med det i förhållande till verkligheten närmast hånfulla begreppet demokrati
Det är lätt att se allmän ”konsensus” som att ”makt” är något nära till domäner för exklusiva kungar, diktatorer, statliga ”stater” och politiska enheter som gör anspråk på självständighet och självbestämmande. Visst, om denna definition, om ”egenmakt” inte erkänns eller bekräftas av andra, särskilt av mycket större och mer kraftfulla ”andra”, skulle makt även på statlig nivå inte vara värt ens en hög med politiska löften eftersom samhället omöjligtvis kan utvecklas om inte individen utvecklas.
Således, är den allmänna uppfattningen om innebörden av definitionen på politisk makt och klassificering i folkrätt, de regler som de som är upptagna av det stora spelet ägnar sig åt, där spelarna spelar trevligt med varandra (åtminstone så ”fint” som nu själsligt enfaldiga kan) någonting som verkar på ungefär samma sätt som olika ”familjer” inom organiserad brottslighet har en uppförandekod genom vilken de försöker samexistera, samtidigt som de verkar härskande i sina respektive hörn av universum.
Sedan är det då ” vaken ” rörelsen (i brist på en bättre term) för alla som vill lyssna på att Sverige inte är ett land, utan de facto är ett företag, och dess medborgare helt enkelt individuellt numrerade skattebetalande kuggar (semi ” gratis ” anställda med kontrakt för att vara tjänare / slavar) mentalt, fysiskt och känslomässigt intrasslade och belastade av kvävande lagar, varje dag, ”lagar” helt i strid med gammal engelsk common law.
Det är licensiering, beskattning i tusentals former både dolda och i vanliga vyer och, kanske mest skrämmande, oansvariga administrativa byråkrater vars främsta syfte är att gynna obskyra indelningar religiösa eller ockulta intressen. Allt ägnat att skapa det fokusförskjutande livspusslets sammansättning.
Egentligen är jag ändå inte särskilt funktionsmässigt oförstående till dessa ”personliga ”suveränitets” insatser, inte alls snarare. Det finns mycket som jag håller med om när det kommer till detta resonemang.
För trots allt, ”regler” och ”lagar” existerar helt enkelt för att påverka sinnet så att kroppen kan följa maktens syften i ett innevarande system. Reglerna är en kontrollmekanism som är förklädd till politisk värderingsmässig rimlighet, genom en sakta växande begränsning av gynnsamhet för dem som kontrolleras. Mitt käbbel med denna rörelse ligger i deklarationen av att genomförande av personlig utveckling måste ske kontinuerligt förkroppsligat individuellt. Annars blir det kort sagt fria kriget.
En sak verkar hur som helst helt klar för mig. Den ”tro” på vad som utgör egenmakt ligger snett i förhållande till dem som för närvarande allmänt upplevs ha makten, men ljusår bort från dem som påstås vara de mäktiga. För även om det gängse etablissemanget kan tyckas strida för de mäktiga (aka de ekonomiska krafter som styr) så är det så att de ändå bara kan hamna som rivaler en dag, detta antagande är nämligen fullkomligt vattentätt om enskild nyttomaximering verkar ledande.
….i slutändan, betyder detta att vår egenmakt - personliga suveränitet är kapad genom vårt språk, och att vi själva aktiverar denna kapning och själva traumatiseringen av oss själva via ord, fraser och förändrade betydelser av vårt språk. Ett språk utan mening blir meningslöst och svensk språkvård har inte exakt saknat direktiv för önskad utvecklingsriktnging. Vi har bara oss själva att skylla för att spela vårt spel på deras område med deras regler, att vi inte vårdar vårt eget språk för att mer exakt kunna beskriva vad vi avser.
Som jag sa från början, deklarationen och genomförande av egenmakt, väl innan det individuella tankesättet är tillräckligt utvecklat och förkroppsligat, fungerar alltså inte. Detta måste ske hos individen själv Alltför ofta tänker vi filosofiskt materialistiskt grundat på vårt egos tillåtna vidlyftighet, på personligt fysiskt försvar via vapen, finansiell flexibilitet och självständighet genom diversifierade högar av tillgångar och fysiska ädelmetaller eller till fysisk isolering i form av ett självtillräckligt hemman tiotals, hundratals kilometer från ”civilisationen” som de ingredienser vilka krävs för att ”skapa” eller förse oss egenmakt i form av medvetet medvetande. När allt som det handlar om är makt över egna tankar om tankar sprungna ur våra egna känslogrundande värderingar.
Det råder ingen tvekan om att alla dessa attribut kommer att föra oss långt på vägen mot vår förmåga att säkra vår fysiska varelse. För precis som när den politiska ”staten”, vars suveränitet inte erkänns av mer kraftfulla ”andra”, så gäller att om du eller jag nekas vår fysiska/ekonomiska frihet är det extremt svårt att hävda vår fysiska personliga suveränitet med någon tillstymmelse till trovärdighet. Så ekonomisk demokrati är lika nödvändig för en tillräckligt medvetet medveten befolkning som den är meningslös utan tillräcklig allmän medveten medvetenhet
Alltså jag kommer inte att hävda att det inte är mycket önskvärt att skaffa de verktyg som skapar vår fysiska/ekonomiska frihet och flexibilitet. Detta vet den exekutiva makten om och detta används därför också som ett spelpolitiskt instrument för att hålla den polariserande kulissen levande genom att anföra olika fördelningspolitiska grunder för olika ismer och indelningar
Men vårt ”själsliga tillstånd” är vad som i grunden gör hela skillnaden, oavsett vår personliga krigskassa, isolering, finansiella tillgångar eller brist på sådana. Om vår själ fortfarande är fjättrad av detta ”slav” sinnestillstånd - om självet inte förändras över tid i tillräcklig omfattning, så är den dagliga praktiken av egenmakt ur alla avseenden helt främmande för oss och helt utanför vår fattningsförmåga. Vi kommer då att falla allt djupare ner i den själsliga tomhetens mörker. Att då kalla sig för liberal utan beaktande av det tankemässiga perspektivet, ger ett närmast tragikomiskt intryck.
Det är därför av största vikt för att skapa detta tänkesätt, att börja ta personligt ansvar för alla våra tankar kring våra egna känslogrundande värderingar, handlingar och interaktioner oavsett om vi känner att vi är under ”kontroll” av bakomliggande omständigheter eller inte. Det är strävans riktning som avgör bärkraften.
Om vi ska förklara att vi har egenmakt, så både börjar och slutar den ”pilsnern” här. Att ha egenmakt innebär att vi ansvarar mot någon som är oss själva med vår uppriktighet…, även om det är uppenbart att en person som omges av tusen fiender är strängt begränsad. Men verklig personlig egenmakt begränsas endast av den enskilda fysiska varelsens tankar och känslor, alltså enskilt, medan det ”själsliga tillståndet i samhället” endast kan begränsas av oss tillsammans.