Vänner av ordning undrar nu stilla vad det är som kan ändra beskrivningen av historien, då det faktiskt är nödvändigt för individens utveckling att kunna släppa sina känslogrundande värderingar?

Vi får väl helt enkelt därför utgå ifrån att det råder någon slags språkförbistring i detta och att Yesh Atid egentligen menar att just denna händelse - fråga - inte får ifrågasättas - vilket då ovillkorligen gör frågan i sig till ett särintresse.

Om inte verkligheten håller som beskrivning - för ifrågasättande, så är samhället på det sluttande planet av nattgammal is, där det inte bara rullar dit som det lutar.