Det finns en viss grupp människor i västvärlden som under snart en halv evighet, har sagt och fortfarande säger, ”låt oss svara på denna ekonomiska utmaning med samma gamla melodi som tidigare, den är jättebra, den låter förresten lite som en gammal 50-talslåt! Lite omodern möjligen, men verkligen jäääättebra!”

”Marknaden kommer att ta hand om allt,” berättar dessa intellektuella giganter för oss. Om vi bara kan klippa bort mer föreskrifter och skär bort mer skatt – särskilt för de rika – så kommer vår ekonomi att växa sig starkare.

Visst, säger de, kommer det att finnas vinnare och förlorare - fast de förstår inte riktigt hur och varför. Men om vinnarna gör detta riktigt bra, så kommer sedan jobb och välstånd så småningom sippra ner till alla andra, [det behövs nämligen för att vinnarna skall kunna öka sitt välstånd], OCH hävdar de vidare, även om välstånd inte sipprar ner, ja, det är då ju ändå priset för individens frihet som det samhället måste betala. Vi måste ju trots allt försörja oss!

Nu är detta en enkel teori. Men vi själva lite till mans, måste nog erkänna, att det ändå är något i detta som talar till vår robusta egoism och vår därav ”sunda” skepsis till för mycket reglering. Jag menar varför skulle någon reglera av en annan anledning än vad jag själ skulle göra.... Det är betingat i människans: s DNA sedan överlevnadskraven under vildmarkens glansdagar. Och den teorin passar därför också idag mycket bra som en intellektuell manifestation på en bildekal på en svenskregistrerad bil, men faktiskt inte alls särskilt bra i övrigt och i synnerhet inte som en ledande målsättning för ett modernt samhälle som gör anspråk på att det skall vara långsiktigt hållbart.

Sett ur perspektivet av informationsklimatets möjligheter för psykosocial utveckling för människor, så blir det givetvis närmast direkt helt löjeväckande med materiella attribut och betingelser till grund för självbekräftelse framför ökad förståelse för egna känslogrundande värderingar. Att lyckan inte bor i en kista med guld vid regnbågens fot, där det springer massor av enhörningar, det återstår tydligen ännu att upptäcka…en och annan svenskregistrerad bil rapporteras också för övrigt ha setts på platsen

Men det här är problemet: Detta spektakel fungerar alltså inte. Det har aldrig någonsin fungerat egentligen i verkligheten - allt har alltid bara varit en kuliss. Det fungerade inte när man hade försökt i tio år före den stora depressionen. Det är inte vad som ledde till dessa otroliga efterkrigs bommar på 50-talet och 60-talet. Och det fungerade inte när någon försökte det under det senaste decenniet eller tre. Jag menar, försök att förstå detta nu, det är ju inte precis som om vi inte har provat denna teori!

Read my Lips : Det är för det första pengarna som styr den ekonomi som kontrollerar politiken! Så den finansiella näringskedjan bakom det allmänna betalningsmedlet för handel med varor och tjänster, fungerar styrande i verkligheten. De som kontrollerar bankernas skapande av pengar är fria att göra vad de vill, de besitter makten, och därför så skapar de regleringar för alla andra genom att pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Man kan säga att så länge som den finansiella makten har kontrollerat mängden cirkulerande betalningsmedel i ekonomin, så har alla politiska idéer som beskrivs i detta och någon annanstans, ändå bara till 100% varit rena tramset.

Men inte nog med det. Om samhället skall vara för alla så måste alltså också altruism vara vad som verkar som den ledande funktionen i samhället, hur mycket som än passagerare i raggarbilar önskar annat. Vidare för att inte marknaden skall övergå i rena excesser, som exempelvis i Afrika där svenskar med med störst girighet dominerar närmast öppet, så måste det finnas regleringar. Men vem som skall svara för dessa regleringar och på vilka grunder, med vilken målsättning, som dessa regleringar skall ske, det är kanske inte alltid vad svenskar är mest intresserade av att fundera på eller omkring.

Absolut, om målsättningen med tillvaron på jorden är den enskilda nyttan, då finns det ju inte så mycket annat än den robusta egoismen för individen att hålla sig till, men frågan blir då också närmast om detta verkligen är så bra på längre sikt.., nej, naturligtvis är det inte så. Ett barn kan faktiskt se att den fundamentala inte överdrivet intellektuella tvekampen, står emellan egoism och altruism till verkande ledande funktion och drivkraft för samhällsbygget. Individens frihet att verka egoistiskt på bekostnad för andra, den måste alltså hållas begränsad.

Den lite glammiga paradoxen med bilen blir därför att när den svenskregistrerade bilen blir omkörd av en större och finare bil, eller rentav ve och fasa går sönder och blir stående i vägkanten, där den då blir omkörd av massor av andra bilar, då börjar inte sällan vid vägkanten stående svenskar skandera om regleringar för andra…. som sagt så har inte alla kommit så långt utanför grottorna.

Jag kan kort sagt inte se att dagens samhälle möjligen skulle kunna utgöra en bättre beskrivning av denna ytterlighet med fri marknad – egoism – som kommer till sin rätt, om än förklädd i kejsarens nya kläder av meningslösa regleringar.

Att svenskar vill ha en andra chans att själva få färdas i den finaste bilen på gatan, måste nog därför också ses som ett tämligen infantilt tecken på ett tack och lov krympande psykosocialt globalt undantagstillstånd med avseende på det teknologiska utvecklingsklimatets möjligheter.