Så, vad vi i grunden har att förstå avseende monetärmekaniskt påstådda överträdelser, är vår egen roll i saken, även om det finns så många lager av detta mångdimensionella schackbräde att jag numera allvarligt tvivlar på att ens någon individ i toppen riktigt längre egentligen vet vad som händer och vem som blåser vem utifrån vad.

För trots allt så är ju enskild nytta just bara enskild och där spricker det helt garanterat förr eller senare, på det ena eller andra viset. Men om vi då antar att vi vet precis tillräckligt mycket för att vara farliga för oss själva och de omkring oss, vad är då planen? För om du tänker på detta i en minut eller så, så måste det finnas minst femtio sätt att lämna ditt ego inom dig själv och stå upp och börja gå framåt i utvecklingen för – av- dina egna tankar kring känslogrundande värderingar. Om inte, det vill säga, du verkligen inte vill lämna in – alltså ge upp och istället bara vill ha tillbaka dina gamla avtal med djävulen, som trots allt bor inom dig själv…..

Det har ingenting att göra med naturen eller herrans tukt och förmaningar och allt att göra med om vi har det i oss eller inte - viljan till utveckling. Moralfilosofisk bildning eller inte i tillräcklig omfattning, det är vi själva som bär upp vår egen fångenskap - vi förvaltar kärleksfullt vårt eget Stockholmssyndrom. Vi har lurat oss själva till att tro att vi spelar en omgång rättvist nöjesspel när vi i själva verket är från start utdömda spelpjäser, med ett alltid givet resultat, bönder och slavar. Om vi verkligen vill vara ärliga, i förhållande till de insatser som spelet nu håller, måste vi inse att vi kommer att erhålla vad vi inte får höra att vi kan erhålla. Är det då verkligen så många som inbillar sig att de äger en bank som Goldman Sachs?