Majoriteten av människorna har ännu oftast fel eftersom människor ignorerar HUR saker verkligen fungerar och fortfarande föredrar de att tro bara på VAD som behagar deras förväntningar. Det är ju inte precis så att någon behöver vara synsk för att förstå detta, allt någon behöver göra är att läsa några rader historia för att se att detta regisserade spel med den kognitiva formateringen av känsloskapande grunder utgör både manuset till hur man skapar och förstör samhällen, liksom att lösningen till att bryta mönstret är att vi vågar att verkligen lära oss själva ifråga om hur saker och ting egentligen fungerar, i stället för att bara irrationellt behaga våra förväntningar. Men till den medvetna medvetenhetens förståelse kommer ingen genom utbildningens nålsöga till insikt. Känslor kan bara upplevas av individen.

Det är inte meningen att människor ska tänka utanför boxen i detta system, att de skall se över kanterna och betrakta verkligheten: Men här är en prognos … Många och faktiskt allt fler människor gör detta ändå!

I den politiska floskelbingons tynande värld så betyder möjlighet påtvingad frivillighet, frihet betyder begränsningar, ansvar betyder tvång, krig betyder fred men framför allt så finns alltså alltid den enskilda nyttomaximeringen på plats som egentlig grund till uttrycket, i en bakomliggande och dold form.

Utan att tillräckligt många människor har en tillräckligt bred medveten medvetenhet, så att de kan se över kanten på boxen, så förblir de andra människors fångar i ett evigt hjul av meningslöst strävande som leder dem till det rakt motsatta resultatet i förhållande till vad de tror att de kommer att nå. Men nu rullar det allt snabbare dit som det lutar på ett plan av nattgammal is, ett plan som förr eller senare innebär att tyngden av den kritiska massan av medvetet medveten förståelse bryter isen eller hamnar mellan skål och vägg och bryter systemets förtroende.