Jag har allvarligt talat alltmer påtagliga problem med att värja mig från intrycket av mycket kommer att inträffa på en mycket kort tid nu.

Skuldsättningsnivåerna ligger på nivåförhållanden till den produktiva delen av ekonomierna, där räntekostnadstillväxten stryper allt. Det förefaller inte troligt att något land skall kunna klara sig så värst mycket längre, oavsett vädret, utan en produktiv försörjning. Att USA har exporterat sin produktiva ekonomi till förmån för en billig billig billig importdriven konsumtionshysteri, är rena paradexemplet på sagan om myran och syrsan, och vädret.

Vad gäller de krisande Euroländerna så behöver väl egentligen inte så mycket sägas, utöver att tillräckligt många människor fortfarande uppenbarligen inte begriper vad som sker rakt framför deras ögon, när bankerna nu ägnar sig åt öppet planerad konfiskation, samtidigt som bankerna uttrycker att detta är det bästa för människorna.

Vi är fast i ett system under en evigt växande skuldbelastning med ett socialt tankemönster, livspussel, som med tiden ovillkorligen leder till en rad olika depressioner, alltså olika former av sänkta tryck, frivilliga eller ofrivilliga, fysiska eller psykologiska.

Detta är bland annat på grund av att våra politiker i verkligheten närmast har gjort allt som de har kunnat göra för att göra fel saker för människor och samhället, alltså för att uppsåtligen misslyckas med att ta itu med de grundläggande problemen som samhället står inför. De gör alltid främst vad de kan för att bevara systemet. Men förr eller allt mindre senare så faller vår verkliga historia ner över oss, verklighetens ljus kommer till oss.

Istället för att ta in nya perspektiv som avser de verkliga problem som samhället nu står inför, håller våra politiker därför på med politisk recycling av samma gamla uttjänta lösningar som orsakade problemet ursprungligen. Man löser till exempel problem med överskuldsättning med ännu mer mer skulder och så vidare. Ingen vill se elefanten i rummet så länge den själv tjänar på att blunda, för snålheten bedrar alltid visheten så länge som människan inte strävar efter att förbättra sig - utvecklas. Just detta med att förbättra sig som människa är nog kanske inte vad som människor allmänhet uppfattar, främst kännetecknar en politiker av idag.

Detta är alltså inte alls inte en fråga om vänster kontra höger … det är moralisk korruption, dålig politik och bristande etiska grunder, som hjälper etablissemanget som kontrollerar hela den politiska kulissens höger och vänstersida, den politiska adeln, men som orsakar en depression för den stora majoriteten av befolkningen.

Det är alltid den reala makten som skapar dessa politiska indelningar till kulisser, för att ställa människorna emot varandra, det är inte människorna som själva ingår i dessa indelningar oavsett vilken nivå i spelet som de befinner sig på, så som adel, präster, borgare eller bönder, de spelar alla bara samma melodi men med olika versrader.

Man kan i detta faktiskt betänka att indelningsverket fanns kvar till 1902 och statarindelningen faktiskt ända fram till 1942 om jag inte helt missminner mig. Efter detta har de mentalt styrande bojornas indelning alltmera varit baserad på tankegods i form av ismer och ideologier, för att rikta om människors sätt att tänka från att vara öppet, från att se att de alla bara är samma kanonmat och offer på den enskilda vinstmaximeringens altare, förvirrade till att tro att de egentligen är fria och att de kan påverka sin situation.

Samma gamla tjatiga melodi alltså, men med olika versrader för att ställa människor emot varandra och alla egentligen lika maktlösa inför den reala som de inte förstår, för de flesta osynliga, maktens möjliga kraft att bryta motstånd. Men i ljuset från den ökade informationsrörligheten är nu en radikal förändring faktiskt möjlig, transparensen ökar förståelsen och villfarelsernas skuggor skingras.

Verklighetens oavvisliga krav på att adressera den bärande sakfråga som utgör problemet för människor och samhälle, är därför inte längre möjlig att gömma bakom röken och speglarna, som skapas av en alltmera uppenbart patetisk och handlingsimpotent politisk adel, var främsta syfte alltså är att skydda sina ekonomiska herrars nyttomaximering genom att upprätthålla status quo för den rådande systemfunktionen.

Betalningsmedel som skulder till en kostnad av ränta skapade av enskilda vinstmaximerande intressen, är nu ovillkorligen på matematiska grunder ett mekaniskt funktionsmässigt dött system, alltså inte bara intellektuellt eftersom det rent faktiskt bygger på att människor inbillar sig – tror att det fungerar. Så det kommer till en vägs ände, frågan är närmast hur resan nu kommer att gestalta sig.

Hur de politiska marionetterna nu än sprattlar, skränar och pekar finger på varandra, så gör detta ju ingen som helst skillnad för den matematiska verkligheten bakom det valutafinansiella system för handel med varor och tjänster som nu havererar och som alltså alltid bara har haft som syfte att berika den finansiella elit som äger den politiska teatern, där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Så hur tänker dessa människor då?

Jo, nationella bemästringsstrategier kan baserat på detta ta sig alla möjliga former genom den mänskliga historien och faktiskt rent av några sådana som inte alls verkar vara möjliga! Kejsar Konstantins företrädare i Rom hette tidigt på 300-talet e.kr Diocletianus och han utfärdade ett ökänt dekret för att kontrollera skenande löner och priser i det snabbt försämrade romerska riket, som ett talande exempel på hur snett det kan gå om människor inte lyfter blicken tillräckligt och makten gör allt för att bevara status quo.

Alltså som en del av sitt ökända påbud, så befallde Diocletianus att alla handlare eller kunder som ertappades bryta mot nya anbefallda prisstrukturer skulle dödas. Det kom nog som en överraskning för några gissar jag. Det finns mängder med liknande ekonomiska exempel genom den mänskliga historien.

Men detta är också därför en viktig lärdom att dra av historien och det är alltså en trend som har upprepats många gånger och på många platser sedan dess genom människans historia. När länder är i terminal ekonomisk nedgång så kommer styrningen inte att stanna vid några av eftertankens hållplatser och den kommer till slut att göra allt för att hålla igång festen om så bara aldrig så lite längre.