De som gör en fredlig revolution omöjlig kommer att göra våldsam revolution oundviklig.

När man beskriver analyser av det korrupta tillståndet i det havererande svenska samhället och den svenska ekonomin, möts man inte sällan av samma uppsättning evigt cykliska frågor och påståenden. En av de primära frågorna – svaren som jag har fått, och som jag är säker på de flesta verkliga analytiker har fått och känner igen är detta:

”Okej, nu vet vi vad problemet är, men när kommer ni att tala om för oss vad lösningen är …?”

Frågan verkar kanske ”rimlig” för någon, men i verkligheten, allt som är svagt sinnat i vår kultur av idag sammanfattas faktiskt av dess innehåll. Frågan är bottenlöst korkad och missar helt poängen!

Först insinuerar denna fråga som det inte finns någon nytta i att vidare utforska och analysera karaktären av en kris, oavsett vilken omfattning som råder på tillståndet, utan att fastmer bara ”fixa till” situationen just då och där, så kommer samma mänskliga beteende i övrigt att leda allt till evig lycka och välgång. Ofta är de mest komplexa problemen i vår värld av en natur som kräver år om inte årtionden av tanke och handling, försök och misstag, innan en enda fungerande långsiktigt hållbar lösning kan genereras. Även om det för allas del nu är enkelt att se att ickeproduktiva belastningar är ett problem.

När problemet innebär att en kriminell regering drivs av den Djupa Staten som siktar på total globalisering och centraliserad kontroll av ekonomi, samhälle och lagstiftning, måste man nog tyvärr räkna med att det faktiskt blir några stycken svårigheter att hitta ett evigt verkande yttre botemedel, som inte utgår ifrån individens strävan efter att förbättra sig själv som människa. Som gäller motsvarande omfattning. Du kommer aldrig att besegra din fiende utan att känna din fiende och om Djävulen bara finns i oss själva och vår särskilda kamp kräver närmast oändliga analyser med avseende på den tid som systemet har låtits verka kognitivt formaterande. Så är det fortfarande bara en liten del av den kommande eviga kampen och vår strävan för att alltid förbättra oss som människor.

För det andra, jag önskar verkligen att jag istället kunde förmedla den handflatan mot pannan vånda, som jag känner varje gång jag hör någon som ber mig, eller någon annan för den delen, att maila dem en lösning på ett silverfat, helst insvept i perfekt liten rosa rosett.

Varför är det på det viset att så många människor av i dag vägrar att erbjuda sig själva sina egna lösningar på de problem som de upplever i världen? Påstår de att de inte är ensamma om att uppleva sina egna känslor, vems känslor är det då som de upplever? Är det lättja eller dumhet, eller båda? Har verkligen alla dessa människor som ställer denna fråga verkligen gjort sitt yttersta i sina försök att utveckla sig själva för att bättre kunna förstå sina egna känslogrundande värderingar?

De förefaller närmast vara så upptagna med att vänta på en ”vit riddare” för att komma och rädda dem från att behöva släppa sina egna föreställningar, att de helt har glömt att lära sig att rädda sig själva - utvecklas. Alla behövs så sitt inte på tomgång och förvänta dig att analytiker ska göra ditt liv bättre eftersom det bara är du som äger din egen upplevelse. Bli flitig. Ta initiativ. Bli en ledare för dig själv så blir du det för andra även om du tar till dig andras perspektiv.Tänk på något som du inte har tänkt på tidigare. Sluta att bara vara anhängare och börja bli ledare inom din egen sociala strukturer.

För det tredje, när det handlar om ovanstående fråga, så är den värsta av alla dilemman, som för det mesta är vad som anställs av personer som redan har en förutfattad ifråga om det svar de vill höra. Många i rörelsen för ökad medveten medvetenhet i dag vill ha en silverkula – en punktinsatslösning. De vill ha det enkla, magi och magiskt pulver. De vill avsluta den tyranni som människor häller sig själva i med en knäppning med sina fingrar, ett tryck på knappen, inom loppet av en dag, eller kanske en vecka men helst bara en sekund. Detta trots att de känner till Stockholmssyndromet - man tar sig för pannan!

Tro mig det vill jag också, men jag vet att djupt går tjälen här i nord. De vill inte behöva arbeta intellektuellt längre än vad deras normala förmåga sträcker sig, den som har lett oss hit, de vill inte behöva kämpa, de inte vill offra, de vill absolut inte riskera sin egendom, försörjning, eller livet.

Den medvetna och planerade hanteringen av organiserade vanor (vardagspusslet) och åsikter hos människorna i samhället är ett viktigt inslag i vad vi kallar för det ”demokratiska” samhället. Men de som styr och manipulerar denna osedda mekanism i samhället, utgör en osynlig men egentlig regering, vilken är den verkliga härskande makten – klassen – i vårt land.

Vi styrs, våra sinnen formas, vår smak formas och våra idéer skapas till stor del av människor vi aldrig har hör talas om. Detta blir en logisk följd av det sätt på vilket vårt så kallade demokratiska samhälle är organiserat. Ett stort antal människor måste samarbeta på detta sätt, om de skall kunna att leva tillsammans som vad de flesta fortfarande tror skall bli ett väl fungerande samhälle. Ingen eller få, tänker därför på hur det hade kunnat vara, eller kanske snarare hur det borde vara och varför.

I nästan varje handling av våra dagliga liv, vare sig inom det politiska området, inom det ekonomiska rummet, vårt sociala beteende eller vårt etiska tänkande, så är vi dominerade av ett relativt litet antal personer som förstår hur de mentala processerna och de sociala beteendemönstren skall skapas hos massorna. Det är dessa människor som drar ledningarna som styr den allmänna opinionen. För det är bankerna som skapar de pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

De ägarstyrda opinionsbildingsmediernas uppgift är att använda propaganda och desinformation för att skydda status quo. Etablissemanget med sin avlönade politiska adel till betjänter, har makten att manipulera den allmänna opinionen, dölja verkligheten, ändra offentliga uppgifter och sprida direkta lögner, men de kan inte längre styra de faktiska omständigheter och den verklighet som nu smäller till den genomsnittliga människan i ansiktet alltmer varje dag.

Politiker tillsätts för att ge dig en idé om att du har en frihet att välja. Men du har inget val. Du har ägare och du har ett turnummer till ättestupan. Dessa ägare äger dig. De äger allt. De äger all strategiskt viktig mark, de äger och kontrollerar givetvis strategiskt viktiga företag, och de har för länge sedan köpt och betalat för statliga bolag, styrelser, riksdag och regering med sin politiska adel. De har rättssystemet i sina egna byxfickor. De äger alla stora mediebolag, så att de styr alla nyheter och den information du får höra. De har dig i en snara av taggtråd genom sin makt över systemet med de pengar som styr den ekonomi som styr politiken. De styr därmed egentligen allt i det dolda.

Makten spenderar miljarder varje år på lobbying för att upprätthålla demokratikulissen för att få vad de vill. Vi vet vad de vill, de vill ha mer för sig själva och mindre för alla andra. Men jag ska säga dig vad de inte vill, de vill inte ha en befolkning av medborgare som kan medvetet medvetande kan tänka kritiskt och som själva söker information som de processar, människor som tänker fritt själva. De vill inte alls ha välinformerade, bildade människor som tänker kritiskt angående samhällets ordning. De är kort sagt inte intresserade av detta. För det hjälper inte dem med deras syfte att gynna sig själva materiellt, tvärtom. Det verkar emot deras intressen. Om deras mål är deras enskilda nytta så vill de per definition inte ha konkurrens, så är är det bara.

Vet du vad, makt, vilket är kraft att bryta motstånd, vill alltså av rent naturlagsmässiga skäl, inte att folk är smarta nog att sitta runt sina köksbord och räkna ut hur dåligt de själva kommer att få det i framtiden om de fortsätter att leva i detta system, som fullkomligt kastade alla moraliska spärrar överbord för över 80 år sedan – för då kommer människorna att på ett eller annat sätt att göra revolution och bryta bojornas ringar, på ett eller annat sätt.