Sedan 1998 (egentligen sedan 1931) har marknaden varit en serie bubblor och haverier, var och en större än den förra. Ett långsiktigt diagram över S & P 500 visar oss precis hur uppenbart det är (och ändå hävdar centralbankerna att de inte kan se bubblor i förväg?…Dessutom har vi i den finansiella näringskedjan flyttat upp i termer av vad som är inblandat i respektive bubbla och krascher av tillgångar.Varför denna fråga?
På grund av den fruktade ”S – ordet” säkerheterna – kollateralerna.

År 2008 fick världen en försmak av vad som händer när en större säkerhetsbrist slår mot derivatmarknaden. I mycket förenklade termer, felprissättningar av flera biljoner (om inte mer) dollar i llikvida värdepapper blev plötsligt uppenbara i det finansiella systemet.

Detta framkallade en säkerhetsbrist i kreditswappar ($ 50 – $ 60 000 000 000 000) när alla började klättra på varandra för att anskaffa kapital eller krävde nya, säkerheter med högre kvalitet på biljoner avslut som visade sig bara vara skräp, varmluft och inte ens fromma förhoppningar.

Det är därför som amerikanska statspapper haft ett sådant enormt rally efter 2008 års krasch (amerikanska statspapper har fortfarande det högsta betyget som säkerheter på marknaden).

VAD HAR DETTA ATT GÖRA MED IDAG?

Jo de flesta bärande tillgångarna – säkerheterna – i den 600 000 000 000 000 $ derivatmarknaden är statsobligationer: amerikanska statspapper, japanska statsobligationer, tyska Bunds.

Genom att hålla räntorna på obligationerna nära noll och pumpa in över $ 10 000 000 000 000 i det finansiella systemet sedan 2007, har världens centralbanker ”tvingat” investerare att missprissätta de mest värderade säkerheterna som backar upp hela derivatsystemet: statsobligationer.

Så vad händer när den nuvarande obligationsbubblan spricker och vi börjar se obligationer falla – haverera – som tillgångar i bankernas balansräkningar och marknadens avkastningskrav gör att räntorna stiger - förtroendet för obligationernas värde faller?

En annan säkerhetsrusning börjar … den här gången med en betydande del av räntederivatmarknaden (mer än 80% av $ 600 biljoner derivatmarknad) som går upp i rök.

Vid den tidpunkten, är stigande räntor det sista någon behöver oroa sig för. Tillgångarna backar upp en $ 600 000 000 000 000 marknad som själv kommer att falla i värde … vilket innebär att den verkliga krisen … alltså symptomen på krisen 2008 var bara en stilla föraning, kommer att vara över oss med full kraft.

Det är därför centralbankerna är så engagerade i att hålla priserna låga på obligationer, för att inte likviditeten i systemet skall torka ut. Det är också därför alla centralbankers politik har i hög grad gynnat de stora finansiella institutionernas investerare (För stora för att falla) på bekostnad av alla andra…

Centralbankerna försöker inte VÄXA EKONOMIN – skapa tillväxt, de försöker att stötta de finansiella institutens derivattransaktioner och möta kraven från den aggregerade räntekostnaden.

De kommer att misslyckas, så småningom och när de gör det, kommer marknaderna att uppleva en fruktansvärd kollaps, oändligt mycket värre än 2008.