Djävulen gömmer sig som bekant i oss själva - i detaljerna bakom vår intellektuella lättja - så i ett brev till den svenska befolkningen skrev därför Djävulen följande.

Till mina fallna änglar Belsebub, Lucifer och Leviathan, furstar från helvetet och till min skyddslingar, lakejer, tjänare och smickrare i Pandemonium - Sverige:

Som ni vet, det nya året gör oftast mig helt förtvivlad, eftersom Fridsfurstens inflytande växer mest vedervärdigt runt hans födelsedag när människor hinner tänka efter. Men i år är jag vid gott mod eftersom det psykosociala sönderfallet har gått så långt, ja, låt mig även förklara att jag känner mig nästan mig helt yr av glädje, för förstörelsen av samhället drar sig allt närmare allt snabbare.

Även om mina underhuggare har sedan länge planterat variga frön av hat och disharmoni i det nu sönderfallande samhället, så är det först nyligen som detta verkligen har gynnat mina förstörelsevapen – hävstångseffekt, skuld, halvsanningar av oändliga dimensioner, putsade motiveringar för självförhärligande, girighet, lättja, lusta, högmod, avund, vrede och frosseri – och nu har allt släppts lös för att krypa in i det drabbade hjärtat av detta samhälle och förgöra det lilla goda som möjligen finns kvar.

Det är därför som mina mest älskade förhoppningar om misär och konflikter i samhället nu närmar sig full blomning och att bära frukt.

Först mina undersåtar i riksbanken – sådana trogna tjänare! - De och den politiska marionettregeringen fortsätter att översvämma landet med hävstångsbaserad skuld, de sprider förtjänstfullt frön av förstörelse under det falska skenet av välstånd genom bolåneskuldsättning. Vilken läcker ironi, att dårar dömda till evig fördömelse i mitt imperium tror sig välmående eftersom de absorberar giftet av exponentiellt ökande räntekostnad, skuld och imaginära säkerheter.

De har gjort allt till ett hån mot den verkliga rättsstaten, som öppet kränker individen med att ”ingen är över lagen ” som exempelvis genom att låta ekonomiska brott inte bara förbli ostraffade utan till och med belönade. Det finns till och med två uppsättningar av lagar och två uppsättningar av processuella regelböcker nu stadigt på plats, en för de finansiella eliter och deras politiska marionetter, och en annan för skatteåsnorna under dem. Denna uppenbara orättvisa som genomsyrar samhället som en fult dreglande odjur, kommer så småningom tända den eldstorm jag söker. Jag litar fullt ut på att människans girighet är domen till artens utdöende. Mitt självförakt är som bekant oändligt.

Svensk extravagans har därför överträffat även mina högsta förväntningar, eftersom leverantörer av lyxvaror skördar rekordvinster, och den barnsliga önskan om omedelbar och allt tommare - mer ytlig - bekräftelse nu har blivit den outtalade härskaren av landet. Självbelåtenhet är nu dyrkad som en gud, som sitter i triumf bredvid ren girighet och uppsåtlig okunnighet.

Bekvämlighet är, som ni alla vet, namnet på ett egendomligt smart sätt att få det pass som gör att individen kan glida ner i helvetet. Visdom är bara vad det är, så dumheten måste hyllas.

En av mina favoritsynder, frosseri, löper amok, medan hälften av folket dignar under sin egen vikt, av vämjelse och försvagning. Mina lojala undersåtar i snabbmat och i den färdigförpackade livsmedelsindustrin har följt mina planer till perfektion och mina lakejer i marknadsföring och media har underblåst den omedelbar tillfredsställelse och okunnighet som försåtligt underminerar även de största moraliska imperier.

Stolthet – Åh, hur svenskarna utmärker sig ifråga om hybris och stolthet! Åsa Nisse ordförande för riksbanken, välsignad vare hans dömda själ, har förklarat sig övertygad om att en ekonomi är ingenting annat än ett spel om förtroende. Åh, vilken glädje att höra hans lögner uttalade med sådan tillförsikt och entusiasm!

Blotta tanken på ordet girighet får mig givetvis att skrocka förtjust, eftersom Sverige utmärker sig som en fristad för girighet utan gränser, till och med så illa maskerad numera, att även en girighet så gränslös som hela universum skulle vara otillräckligt för att tillfredsställa dess bankirer, fondförvaltare, valutahandlare, Imperiella rättsvårdare och politiker. Hur glad jag är att se att deras girighet nästlat dem ner i helvetet även omedvetet.

Jag känner för att dansa en jigg när jag hör den otyglade känsla av rättigheter som har förgiftat folksjälen. Som har kanaliserat deras girighet och snålhet med rationaliseringar – ”Jag blev lovad”, ”Det är min rätt,” ”Jag förtjänar det” – det för dem närmare mig och mina domäner med varje bräkt vädjan om mer, mer, mer. Det är verkligen förunderligt hur min hemliga uppfinning, ”gratis pengar”, destabiliserar självständiga själar och ställer dem på en enkelriktad gata till ett slaveri uppbyggt kring individens föreställningar - bojor.

Jag skrattade med glädje för några år sedan när en tacksamhetsskuld till mig meddelade att han gjorde ”Guds verk” – hur jag bara älskar att vrida ihop ironi och lögner! Han lurade ingen, naturligtvis, för även de mest vilseledda själar vet att han gör mitt arbete, inte Herrens, men de är alltför distraherade av allt från spel och regisserade tävlingar till vård av status quo. Ingenting har förändrats sedan det korrupta systemet smakade en doft av vad som väntar under 2008, åh, hur härligt lögnerna och skulderna hopar sig allt högre!

Att inte bry sig - sköt dig själv och skit i andra samhället - sköter mitt arbete också, naturligtvis , i själva verket är det ett av mina favoritverktyg

Landet sålde vapen under modern tid som man inte kan vinna krig med eftersom krig förutsätter hemmaopinionens godkännande, att offra människor på altaret av ändlöst krig – hur kan jag inte glädjas åt denna orgie av död, förstörelse och draksådd av hat? De svaga lögnarna vid landets roder spenderar oändliga summor för att finansiera krig och att stötta korrupta tyranner för utvinningskoncessioner, men erbjuder ingenting för bibliotek eller läskunnighet eller utrotande av malaria. Hur kan jag inte glädjas åt en nation som omsätter miljarder på krig och nästan ingenting för att bekämpa sjukdomar hos de fattiga invånarna i före detta kolonier, däribland prinsen av alla sjukdomar, okunnighet. Eller kanske framför allt - att skapa en upplyst och medveten befolkning.

Om okunnighet var skatten, måste den svenska politiska klassen deklareras som mer rikedomsskapande än Midas, genom sin okunnighet har den nu nått en höjdpunkt som jag verkligen fnittrar av glädje åt. Snärjd av sin maktlystnad, förblindade av sin egen girighet efter berömmelse och bekräftelse, så ser de inte längre än till nästa valcykel, vilket dömer landet till splittring, disharmoni och ödeläggelse genom permanent konflikt under de krympande produktiva tillgångarna i detta sedan så länge mentalt förslavade land.

Deras dyrkan av girighet och av sig själva- är dyrkan av mig och deras desperata försök att stötta upp sin pseudo – demokrati och sina pseudo – fria marknader tjänar mig mest effektivt.

Att tro att eliminering leder till allas välstånd, bygger som bekant på att man inte är så noga med antalet på de kvarvarande.

Jag finner även stor glädje i närsyntheten, en extrem rädsla för förändring och förvandling, som sitter fasthäftad vid rädslan för eget misslyckande och stolthet och därför en vägran att möta verkligheten. Förmåga till förlåtelse är nu så liten som möjligt och självföraktet är det omvända.

För landet Sverige är nu ett samhälle av skuld och lögner, dess för människor så bedrägliga finansiella system bygger på förvrängningar av risk och värde, och dess ”förtroendeekonomi” är ett pyramidspel baserat på illusorisk rikedom, parasitär skimning, statliga spel och skatteåsnor som betalar för sina finansiella herrars idiotiska misstag.

Denna tonåringsvilja till att tro på lögner, eftersom att tro på lögnerna sedan innebär att ingenting behöver förändras -. detta kan vara mitt mest kraftfulla destruktiva verktyg för att motverka individens och därmed samhällets utveckling.
En hunger efter fantasi och illusion, en rädsla för anpassning, en barnslig efterfrågan på omedelbar tillfredsställelse – det är krafter som jag kan lita på kommer att leda landet till absolut ruin.

Och här är den så vackert onda delen av ekvationen, mina undersåtar -. ingen yttre fiende krävs Svenskarna förstör sig själva med sitt beroende av hävstångsbaserad skuld, självförnekelse, halvsanningar och överfulla portioner av de sju dödssynderna, eftersom alla har förhöjt sina ”tillgångar” genom sina hopplöst förvridna värderingar. För att vara ytterst improduktiv, en härva av lögner och finansiella knep, är nu det mest belönade och beundrade någon kan ägna sig åt i Sverige.

Denna själsliga rot är nu så djupt fästad och genomgripande till sin utbredning att människorna inte längre ens kan erkänna sitt eget moraliska förfall – de har invaggats i en falsk tro att denna kultur av bedrägeri, förskingring, manipulationer, propaganda och parasitfinansiell elit alltid har behärskat dem lika mycket, så de slutar att kämpa emot. Detta är exakt hur ett folk agerar när de har förlorat sin väg, andligt och moraliskt. De håller synder för dygder, och glömmer lärdom av sitt förflutna - vad visdom är för någonting.

Naturligtvis, alla som hävdar att det inte finns något andligt vakuum som suger nationen torr - gör tillvaron meningslös, som anför att status quo är helt enkelt ”business as usual” -. de sköter mitt arbete också, för att skapa anhängare till allt som är korrupt och förkastligt, till allt som saknar själslig integritet och ärlighet, detta arbete är mest beundransvärt eftersom det bygger på att individen inte enbart kan uppleva sina egna känslor.

Svenskarna hatar inte längre mig, de hatar uppoffring och ärlig introspektion, en passion som ger liv åt min entusiasm för deras självdestruktion.

Hur kan jag inte vara nöjd det nya året? Ääääntligen, ligger förstörelsen av Sverige genom landets egna medborgare nära till hands. Ge mig bara ett år, garanterat, inte mer och jag kan försäkra att de kommer äntligen att få börja skörda vad de har sått den verkliga innebörden av meningen med lidande - dock utan egen möjlighet till bättring - den eviga skärselden.

Okunnighet, mina stackars kära , är ingen räddning eller lycka, inte heller kommer denna oupphörliga patetiska karavan av ursäkter, motiveringar och rationaliseringar rädda någon från effekterna av skörden av vad man så flitigt har sått under vad som tidigare har varit. Ja, ursäkter och rationaliseringar driver min förgiftande klinga djupare in i något lands hjärta med varje lögn, varje ursäkt och all desperata motivering för egen rättfärdighet.

Jag emotser 2018 med höga förväntningar - sådana är ju mitt livselixir, så nu spricker det, mina undersåtar, vårt mål är inom räckhåll.

Mest vänlig hälsning,
S. Atan