Om någon som svensk - vad det nu är för någonting - inte fattar att det rullar dit som det lutar nu, då är vederbörande mycket illa ute på överraskningarnas nattgamla is, som sluttande plan.
Det svenska rättssystemet kommer uppenbarligen allt närmare det möte med ljuset från verkligheten som totalt kommer att eliminera det allmänna förtroendet.
Att Rohrbacher är på väg upp på agendan igen lär vara ett understatement av rang och att i april så hänvisade CIA-direktören Mike Pompeo till WikiLeaks som en " fientlig underrättelsetjänst " och kallade Julian Assange " ett bedrägeri, en fegis som gömmer sig bakom en skärm " för att avslöja information om demokratiska regeringar snarare än auktoritära regimer, gör det hela bara bättre. Detta är numera ett ganska ironiskt uttalande, med tanke på att Pompeo, använde läckta e-postmeddelanden från WikiLeaks som bevis "riggningen var igång" mot president Trump.
Men som sagt, det går många fattiga barn på Londons gator på grund av att deras föräldrar inte spelade Trumf i tid, som farmor brukade säga.
Så - medan de svenska myndigheterna ändå för sin egen trovärdighets skull, har lagt ner delar av sitt ärende mot Assange och FN säger att han har blivit olagligt frihetsberövad - så insisterar Storbritannien på att arrestera Assange i det ögonblick han går utanför den ecuadorianska ambassaden och US Department of Justice är enligt uppgift beredda att resa kriminella anklagelser mot Assange.
Kanske är etablissemanget fortfarande lite förbryllat av att den "vita trollkarlen" visade världen vad som verkligen finns under byxan, vilket trots det ständiga retoriken under det gångna året är vad som till sist kostade Hillary - och så många av hennes välgörande vänner - valet.
Sveriges roll i det sammanhanget? Jorå serru....
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.