Vi står inför ett nytt år som är ett "valår"

Konventionerna av de två stora politiska indelningarna – partierna eskalerar vart fjärde år. Missivet ändrar sig dock sällan – i sin verkliga mening aldrig.

Båda de primära indelningarna försöker presentera sig och sina kandidater i bästa möjliga ljus för att kunna skapa en uppfattad skillnad. Ingen omfattning av pompa, ståt eller skryt skonas det allmännas uppfattning. Dessa medialt färgade glasögon kräver att minnet och beskrivningen av verkligheten kontrolleras vid dörren till sinnet. Det finns helt enkelt inget utrymme längre för sanna moraliska värden hos den politiska adeln, något som kan skapa begränsningar av förvrängningarna för att nå den bekräftelseflödande marionettmakten. Man måste nu eskalera omfattningen av verklighetsförvrängande rök och speglar, men det går inte längre.

Politiska smickrare i form av de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmediernas presstiuerade uppför marknadsgyckel för sina kandidater och bedriver exorcism mot sina motståndare enligt ett totalt uttjatat mönster. Sedan, i september när väl konventionen slutar, så går deltagarna hem utmattade, ofta bakfulla, med berättelser om möten med människor som de anser viktiga. Så brukade det vara men så blir det inte nu, omvärlden syns alldeles för tydligt på verklighetens horisont.

Det finns dessutom en alltmer uppenbar sjukdom i detta som i allmänhetens ögon återspeglas i deltagarna och de som är kandidater. Dessa har en i det närmaste helt obefintlig förmåga till enskild betraktelse och förståelse för de egna känslogrundande värderingarna

Politisk galenskap ryter som en storm före ett val. För politiska knarkare är detta fortfarande den bästa av tider? (Är det inte intressant hur lätt termen ”knarkare” som annars är en term som vanligtvis används beskrivande för beteende i samband med att slösa bort sitt liv, så lätt kan användas med ordet ”politisk?")

Konventionerna bygger en scen för kandidater och anhängare för att visa upp sig för landet och världen. Men alldeles för få tror nu på teatern! Fråga tre frågor till vilken människa som helst idag och försök att få svaret - misstroende mot politiken, det går inte att misslyckas! Förnyat hopp och förväntningar dominerar förvisso de sant troende i de polariserande kulissernas tidigare så förföriska religion, men sannerligen så har alltfler återfått förmågan att se en tönt för vad den är.

Politiska ateister som anser att sakfrågor måste verka ledande framför urmodiga - töntiga - indelande tankegods ( ja man har rätt till sina känslor men inte att egen dumhet drabbar andra vilket blir konsekvensen av dumhet), ser dessa politiska glasögon alltmer som en form av galenskap. Som ritualer, konkurrerande med barnslig "magi" trolldom och astrologi. Illusioner, rök och speglar som skapar vansinniga förhoppningar och en dumhet som är ovillkorligt skenande eftersom ideologier - tro, inte bygger på sakfrågornas verklighet.

Någon sade en gång att : ”Jag är så intresserad av politik, att jag en dag inte kommer att vara intresserade av politik......”

Det är den dagen som polityren är borta och verkligheten råder, det är därför vad vi alltid måste sträva efter.