Om jag smurfar smurf och du inte smurfar, kommer smurf att bli en smurfare smurf?

Vi gratulerar serietecknaren Peyo som på slutet av 50-talet uppfann en serie som 60 år senare har slagit in fullständigt i Sverige, genom språkvård och stereotypisk kategorisering.

På grund av detta kanske det krävs ytterligare några förklaringar, så vi kan väl ta den språkliga normkritiska genusidentitetspolitiken som exempel, eller den smurfiga smurfkritiska smurfsmurfpolitiken som den också brukar kallas av genussmurfen. Det är lite extra svårt att förstå vad den smurfen pratar om, men man kan ju smurfa med om man vill smurfa lite smurf själv.

Att välja en speciellt smurf att tillhöra har idag inte blivit lika intressant som att välja vad andra är för sorts smurf. Har någon väl placerats in i ett smurf-fack av omvärlden är det en etikett som är lika svår att få bort som att hitta ut från det Glömda landet. Dock bör tilläggas att de flesta genom ett särdeles ensidigt beteende är väldigt bra på att placera sig själva i ett fack...

Så man kan väl säga att en stereotypisk befolkning som är bara tre (intellektuella och emotionella) äpplen höga, knappt förstår varandra språkligt, bor i identiska hus och dessutom har på sig frygiska mössor, borde ha varit inspiration för denna serie. Det skulle i så fall inte vara den första historieberättare som använder Sverige i ett sådant syfte!