År 2012 kunde vi läsa om följande:
STC Group har tillsammans med sina partners Maxis och Oger Telecom och som en del av sin globala synergiskapande verksamhet, valt Ericsson som en av sina främsta globala partner för utveckling av nätinfrastruktur. Samarbetet kommer att bidra till att stärka banden mellan företagen, samtidigt som koncernens nätverk utvecklas för att ytterligare förbättra kundupplevelsen.
Avtalet kommer att göra det möjligt för Ericsson att erbjuda sin portfölj av nätverksinfrastrukturutrustning genom en global prisstruktur baserad på total verksamhet i Saudiarabien, Bahrain, Indonesien, Kuwait, Malaysia, Sydafrika och Turkiet.
"Vi driver synergier från omfattning och omfattning, men också från kunskap och framsyn för att påskynda kreativitet, utveckling och innovation, säger Ghassan Hasbani, VD, STC International. "Detta samarbete med Ericsson speglar vår gemensamma önskan att identifiera, utvärdera och definiera potentiella områden för partnerskap på de många marknader som STC är närvarande i. Det kommer att bidra till att cementera vårt förhållande till Ericsson, vilket nu kommer att spela en roll som en betrodd partner och teknikleverantör i våra ansträngningar för att utöka vår närvaro, inte bara i Mellanöstern men runt om i världen. "
"Vi på Ericsson har alltid erkänt värdet av att bilda samarbetspartnerskap med våra kunder i Mellanöstern och runt om i världen", sa Al Eid, VD, Ericsson Saudiarabien. "Detta samarbete återspeglar vårt fokus på att konsolidera våra relationer med ett antal nyckelpartners och kunder i regionen. Vi är fast beslutna att stödja STC Internationals krav här i Mellanöstern och runt om i världen. "
Vem som alltså kontrollerar telekominfrastrukturen och därmed betalningsinfrastrukturen i Mellanöstern, det behöver vi alltså inte spekulera vidare i.
STC Group, tillsammans med Maxis och Oger Telecom, har nått en ledande position inom de globala mobila och fasta telekommunikationsmarknaderna. Under 2010 lanserade koncernerna gemensamt en rad globala satsningar som syftar till att fånga synergier i sina nio operativa företag och att arbeta med globala leverantörer av bästa klass för att bli föredragna partner baserat på värdeskapande avtal.
Den saudiarabaserade STC-koncernen använder redan flera Ericsson-lösningar och lanserade sitt 4G / LTE-nätverk i KSA i samarbete med lösningsleverantören.
Raska kliv framåt till nyss:
Den 22 november avbröt Libanons premiärminister Saad Hariri tillfälligt sin avgång efter en påstådd begäran från landets president Michel Aoun att ompröva beslutet. Hariri tillkännagav sitt avgång i ett tv-sänt tal från den saudiarabiska huvudstaden Riyadh den 4 november. Hariris avgång ledde till en ny nivå på spänningar mellan Saudiarabien och Libanon / Hezbollah.
Saudiarabien anklagade Libanon för att "förklara krig" på Riyadh genom att tillåta Hizbollahs "aggression" mot det Saudiska kungariket. Samtidigt anklagade kronprins Mohammed bin Salman, Teheran för att leverera missiler till Jemenes Houthi-styrkor för användning mot Saudi, något som han lite överbombastiskt beskrev som en "direkt militär aggression".
Den 19 november hölls ett nödmöte mellan Saudiarabien och andra arabiska utrikesministrarna i ovan från år 2012 nämnda länder, i Kairo, som efterlyste en enad front för att motverka Iran och Hizbollah. I en deklaration efter mötet anklagade Arabförbundet Hizbollah för att "stödja terrorism och extremistiska grupper i arabiska länder med avancerade vapen och ballistiska missiler".
I sin tur sa de libanesiska myndigheterna och Hizbollah att Hariri fängslades i Saudiarabien eftersom han inte hade återvänt till Libanon som han lovade. Den 22 november anlände Hariri den libanesiska huvudstaden Beirut och avbröt sin avgång. Detta markerade ett nytt stadium av den politiska uppenbarelsen mellan sidorna.
Hariri var ordförande för Oger Telecom, från 1994 till 2005. Hariri var också ordförande i Omnia Holdings och styrelseledamot i Oger International Entreprise de Travaux Internationaux, Saudiarabien Oger, Saudiarabiska Investeringsbanken, Saudiarabisk Forsknings- och Marknadsgrupp och Framtida Television. Han har alltså de riktigt Djupa - Djupa Statendjupa - affärskontakterna med de saudiska myndigheterna.
Hans utnämning till libanesisk premiärminister stöddes faktiskt öppet av Saudiarabien, USA och några inflytelserika grupper i Libanon. Detta drag var tvunget att gör för den "interetniska dialogen" i Libanon.
Den senaste utvecklingen i Mellanöstern, däribland den i tiden nära konflikten i Syrien och Hizbollahs växande inflytande och militära kapacitet, har emellertid förändrat den politiska situationen i Libanon. Hizbollah-enheterna uppfyller de facto-funktionerna i presidentvakten. Libanesiska underrättelsejänster och samma tjänster i Hizbollah är djupt integrerade med varandra. Hizbollahs segrar i Syrien och humanitära aktiviteter i Libanon har ökat rörelsens popularitet bland folket.
Denna situation har uppstått i samband med den utvecklade krisen i Saudiarabien där kronprins Mohammed bin Salman har lanserat en storskalig rensning bland de högsta tjänstemännen, inflytelserika affärsmän och prinsar under förevändning att bekämpa korruption och terrorismen.
Man kan säga att nödd och tvunget i allmänhet så försöker det Saudiska kungariket att flytta sin utvecklingsvektor till att bli en mer sekulär stat. På 5-10 år kan det till och med ha övergivit Wahhabism helt som den officiella ideologin. Samtidigt är Saudiarabien involverat i en ljummen misslyckad konflikt i Jemen och en diplomatisk kris med Qatar. Denna situation ger brännande spänningar och en konkurrens om resurser bland de saudiska klanerna. Som ett resultat är den saudiarabiska regimen och den saudiarabiska staten i allmänhet nu i en svag position.
Låt oss därför lite retoriskt se efter vem som egentligen är intresserad av det stora kriget i Libanon? ( den Djupa Staten )
Å ena sidan skulle en ny aktiv fiende möjliggöra konsolidering av den saudiska befolkningen och eliterna och att få ytterligare stöd från den Djupa Staten i de Förenta staterna. Om Israel kommer in i konflikten kan det Saudiska kungariket även minska riskerna vid den direkta militära konfrontationen med Libanon / Hizbollah.
Å andra sidan har Riyadh ett stort antal utländska och interna problem. Med tanke på Riyads nuvarande svaghet kan varje förändrat tryck leda till kolossens fall på fötter av lera.
I händelse av uppkomsten av konflikten i Libanon kommer Saudiarabien att vara inblandat i ett militärt och diplomatiskt engagemang på 3 fronter:
Nord - Hizbollah och Iran;
Söder Jemen;
Öst - Qatar
Konflikten kommer också att framtvinga den dramatiska tillväxten av oljepriset. Enligt olika experter kan $ 150 per fat förväntas i slutet av konfliktens första månad. Vissa kan anta att detta scenario är intressant för Saudiarabien eller de klaner som kontrollerar Saudiarabien, den största oljeexportören i världen. Men problemet med petrodollarfunktionen är vad det är - överskuldsättningen hos valutan ifråga.
Det förväntade gerillakriget, som sannolikt i så fall kommer att bryta ut i den shiabefolkade, oljerika delen av landet, kommer dock att utjämna fördelarna med detta scenario. Om man alltså hypotetiskt struntar i överskuldsättningsdetaljen. Dessutom kommer det dessutom att finnas en god chans att huvudbekämpningsåtgärderna kommer att flyttas till det saudiska territoriet.
Israel och väst är i allmänhet inte intresserade av de höga oljepriserna. I sin tur kommer Ryssland och Iran, som inte är involverade i konflikten under de första etapperna, att få ytterligare intäkter från detta scenario. Problemet är att Teheran och Moskva inte är intresserade av det nya stora kriget också. En sådan konflikt i Mellanöstern kommer att utgöra ett direkt hot mot deras nationella säkerhet så länge som den amerikanska närvaron till delar styrs av den Djupa Staten.
Israels inställning är givetvis en annan fråga. Tel Aviv anser att Hizbollahs och Irans växande inflytande i Mellanöstern, särskilt i Syrien och Libanon, är en kritisk utmaning för dess nationella säkerhet. Huvudfrågan är att israeliska militäranalytiker förstår att Hizbollah nu är mycket mer kraftfullt än det var 2006. Hizbollah är en stark, erfaren, flera tusen man stark militär organisation som har de nödvändiga resurserna och möjligheterna att motsätta sig en eventuell israelisk markinvasion i Libanon.
Iran har också stärkt sina positioner i regionen de senaste tio åren. Det har förstärkt sitt luftförsvar med ryska S-300-400-system, förstärkt sina väpnade styrkor och fått en stridserfarenhet från i Syrien och andra lokala konflikter. Teheran har också stärkt sina ideologiska positioner bland Shia och även Sunni befolkningen i regionen.
Således kommer Israel att besluta sig för att delta i en storskalig konflikt ensam i Libanon endast vid några riktigt extraordinära händelser. Det är möjligt att föreslå att ett stort krig i Libanon inte kommer igång under de närmaste månaderna. Ändå kommer Israel att fortsätta lokala aggressionshandlingar som att utföra artilleri och flyginsatser över Hizbollahs positioner och infrastruktur i Syrien och kanske även i Libanon. Israels specialstyrkor kan också göra diversionsinsatser som syftar till att eliminera de bästa hizbollahmedlemmarna och förstöra rörelsens infrastruktur i Libanon och Syrien. Saudiarabien kommer då att -i alla fall utåt sett - stödja dessa israeliska handlingar. Det är ju som bekant numera allmänt känt att Riyadh hellre skulle använda medel för proxykrigföring....
Risken för krig i Libanon är noll och att Sverige inte kommer att drabbas av konsekvenserna av sin historiska gärning i Mellanöstern, är också noll.
Så vad kan då möjligen allt skrammel komma att mynna ut i?
Knack Knack....om inte den israeliska befolkningen blixtsnabbt blir mer medvetet medveten!