Upprepat Mönster

2017-11-20

I ett vad som närmast framstod som ett oändligt korkat försök att återfå inflytande i Mellanöstern har alltså Saudiarabien återigen skapat resultat som är direkt motsatta de uppgivet avsedda - ett bekant mönster numera för allt fler.
Omedelbart efter att ha fått bekräftelse på att avgången hade skett i Saudiarabien så krävde hela den libanesiska politiska klassen att Hariri återvände hem för att klargöra sin ställning, träffa presidenten och lämna in sin avskedsansökan personligen. Istället åkte Hariri till Frankrike... Saudiska handlingar har alltså främst tjänat till att konsolidera en förenad front av opposition mot Israel och mot Saudi och det banade vägen för kollapsen av det saudiska inflytandet i Libanon och lämnade ett vakuum som bekvämt fylldes av Iran. Återigen, som med Jemen och i Syrien, har Saudis avsikter fått dramatiskt annorlunda effekter än vad som har uppgivits vara syftet.
Denna saudiska inblandning i ett suveränt lands inrikesaffärer har rört upp oförutsägbara scenarier i Mellanöstern, precis vid tidpunkten då spänningarna var på nedkylning i Syrien. Det byttes liksom bara fokus men med bibehållen intensitet...
Hariis frihetsberövande kommer långt ifrån oväntat och är oupplösligt kopplat till vad som har hänt under de senaste månaderna i Saudiarabien.
Mohammed bin Salman, son till kung Salman, började sin inre rensning av Saudis elit genom att ta bort från tronföljden Bin nayef , en gammal god vän vän till den amerikanska underrättelsetjänsten ( särskilt de hederliga herrarna Brennan och Clapper ). Bin Nayef var en ständig partner till den Djupa Staten i USA. Saudiarabien har i åratal arbetat för CIA, med framhävande av den Djupa Statens amerikanska strategiska mål i regionen. Därefter, tack vare samarbetet mellan Bandar bin Sultan Al Saud, Bin Nayef och amerikanska underrättelsetjänster, har Washington i åratal fått ge intryck av att man slåss mot islamistisk terrorism samtidigt som man faktiskt beväpnar, indirekt finansierar och kontrollerar jihadismen sedan 1980-talet, genom att använda det mot rivaliserande länder som Sovjetunionen i Afghanistan , den irakiska regeringen 2014, den syriska staten 2012 och i Libyen med Gaddafi år 2011.
MBS har till och med kvarhållit många familjerelaterade prinsar och han fortsätter att konsolidera makt kring sig själv, dock ej den religiösa makten..... Även Alwaleed bin Talal , en av de rikaste männen i världen, hamnade i MBS:s nät, med rätta anklagad för att vara en av de mest korrupta människorna i det Saudiska kungariket. Det spekuleras om att familjemedlemmar och miljardärer alltjämt hålls kvar på Ritz Carlton i Riyadh, med gäster och turister omedelbart utschasade dagar innan gripandet började. Mohammed bin Salmans åtgärder kom dock inte att minska, inte ens efter efter att ha tagit uppskattningsvis 800 miljarder dollar på konton, fastigheter och tillgångar - och viktigast, låst in avgörande delar av den militära ledningen för landet.
MBS intensifierar alltså dessutom sina ansträngningar för att avsluta konflikten i Jemen, vilken dränerar Saudiarabiens finanser, och han lyfter blockeringen av Adenhamnen. Inte bara det, de två största syriska oppositionsledarna Ahmad Jarba och Riyadh Hijab har arresterats av Riyadh i ett försök att visa MBS:s goda vilja för Kreml, till att försöka lösa hjälpa till att lösa den syriska konflikten. Inte överraskande alls så flög därför kung Salman till Moskva för att få till en lösning på de två konflikterna som nu helt har har krossat Saudis rykte, liksom allianserna inom det saudiska kungariket.
Egypten äventyras nu av sina ekonomiska förbindelser med Saudiarabien, men Egypten strävar fortfarande efter att balansera sin gamla arabiska nationalistiska historia som en starkt oberoende och anti-imperialistisk nation, med de moderna realiteterna att vara betydligt mindre inflytelserika än under Nasser och Sadats dagar.
Dessutom är Kairo, trots sina formella diplomatiska förbindelser med Israel, allt för medvetet om att om situationen i Egypten, särskilt med avseende på Sinaihalvön, skulle bli destabiliserad, vilket gör att Egypten inte har råd att ha sina väpnade styrkor i ett avlägset Iran. Detta är särskilt sant eftersom Saudis "nya" vän Israel är redo att utnyttja all instabilitet på Sinai till sin egen fördel - helt oväntat så klart... Om någon tror att Israel på något enda sätt respekterar Egypten bara på grund av att diplomatiska förbindelser upprättades, är det, för att uttrycka det milt, vansinnigt och bedrägligt. Israel kommer att utnyttja alla länder och alla situationer det kan och Egypten är inget undantag. Detsamma gäller Jordanien, det enda andra landet som har formella förbindelser med Tel Aviv. Jordanien, precis som Egypten, är dock mycket mer oroat över sitt eget närmaste grannskap än det med Iran.
Egennytta är trots allt bara vad det är.