Som vi har sagt i vad som numera känns som en evighet!
Som enda land med tre utsedda särskilda ambassadörer för ekonomi och demokratiutveckling, har naturligtvis Sverige en absolut särställning internationellt i Ukrainafrågor.Resultatet?
Ataturk sade ökänt att "de går som de kommer" och det kommer sannolikt att vara fallet med Poroshenko-regimen, på ett eller annat sätt.
Detta kommer emellertid att ge en föga meningsfull förändring i Ukraina och det kommer att göra lika lite för att avsluta aggressionskriget i Donbassrepublikerna.
Det som behövs är en slags internationellt samverkande vakthållning - utan svensk inblandning - för att stoppa kriget och låta Donbassrepublikerna fungera inom ramen för en frusen konflikt som i slutändan ändå ankommer på Ryssland och andra internationella partners att lösa eftersom den undergrävs av den Djupa Staten. Om omständigheterna kommer till rätt förberedelser skulle Ryssland till och med kunna arbeta med en alltmer förödmjukad tysk stat för att få fram en resolution som kanske delvis grundar sig på de Minsk-avtal som nu kränks av Kiev nästan dagligen.
Med detta sagt kommer Donbass nästan aldrig att ge upp sitt oberoende och ju tidigare Kiev och resten av världen, inklusive Moskvas inte bara oligarkiska elit, inser detta desto bättre blir det. Ett oberoende Donbass är den nya verkligheten och det blir mer produktivt för världen att acceptera detta som ett faktum snarare än att försöka ignorera eller ändra på det.
En sådan fredsvaktande regering i Kiev skulle helst också arbeta med andra, inklusive Ryssland, Vitryssland, Kina och EU för att fixa till den trasiga ekonomin.
Problemet är att det finns nästan inga sådana politiska kandidater i Ukraina. Det politiska landskapet är så själsligt förruttnat från sunt förnuft, pragmatism eller medkänsla, att valen i allmänhet blir sämre och sämre.
Inte vid något tillfälle spelar det nu någon roll vem som har ansvaret för Kiev, så länge som den hatiska, regressiva och inkompetenta attityden hos dess politiska klass förblir densamma.
I den meningen är den nya Maidan ett uttryck för fortsatt frustration, men den här gången utan utländskt hjälp från den Djupa Staten, utan den senaste Maidans falska optimism och utan hopp om förändring så är Ukraina på väg att träffa den hårda botten som utgör verkligheten och varifrån som sakerna nu står till, utvecklingen bara kommer att bli värre, dock knappast märkbart i den närmaste framtiden. Detta är en återspegling av hur dåliga saker och ting har blivit.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.