Den Djupa Staten är vad den är historiskt och länder har varit geografiskt organiserade entiteter för regional styrning av befolkningar inom dess regim.

Att Balfourdeklarationen från 1917 byggde på genomförandet av Sykes Picot doktrinen från 1916, är något som alltfler nu börjar förstå. För att göra detta möjligt så måste dock den Ryska inställningen till Sykes Picot doktrinen förändras - det måste således ställas an en revolution i Ryssland för att kunna etablera Israel som ett geopolitisk strategiskt lås för kontroll över strategiska naturresursflöden från Afrika upp till den Eurasiska landsträckningen. Den förste som skrev på Sykes Picot doktrinen var helt följdriktigt Lenin.

Att inte förstå den Svenska rollen i tillkomsten av den Ryska revolutionen är att inte förstå grunden till utseendet på dagens geopolitiska situation.

Att en Rysk ambassadör i Sverige uttrycker sig så här ” Märkligt nog var det just denna för vårt land tragiska period som blev startskottet för ett nytt kapitel av rysk-svenska relationer, och drev på ett exempellöst sätt deras utveckling framåt.” Blir då bara ett märkligt uttryck. Avslutningen på länken kan även ses i ljuset av Axel Oxenstiernas uttalande och människosyn – I Norrland har vi ett Indien om vi bara förmår att förvalta det rätt.

Men visst att utmana den rådande ordningen är ett givet krav för förändring.

Så vi ”gissar” vidare att regin och finansieringen av den Ryska revolution, som utifrån Sykes – Picot innebar att Mellanöstern drabbades av 100 års lidande, ständiga krig och att inte bara det Ryska folket med historisk rätt har inte mindre än starka anledningar till att mycket starkt ogilla det Anglozioniststyrda Sverige.

Villa Kassman på finaste platsen i Stockholm – som utgör ett slags symboliskt moralfilosofiskt monument – är en nyckel i saken, högerledaren Arvid Lindman är en annan, ”Röde Bankiren” Olof Ash – berg är en tredje och trots att vad som Karl Gerhard beskrev – regnar det på CITY droppar det uti Norrström – det hela en gång hade en air av flärdfull spiritualism omkring sig, så var det aldrig någonsin någonting annat än den vanliga banala och uppsminkade guldgrävarspänsten – vansinnets girighet eller girighetens vansinne – som gjorde det möjligt att korrumpera landet Sverige bortom vad som egentligen borde vara rimligt som mänskligt.

Bedårande Rubel den föll under jubel från kronan och pundet…

Vi drar oss till minnes vems som först skrev på för mandatärmakternas godkännande av uppdelningen år 1921 av Mellanöstern – ja det var Lenin.

Gunnar Kassman tillhörde ett slags exklusivt sällskap – en form av exkluderande indelning av något slag. Under det glada 1920-talet, då var det högsta status i Stockholms jetset att äga en egen ö i skärgården. Den omsusade affärsmannen Ivar Kreuger hade till exempel en, som i ärlighetens namn dock bleknade jämte Kassmans residens. I ett nummer av tidskriften ”Svenska hem i ord och bild” från 1921 jämför Waldemar Swahn Kassmans villa med de italienska palatsen Villa d’Este och d’Aldobrandini.

Under andra världskriget hyrdes fastigheten på Storholmen ut som sommarnöje till den sovjetiska ambassaden. Låter inte det lite konstigt? Jo det gör det, men här kommer förklaringen till varför:

Aleksandra Kollontaj var tillsammans med Rosa Luxemburg den mest tongivande kvinnan inom den framväxande europeiska socialismen. Efter oktoberrevolutionen 1917 blev hon världens första kvinnliga regeringsmedlem – så förvånande… Under tiden som diplomat i Stockholm blev hon en nyckelfigur i den feministiska Fogelstadsgruppen – ännu mer förvånande och nära vän till revykungen Karl Gerhard – som alltså enkelt kunde räkna ut hur allt detta hängde samman. Som diplomat spelade hon såklart en avgörande roll under vapenstilleståndsförhandlingarna mellan Sovjet och Finland – ja det tror nån det, vilket i princip innebar att Sverige kunde hålla sig utanför kriget. Kollontajs dagböcker förvarades länge inlåsta i ryska arkiv. Men 2008 gavs de ut på svenska – översättning är en konst som sagt.

Hon uppgav särskilt engagerat att hon var övertygad om att hon skulle mördas i Stalins utrensningar. Men av – tidigare alltså, inte nu – okänd anledning klarade hon sig. Av de 13 personer i den inre cirkel av bolsjeviker som förberedde revolutionen var det nämligen bara Stalin, Lenin och Aleksandra Kollontaj som dog en naturlig död. Ja,som det slumpade sig redan på den tiden…

Om någon undrar – inte förstår – grunderna till varför Ryssland förhåller sig på det vis man gör till Israel, så finns det förklaringar till det vilka sammanfaller med att man har öppnat mordutredningen på Romanovfamiljen igen och att detta naturligtvis hänger samman med Lenins påtecknande av Sykes Picot 1921- som inkluderade det palestinska mandatet, som senare skulle bli Israel, samt den spanska inbördeskriget, men det behöver vi inte utveckla en gång till :

Under åren som ledde fram till 1917-revolutionen var judar oproportionerligt representerade i alla Rysslands subversiva vänsterpartier. Det judiska hatet mot tsaristregimen grundade sig på objektiva villkor. Av de ledande europeiska krafterna för dagen var det imperialistiska Ryssland det mest institutionellt konservativa och anti-judiska. Till exempel var judar normalt inte tillåtna att vistas utanför ett stort område i västra delen av riket som kallas ”Pale of Settlement”.

Men så förståelig och kanske till och med försvarlig, som den judiska fientligheten mot den kejserliga regimen kan ha varit, är den anmärkningsvärda judiska rollen i det mycket mer despotiska sovjetregimen, inte mer än mindre lätt att rättfärdiga. I en nyligen publicerad bok om judarna i Ryssland under 20-talet går den ryskfödda judiska författaren Sonya Margolina så långt som att kalla den judiska rollen för att stödja bolsjevikregimen för ”judarnas historiska synd”. Hon pekar till exempel på judarnas framträdande roll som kommendanter för de sovjetiska Gulagkoncentrations- och arbetsläger och judiska kommunisters roll i den systematiska förstörelsen av ryska kyrkor. Dessutom fortsätter hon, ”Världens världs judar stödde sovjetmakten och blev tyst inför kritik från oppositionen.” I ljuset av denna utsaga erbjuder Margolina en grym förutsägelse:

De judiska bolsjevikernas överdrivet entusiastiska deltagande i Rysslands underminering och förstörelse är en synd som kommer att hämnas. Sovjetmakten kommer att likställas med judisk makt, och det rasande hatet mot bolsjevikerna blir till hat mot judar.

Om det förflutna är någon indikation, så är det osannolikt att många ryssar kommer att söka den hämnd som Margolina förutspår. Hur som helst, att skylla ”judarna” för kommunismens fasor verkar inte mer berättigad än att skylla ”vita människor” för neger-slaveri eller ”tyskarna” för andra världskriget eller ”förintelsen”.

Hur som helst, Gunnar Kassman tillhörde ett slags exklusivt sällskap – en form av exkluderande indelning av något slag. Under det glada 1920-talet, då var det högsta status i Stockholms jetset att äga en egen ö i skärgården. Den omsusade affärsmannen Ivar Kreuger hade till exempel en, som i ärlighetens namn dock bleknade jämte Kassmans residens. I ett nummer av tidskriften ”Svenska hem i ord och bild” från 1921 jämför Waldemar Swahn Kassmans villa med de italienska palatsen Villa d’Este och d’Aldobrandini.

Under andra världskriget hyrdes fastigheten på Storholmen ut som sommarnöje till den sovjetiska ambassaden. Låter inte det lite konstigt? Jo det gör det, men här kommer förklaringen till varför:

Aleksandra Kollontaj var tillsammans med Rosa Luxemburg den mest tongivande kvinnan inom den framväxande europeiska socialismen. Efter oktoberrevolutionen 1917 blev hon världens första kvinnliga regeringsmedlem – så förvånande… Under tiden som diplomat i Stockholm blev hon en nyckelfigur i den feministiska Fogelstadsgruppen – ännu mer förvånande och nära vän till revykungen Karl Gerhard – som alltså enkelt kunde räkna ut hur allt detta hängde samman. Som diplomat spelade hon såklart en avgörande roll under vapenstilleståndsförhandlingarna mellan Sovjet och Finland – ja det tror nån det, vilket i princip innebar att Sverige kunde hålla sig utanför kriget. Kollontajs dagböcker förvarades länge inlåsta i ryska arkiv. Men 2008 gavs de ut på svenska – översättning är en konst som sagt.

Hon uppgav särskilt engagerat att hon var övertygad om att hon skulle mördas i Stalins utrensningar. Men av – tidigare alltså, inte nu – okänd anledning klarade hon sig. Av de 13 personer i den inre cirkel av bolsjeviker som förberedde revolutionen var det nämligen bara Stalin, Lenin och Aleksandra Kollontaj som dog en naturlig död. Ja,som det slumpade sig redan på den tiden…

Alltså, samma år som Kassman förvärvade Storholmen rasade kravaller på Gustaf Adolfs torg, några kilometer därifrån, när arbetarrörelsen – ledd av Branting – krävde allmän rösträtt. Bara veckor tidigare hade ju Lenin lämnat Stockholm, stadd vid kassa efter att ha fått pengar av av just den svenske högerledaren Salomon Arvid Achates Lindman (i riksdagen av uppenbart taktiska skäl kallad Lindman i Stockholm), med en ny kostym från PUB för att ansluta sig till revolutionen i Sankt Petersburg. Lindman förresten, år 1920 undertecknade han tillsammans med andra ledande politiker, däribland Hjalmar Branting, en motion om att man skulle inrätta det Rasbiologiska institutet, som det slumpade sig när de fick tid. Känner vi igen mönstret eller?

När tsaren abdikerat i ryska februarirevolutionen 1917 kulminerade samtidigt hungerkravaller i Sverige. Hjalmar Branting och LO-ledningen agerade utåt för att skapa lugn och avvärja upptrappning av oroligheterna. I samtal med statsminister Carl Swartz som lustigt nog också fanns med i sällskapet kring Kassman, tog Branting som var vän med Gustav V på sig ansvaret för lag och ordning under första maj 1917, vilket innebar att Swartz kunde förbjuda borgerliga initiativ till privatmiliser. Därmed undveks risken för gatustrider som kunde ha kastat landet in i en mycket allvarlig kris. Allt var uppenbarligen bara ett regisserat spel för gallerierna, med några få invigda med en bild av helheten.

Hur som helst, i Sankt Petersburg strålade Lenin samman med ledande bolsjeviker, bland andra då alltså Aleksandra Kollontaj. Av ”rädsla” för att revolutionen skulle sprida sig till Sverige tvingades högerregeringen – som alltså egentligen var med och anstiftade revolutionen, men vi gissar nog lugnt att inte riktigt alla begrep riktigt vad det var som hände – alltså gå arbetarrörelsen tillmötes. I Ryssland rådde kaos. Kommunistpartiet förstatligade banker och industrier.

Men vem hyr då över huvud taget ut sitt hus åt Josef Stalin? Av dem som såg revolutionen som ett unikt tillfälle att göra goda affärer fanns det uppenbarligen en hel skock med sådana guldgrävarspänstiga individer. Andra hade mer direkt uttalade sympatier med Lenin. Som Olof Aschberg, ”den röde bankiren”. I Stockholm lät han smälta ner stora mängder guld som konfiskerats från den tsarryska centralbanken. Är vi förvånade? Nej knappast eftersom även det beteendet sedermera gick igen med guld från annat håll.

Vi var bland de första att bedriva handel med bolsjevikerna. Förvånande? Naaaaeeee!

Den okände bankiren Kassman köper Storholmen revolutionsåret 1917. Han bygger Stockholms mest påkostade sommarresidens och fyller det med ovärderliga ryska konstföremål och antikviteter. Kan det vara en slump, eller visste han möjligen om vad som skulle komma att ske med avseende på informationsflödet i den socioekonomiska ligabildningen…förlåt, det exklusiva sällskapet.

Den som studerar historien kommer ovillkorligen att se mönstret och hur det nu misslyckas i ljuset av verkligheten. Det är det globala oligarkiska krigets modell, formad i modern tid av Samma vanliga intressen, som använde sig av lejda privatarméer, som de normandiska erövrarna och korsriddarna till dagens politiska elit, för att slå ner alla fickor av humanistiskt motstånd som uppstod.

Som alltid har varit att slå sönder länder, sätta i gång asymmetriska krig överallt i världen – som gärna pågår i generationer – för att samla makten över världens strategiska råvaror i händerna på de gamla vanliga anglo-amerikanska privata företag som sedan Kraschen i Ace 1345 när världens största banker gick under, ”ledde” av Bardi och Peruzzis företag i Florens fram till dagens förklädda till demokrati maskerade fascism, som exempelvis Volpi Di Musarata som tillsatte Benito Mussolini som ett dåligt exempel, till dagens marionetteater som den internationella politiska scenen utgör.

Alexander Parvus hade exempelvis förklarat för Lenin att organisationen för revolutionen behövde pengar och ännu mer pengar för att konservera makten. Parvus visste vad han talade om, eftersom han agerade som en finansiell rådgivare till både turkar och bulgarer under Balkankrigen, 1912-1913. Samtidigt blev han oerhört rik genom sina egna vapenaffärer. Parvus hade arbetat från Salonica i Grekland, där han kommit i kontakt med den kraftfulla lokala frimurarnas organisation.

Den viktigaste kraften bakom honom var Volpi di Misurata – kanske den mäktigaste mannen i Venedig – som hjälpte Parvus med finansiering, erbjudanden och frimurarnas – då en real maktfaktor – kontakter. Det var denna Volpi som i oktober 1922 väckte till liv , eller alltså förde den socialistiska fascistiska Benito Mussolini till makten.

Han var också med bakom bildandet av Libyen 1934. Mussolini hade varit särskilt nöjd med mordet på den ryska premiärministern Stolypin, som han kallade ”tyrannen av Neva” i en artikel. Volpi blev finansminister i Mussolinis regering. Volpi hade varit i centrum för de finansiella kretsar som provocerade fram Balkankriget 1912-1913. (The New Federalist, 11 september 1987.)

1916 i samband med Sykes Picot föreslog Alexander Parvus att den tyska regeringen bör finansiera Lenin och hans parti ännu mer intensivt. De skulle kunna göra en separatfred med Tyskland när de nått makten i Petrograd. Det var också tydligt för tyskarna att bolsjevikerna effektivt skulle kunna försvaga Ryssland.

Inte ens ett barn kan nu missa hur detta sitter ihop.