Israel förstod de nya reglerna för militära engagemang och avfyrade därför sina raketer från insidan av Golanhöjdernas ockuperade områden, inte från det syriska eller libanesiska luftrummet. Det betyder inte att Israel inte kommer att försöka igen, men nu vet ledarna för Israel att "promenaden" är över.

Således förklarade Israel omedelbart att landet hade "inget intresse av att eskalera", efter den syriska missiluppskjutningen med det urmodiga S-200 systemet.

Detta indikerar också att Israel inte är redo. Detta beror inte bara på den inre frontens oförbereddhet och Hizbollahs ackumulerade krigsföring i Syrien och det iranska revolutionära Gardet i Syrien (som blev känt för sin operativa närvaro med sina moderna beväpnade drönare och markstyrkor) utan alltså även på att Donald Trump är ovillig att delta i något som helst krig i Mellanöstern: varken å kurdernas vägnar (för deras självständighet) eller för araberna och Israel (som desperat vill se Iran och Hizbollah besegrade). I det senare ligger den springande punkten och vad som kommer att utgöra en fingervisning om den utveckling som kommer.

Det gamla kriget i Syrien är nära att bli färdigt med sina förutsättningar efter sex år, och med det kommer en ny ekvation och med den svåra dagar för Israel. Tel Aviv fortsätter att skrika högt i skyn mot Iran och Hizbollah. Men dess handlingar kommer att vara begränsade till säkerhetsoperationer och sporadiska insatser, eftersom det nu finns de som har sina fingrar på avtryckaren, redo att slå tillbaka och samla mer styrka.

Visserligen, när Nasrallah sade "det finns hundratusentals män som väntar på att bekämpa Israel om krig kommer att utövas", så visste han att han hade nått en enad front med Syrien och alla dess allierade, villiga slåss ihop som en enhet. Så helt visst, Assad och Nasrallah kommer att sträva efter att återvinna de syriska och libanesiska territorierna under israelisk ockupation: och de har nu alltmer medel för detta.