Det  bankkontrollerade militärindustriella komplexet med sitt underrättelsetjänstkollektiv och sina ägardirektivstyrda opinionsbildnings medier, lider inte av religiösa vanföreställningar och vi noterar att kontrollen över telekominfrastrukturen är vad som avgör om man har ett informationsförsteg eller inte.

Så att kunna verka utan att synas - ja eller att höras heller för den delen, blir uppenbart i sin frånvaro vid namnuppräkningen i artikeln.

Israel har alltid varit och kommer mest sannolikt intill sin upplösning, att förbli ett geopolitiskt strategiskt kontrollverktyg för den Djupa Statens intressen - det är alltså inte en religiös böjelse som driver dessa intressen i grunden, det är filosofisk materialism. Oavsett hur gärna de religiösa vill tro och tänka annorlunda.
Religion kan aldrig föregå människan.

Så sammanfattningsvis kan vi se att Iran inte skulle behöva göra något proaktivt för att få den Djupa Staten att betala dyrt för en kort och begränsad attack. Att rida ut attacken och låta Anglozionisterna betala det politiska priset för deras egen dårskap, skulle vara det mest troliga iranska svaret. I händelse av ett långsiktigt stort imperialistiskt krig mot Iran skulle Iranierna ändå ha ett brett utbud av "asymmetriska" alternativ att välja mellan, varav inget skulle innebära att stänga Hormuz-sträckan eller jaga amerikanska flygbolag i Persiska viken.

I vilket fall som helst skulle tiden alltid vara på den Iranska sidan medan Djupa Staten snabbt skulle förlora alternativ för att försöka tvinga fram ett acceptabelt resultat.

Denna brist på en livskraftig "exitstrategi" skulle snabbt tvinga det tidspressade imperialistiska högkommandot i den Djupa Staten att överväga användningen av kärnvapen för att undvika att bli försvagad i en snabbt försvårande situation. Vilket hur som helst blir att faktisk användning kärnvapen skulle resultera i ett generellt sammanbrott av hela den Djupa Staten av en storleksordning som vida överträffar Sovjetunionens fall år 1991. Med andra ord finns det inga möjliga vinnande strategier för den Djupa Statens aggression mot Iran.

Sedan år 2007 har Iran blivit starkare, medan USA har blivit mycket, mycket svagare. Inte bara har USA besegrats i Syrien, utan valet av Trump har resulterat i en sådan kris för den Djupa Staten inom USA, att nu i tiden har USA inte ens någon utrikespolitik av något slag alls och att de olika grenarna i den amerikanska regeringen gör i grund och botten vad som helst de vill.

Så när det gäller Trump har han blivit AIPACs "lilla luder" (ledsen för det oförskämda uttrycket, men i det här fallet kan jag inte tänka på någon kombination av ord som kunde mer exakt illustrera Trumps status i det allmänna medvetna medvetandet).

Så den stora frågan är uppenbar: är det bara varm luft eller kommer ett krig att hända?

Den Djupa Staten i USA kommer antagligen att försöka attackera Iran. Eftersom det finns exakt noll chans att Iran ger efter för de senaste amerikanska och Israeliska hoten, så kommer inte att attackera Iran, att representera en stor förlust av prestige eller förnedring för Trump och hans Djupa Staten-mästare.

Så den Djupa Staten i USA kommer att gå i krig igen, inte av någon politiskt rationell anledning, utan bara för att Bibi Netanyahu "äger Trump" och Israel" äger "USA. Ja, kära amerikaner, långt ifrån ett "fritt land och hemma hos de modiga" USA är en koloni av undertjänare till en liten stat i Mellanöstern som också råkar vara den sista officiellt rasistiska staten på vår planet. Vilket gör er varken modiga eller fria. Tyvärr.

Men vem det är som egentligen bestämmer.....

Så hur det på på något vis ens skulle kunna bli annorlunda än att Hassan Sayed Nasrallah och Qasem Suleimani knackar på dörren till knesset - är inte möjligt att se. Vägen till denna händelse kan dock fortfarande varieras något. Blir det ett regionalt krig, så blir det så, men det kommer inte att förändra någonting politiskt strategiskt i slutändan för någondera parten.

Att det nu parallellt finns en exponentiellt växande medveten medvetenhet i USA, om de politiska tingens ordning i grunden, gör att den Djupa Statens handlingsfrihet beskärs i samma omfattning, eftersom allt handlar om att verka utan att synas - informationsförsteg. Så nu är det bråttom för den Djupa Staten, mycket bråttom!

Människor mår mycket illa av att börja inse på vilken plats som Sverige befinner sig i detta.