Konsumismens zenit har passerats och vi lever i kanske de mest intressanta och farligaste av dagar som människor har levt igenom sedan mycket länge, på jorden. Konsumtionens drake avlades och såddes i den mänskliga moraliska syndens vind och skördar nu därför ondskans storm.

Jag spenderar vad vissa kan tänka sig är orimligt mycket tid till att tänka på lögner och självbedrägeri. Men ur mitt perspektiv så är detta en grundläggande brist som förlamar oss som individer och som "samhälle". Sanning är individens syn på verkligheten medan verklighet är den storhet som gäller oss alla och som ingen av oss kan beskriva till sin helhet. Djävulen gömmer sig som bekant i detaljerna inom oss själva.

Ljugande och lögner genomsyrar vår kultur och våra system från toppen till botten, på sätt som vi ofta inte uppfattar och sällan väljer att vilja se. Det är i huvudsak denna grundläggande byggsten som stöder allt som är fel med oss och varför vi ständigt upprepar våra ofta katastrofala personliga och samhälleliga misstag. Bedrägeri, mot oss själva av oss själva och samhälleliga, är mer än bara en olyckligt tillkommen brist, det är nu något som vi har kommit att kalla ” att vara människa, ” att inte behöva sträva efter att utveckla sin egen förståelse av sig själv - sina egna känslogrundande värderingar.

Gör som jag säger, inte som jag gör.

Vi accepterar alltså lögner för att kunna komma undan med våra egna, inte minst inför oss själva.

Det kanske lite märkliga är ändå att om du skulle fråga ett antal godtyckliga människor på gatan om de trodde om sig själva att vara ärliga, så skulle du få svar i stil med ” Ja ”,” Det beror på ”,” För det mesta ”eller” I mån av tid ”. Jag misstänker att de flesta hade svarat på frågan på ett liknande sätt, jag vet att den här författaren i alla fall tidigare hade gjort det. Vi tror verkligen att vi är (i princip) ärliga eftersom vi är villiga (ivriga?) att ljuga för oss själva.

Dekonstruktionen av skiljelinjen mellan ”ärlig” och ”ohederlig” reformerade moral till ett språkligt mjukt, formbart, rörligt, och diffust begrepp, någonstans nära centrum för den egna nyttan - filosofisk materialism. Trots att moral bara är den känslomässiga kompass utifrån vilken vi orienterar oss i förhållande till vår omgivning.

Jag föreslår att i en hel del av oss, om inte i de allra flesta människor, så är numera vårt betingade beteende inprogrammerat i oss kulturellt genom social acceptans av ”ofarliga” självbedrägerier, som lögnen om jultomten, men precis som det rådande systemet måste ha ekonomisk tillväxt, så måste även lögnernas omfattning växa. Det viktiga är dock i grunden att lögnen måste uppfattas som harmlös eller som att den orsakar mindre – smärre skada (en underbart relativt begrepp som kan göras om för att rymma alla lägen) än den ”sanning” som kan leda till verkliga offer för lögnen.

Från denna punkt tar vår egen interna psykologiska rationalisering och motivation över och vi reformerar lögnen till en (relativt sett) ofarlig halvsanning / vit lögn i våra egna ögon. Eller åtminstone en lögn som mjuknat tillräckligt för att de flesta av oss inte skall få ont i magen. Vi vill inte riktigt tro att andra människor ljuger för oss, eftersom detta skulle tvinga oss att förr eller senare ta itu med oss själva. Därför blir vi snara att peka finger....

Sett ur perspektivet av att i den större striden i verkligheten, så skapar mänskligheten fortfarande problemet tillsammans de som vill undergräva och styra människor för systemets enskild nyttas skull, så därför måste man ifrågasätta allt och alla som presenterar sig som oskyldiga, inklusive sig själv främst.

Vi tenderar att tro att stor ”befolkningskontroll” är nästan omöjligt eftersom det finns så många olika människor, vilket reser kraven på insatser för att kontrollera. Nyckeln till att förstå hur det går till är att inse att undermineringen av mänsklighetens medvetna medvetande har tagit del av detta genom vad människor tror är sitt eget egenintresse - filosofiska materialism - snarare än av insatser från manipulerande intressen. Det behövs alltså inte någon total kontroll, bara en bedräglig knuff här och där, för att flytta en frivilligt kompatibel befolkning tillsammans i den allmänna riktning som önskas, av de som har makten över de pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Stor "befolkningskontroll" görs möjlig genom vår egen vilja till att bedra oss själva och våra känslogrundande värderingar i förhållande till verkligheten.