Innan vi fortsätter återigen med att diskutera de många sätten på vilka språkliga begränsningar (avsiktligt eller oavsiktligt skapade), värdeladdningsmässiga underskott och brister som stör vår förmåga att tänka, formulera och kommunicera våra tankar och få oss att dölja vad som är konkret, upplevelsefullt som verkligt problem bakom en slöja av artificiellt nonsens, vill jag fokusera på ett visst fenomen som har blivit särskilt utbrett nyligen och som har orsakat att många av oss oavsiktligt blir medlemmar av politiska hat och kampkulturer.

Sådana kulturer är ofta ena riktigt otäcka rackare, där individen underordnar sig sin nästas påstådda fria vilja till att använda alla slags förebyggande och upprörande stigmatiseringsbegrepp. De utgör de verkliga uppfödningsområdena – mentala avelsinstituten, för politisk och religiös extremism och intolerans. De splittrar samhällen och vänder släktingar, vänner och grannar mot varandra. Regeringar finner det därför av viss naturlagsbundenhet nödvändigt att regelbundet hjälpa dem på traven, ja till och med att tillgripa våld för att upprätthålla polariseringen. Kulturer som kombinerar politik med religion, såsom Wahhabi-statskulten i Saudiarabien som har odlat extremism över hela världen, är en särskilt otäckt manipulerad företeelse för många. Det hela regisseras givetvis till betydande delar härifrån Sverige av den Djupa Staten.

Men den typ av kult jag vill diskutera är helt annorlunda än Wahhabismen, det är antikulten.

Faktum är att den just därför inte ens uppfattas som en typ av kult – det är det goda hatet, det är kampen i första rummet. Huvudfokus är uppbyggnaden av mentala anti-katedraler som är inriktade mot politiska galjonsfigurer. Med hjälp av offentligt hat transformeras dessa galjonsfigurer till gudar-demoner, för att vara exakt.

Hat är en specifik typ av känsla; kärlek är en annan. Men alla starka känslor är av ett slag. I huvudsak är de biokemiska avvikelser från ett balanstillstånd i hjärnan som får oss att förlora självkontroll och att agera irrationellt. Eftersom känslor snarare är kemiskt än elektriskt baserade, är de aldrig helt flyktiga, på samma sätt som tankar ofta kan vara, eftersom de uppstår mer över tiden och de tar tid att bearbeta rationellt till förståelse. Känslor är av alla de slag: vi kan vara oss olikt oförskämda eller upprörda, och kärlek kan vändas till att hata ganska plötsligt och framlägga den uppenbara kemiska funktionsmässiga likheten mellan dessa två ändå – som vi uppfattar - motsatta känslor. De mest fundamentala känslorna brukar uttryckas som instinkter, men även dessa bör därför också kontinuerligt ifrågasättas, för att vi inte skall bli utnyttjade till att bli mer än nödvändigt känslostyrda.

Individuellt är privat erfarna känslor oundvikliga, de är därför inte heller sällan spontana uttryck för vår djuriska natur och det bästa vi kan göra för att utvecklas är att sublimera dem genom konst eller uttryck med ord till vår egen förståelse för deras värderingsgrund, att alltså inte främst försöka att försvara dem. Men ”offentliga” känslor, såsom skapade av polariserande indelningar i stora grupper, de är mycket långt ifrån att vara oundvikliga.

Om vi tittar runt omkring oss så kan vi se att Hat-katedraler – stora kyrkor - uppförs runt omkring oss av de som känner att de har något att vinna politiskt på att göra det – att kunna skydda Etablissemanget och ett polariseringsskapande Status Quo. Byggandet på Putin Hatar Katedralen (PHK) och Trump Hatar Katedralen (THK) är två byggnadsplatser som på senare tid har varit särskilt aktiva i detta, vilket numera resulterar i strukturer som är så proportionerliga i det rådande informationsrörlighetsklimatet, att de främst bara verkar redo att störta samman under egen vikt och krossa sina egna anhängare. Historiska Hat Kulter, som Hata Hitler Kulten (HHK) och Hata Kommunist Kulten (HkK), behåller nu därför också paniskt omsorgsfullt polityren på respektive polariseringskatedral av kollektivt Hat och erbjuder villigt sina tjänster till de andra genom att till exempel tillåta PHK eller THK tillfälligt bära fanan och hantera spetsen av HHK: s eller HKK: s Hatidol. Putin – Hitler – Trump är idag samband som på allvar anförs som gällande sanning.

Vänligen, förlåt mig för att påpeka något så självklart uppenbart. Ingen av de personer som nämns i föregående stycke, oavsett om de är döda eller levande, är, har någonsin varit eller kommer någonsin att vara din flickvän eller din pojkvän. Oavsett vad du gör eller inte gör, kommer du inte att antingen gå till sängs eller bli våldtagen av någon av dem, aldrig någonsin.

Det mesta du eller någon annan någonsin kan lyckas med en eller två av dem, är att skaka hand under vakternas vaksamma överinseende, eller kanske fråga vederbörande en artig fråga på en presskonferens och det skulle bara vara möjligt om du är en av de noggrant screenade få, som är tillåtna att vara dessa personer nära. Och vad som än händer med dig, så kommer ändå ingen av dem någonsin att hållas personligt ansvarig på grund av en viss rättsprincip som heter raîson d'État som ger dem avlatsbrev från mänskliga moraliska normer.

Så vad du bygger din uppfattnings känsloladdning på? Tjaaeeee….

Men vad du naturligtvis alltid kan göra är att hoppa upp och ner och skrika obsceniteter om dessa människor som mål, tillsammans med likasinnade andra och gärna kasta en eller ett par stenar, eller så kan du kanske sprida upplysning som förklarar att de är brottslingar (eller vad som helst annat). Du kan också stanna hemma och där med ett växande hat irritera dina vänner och släktingar medan du marinerar din egen hjärna i vitriolen från ett starkt politiskt kampsentiment. Jag skulle faktiskt kunna tro att du har sett nästan allting av detta redan?

Låt mig därför förklara varför det är på så vis att politiska figurer till sin natur inte är värdefulla för några känslor alls.

Vi lever i en värld dominerad av maskiner. Jordbruksmaskiner producerar vår mat; industrimaskiner producerar skydd, kläder och verktyg; olika andra typer av anläggningar och utrustning håller oss varma eller kalla, med vatten och säkerhet och tillåter oss att flytta omkring i landskapet (vanligtvis i triangulära mönster mellan hem, arbete och shopping). Vad som kan hålla igång allt detta så att dessa maskiner fungerar är en sorts sociala maskiner. Dessa sociala maskiner är till skillnad från alla andra maskiner, som till största delen består av hårdvara eller mjukvara, någonting där de rörliga delarna - i sociala maskiner alltså - består av köttvaror-KÖTTVAROR, ja för att vara exakt! Mänsklig köttvara består av människor – individer - som fungerar som instinktsdrivna robotar. De har en viss given programvara med ett visst givet syfte – filosofisk materialism!

Vad mer explicit är en social maskin?

En social maskin är en form av organisation som underordnar deltagarnas vilja till en explicit, skriftlig uppsättning regler som styrs utifrån samhällets ”objektiva”, mätbara kriterier och som i största möjliga mån utesluter individuell bedömning, intuition och självständig, spontan eller eftertänksam akt och mening. I processen blir den också därför alltmer blind för alla saker som inte kan mätas, såsom känslor, mening, skönhet, lycka, rättvisa, medkänsla och så vidare.

Låt oss därför som exempel tänka att sociala maskiner mer är någon slags patologisk avvikelse, som förgör det individuella tänkandet! Det är nu det helt normala för alla mänskliga samhällen utöver en viss skala:

Utvecklingen från en humanistisk baserad organisation bestående av människor som fungerar på grundval av gemensam individuell förståelse - synkronicitet, spontant samarbete, gemensamma värderingar och individuell känslomässig bedömning och initiativ, till en social maskin där människor beter sig som robotar enligt mönster, den är automatisk: det är helt enkelt bara en fråga om skalan på vår intellektuella lättja! Så vi måste alltid aktivt välja att motverka den utvecklingsriktningen i oss själva!

Men oavsett vad du gör kommer det ändå fortfarande att finnas sociala maskiner och du kommer fortfarande att behöva hantera dessa genom upplysning om funktion i sak till vidare ledning och upplysning.

Därefter måste vi acceptera att sociala maskiner i stor utsträckning bemannas och nästan uteslutande drivs av individer med starka preferenser för filosofisk materialism, vilket inte på något vis gör uppgiften mindre viktig:

Det är ett faktum att inom sociala maskiner stiger mer betingade filosofiska materialister – mer instinktsstyrda, till toppen snabbare, vilket lätt att förstå:

Om du har några tendenser till självhävdelse är det bra att passa dem in i en social maskin, med större självhävdelsetendenser är det ännu mer användbart. Följaktligen stiger det rena vansinnet inom samhällsapparaterna genom strukturerna och koncentrerar sig till toppen. Det borde inte exakt vara helt otroligt, att när vi tittar på de övre delarna av näringslivet och regeringen, styrelserna, de verkställande filialerna, lagstiftarna och domstolarna, så finner vi att de är ganska välfyllda med själsligt närmast totalt obildade individer – de mest filosofiskt materialistiskt orienterade.

Så låt oss därför slutligen dra några slutsatser, som nu ska vara helt uppenbara. Alla de ovannämnda hatkulturerna är inriktade på att skapa polarisering och kamp. ”Utvecklade” länder är sociala maskiner av högsta filosofiska materialistiska kvalitet. Sociala maskiner drivs av ett evigt växande själsligt armod. Oavsett vad de gör kan du vara helt säker på att det inte är någonting personligt, det ligger nämligen helt bortom din kontroll och det är inget att bli upprörd över.

Mitt uppriktiga och allvarliga hopp är att när du förstår dig själv bättre och accepterar dessa fakta, blir du känslomässigt mer balanserad genom att bättre kunna förstå dina egna känslogrundande värderingar, så då kommer ifall någon eller någon annan börjar bli osedvanligt dum enligt dig, förtrollningen att brytas och då kommer den politiska vitriolen i din hjärna så småningom att metaboliseras till något mindre giftigt (urin, förmodligen) och du kommer sluta slösa din tid på att debattera det meningslösa - kulisserna.