Det är en mycket ologisk ordförståelse.

Det rättvisande ordet för friheten att välja vilken religion man vill är enligt logikens alla regler ordet "religionsvalfrihet", och ”religionsfrihet” innebär alltså enligt samma logiska lagar frihet från religion - att individens liv är fritt från religiösa påbud.

Eftersom ord styr tankar är det är svårt - omöjligt - att tänka mer fritt än vad ordkunskapen ger, och även om att tänka rätt är stort så är faktiskt att tänka fritt större, oavsett svensk språkvårdsinsats.

Ordens inte obetydliga betydelse som plattform för gemensamt samförstånd är inte mindre än den till missförstånd, vilket väl visas av hur krigföringen av idag utgörs av 5% militärt pangande, 15% ekonomi och inte så blygsamma 80% information, varav en inte obetydlig del är bilder för känsloanslag i grunden, men sällan utan ord som kommunicerande resonansförstärkare.

Systemet lärde dig orden och systemet föder dig med sin historia byggd på de ord det lärt ut.

Det kallas för kognitiv formatering och är en naturlig process som sedan länge varit medvetet påverkad av vinstmaximerande intressen av filosofiskt materialistisk natur, och de är inte intresserade av individuell utveckling, vilket är det enda som kan få samhället att utvecklas från att bli den gråa massa som dessa intressen föredrar.

Individen utvecklas när den börjar att ifrågasätta sina känsloskapande värderingar – tanken om tanken som skapar känslan – och vad det gäller materiell egen nytta, så har det ännu i historien aldrig hänt att ett dött ting har besvarat de känslor det betingat.

Kultur är historien om oss själva berättade av oss själva för oss själva, och dess bärande grund är språk – ord – som i sin tur är rotade i känsla, och trots allt överflöd som systemet producerar till vårat filosofiskt materiella fromma, så blir det allt svårare för många att värja sig mot känslan av brist.

Brist på det ena, brist på det andra, ofta brist på pengar – vilket är märkligt eftersom pengar kan skapas av människan i obegränsad mängd – men mer ofta ändå kanske, en brist på förståelse.

Hos andra för all del, men det enda man kan göra åt det är att upplysa dem genom att upplysa sig själv, för det är svårt att upplysa om mer än man själv är upplyst om.

Om vi inte delar ordförståelse, vad delar vi då - förutom en kamp om förståelse över det som förloras i den översättning av omvärlden vi kultiverar - odlar - i oss själva?"

Och om vi inte förstår oss själva - hur förstår vi då andra?//G.C.