"Om vi nu har valt att byta riktning och utveckla oss själva för att skapa förändring och det nu finns en växande - inkluderande -  rörelse av individer som gör just detta och strävar framåt mot synkronicitet genom den ifrågasättande tanken och som berikar varandra på vägen, då måste vi också ansluta oss till denna rörelse och vara beredda att våga släppa fram vår excentricitet även om vi fortfarande bryr oss om vad andra ska tycka om oss.

Det finns i grunden inget att vara rädd för och vi måste nu vara uppriktiga mot oss själva med de brister vi ser i oss själva.

Att trots sina tvivel på sig själv dela med sig av sina tankar till andra och gå emot rädslan och uppleva ett obehag och genomleva det och inte agera på det automatiska formateringsgrundade flyktbeteende - autopilot - som uppstår av det känslomässiga obehaget det är ett första steg för att vi ska gå framåt i oss själva.

Vi måste exponera oss för det vi är rädda för och ifrågasätta grunderna till den upplevda rädslans uppkomst. Att övervinna rädslan är det enda som kan skapa mod. Att utveckla oss själva som individer innefattar givetvis att betrakta oss själva ur alla tänkbara perspektiv och alltid tänka en extra gång i olika situationer där vi vanligtvis brukar göra på ett visst sätt som ligger inom den egna komfortzonen.

Det finns i grunden mer som förenar oss än separerar oss från varandra så vår inställning till oss själva och varandra är inte betydelselös i sammanhanget. Vi kan berika varandra om vi bara vill. Så att isolera sig från den rörelse av växande medvetande blir en annan form av separation vilket blir att utgöra en del utav problemet istället för att utgöra en del utav förändringen.

Jag kan trivas med mig själv i min ensamhet medans jag inte trivs med mig själv i sällskap av andra människor likaså det omvända kan jag trivas med mig själv i sällskap av andra människor men inte med mig själv i min ensamhet och vad detta egentligen säger bör jag fråga mig själv.

Trygghet kan bara komma inifrån individen. Så länge vi söker utanför oss själva så är vi på helt fel spår och vi kommer att bli allt mer otrygga i oss själva

Bakom alla lager av formatering är människan i grunden en social, uppfinningsrik känslovarelse full av kreativitet och idéer som strävar framåt genom samarbete.

Så att det växande psykosociala fördärvet är ett resultat av den sociala ingenjörskonst som sträcker sig över lång tid och som syftat till att forma människors uppfattning om sig själva och sin omvärld så att den överensstämmer med lögnen istället för verkligheten det är helt givet.

Naturlagar är naturlagar precis som att verkligheten verkar lika för alla oavsett vad människor har för uppfattning om den så att

Makt är kraft att bryta motstånd så vi måste bryta det motstånd inom oss som håller oss fångna i oss själva för att ta egenmakt över oss själva och fullt ut förstå innebörden av detta.

I vårt uppvaknande och sökande efter den sanning som bättre beskriver verkligheten så kommer vi att upptäcka att människor i vår omgivning inte är villiga till att förändra sig själva. Ju mer vi förstår om oss själva och ju bättre utvecklad vår emotionella kompass blir ju bättre blir vi på att se och känna igen denna välutvecklade konst att bedra sig själv.

Vi kommer nu att allt mer se detta självbedrägeri i människor i vår omgivning och hur de stretar emot och gör allt för att slippa betrakta sig själva och se sina egna brister och istället peka finger på sin omgivning och hitta alla möjliga anledningar till att slippa ta ansvar för sig själva för att i nästa stund inta den injektion av inbillade trygghetsskapande intecknade känslor som de tror ska göra de lyckliga men som givetvis aldrig infinner sig.

De klamrar sig fast i sina föreställningar och visar tydlig fientlighet mot det som kan riskera att rasera hela deras inre föreställningsvärld. De är i ett defensivt tillstånd och gör allt för att försvara sin sinnessjukdom. Den kognitiva dissonansen gör de helt känslostyrda och okontaktbara. De sitter fast i den socialpsykologiska programmeringen och förblir reaktiva egon istället för medvetet medvetna och allt mer avtrubbade mot omvärlden.

De är på ständig flykt ifrån sig själva och vill helt enkelt inte se sin egen del i detta utan hellre se sig som offer för systemet. De lever i självförnekelse med lögner som daglig föda.

De blir allt mer förtvivlade över deras psykosociala tillvaro som de fullständigt tappat kontrollen över i sin emotionella galenskap.

De kommer att söka ännu mer yttre bekräftelse, de kommer att mäta sig ännu mer med andra människor och försöka upphöja sig själva genom att trycka ner andra för att försöka döva sitt inre känslomässiga tillstånd, de kommer att försöka kontrollera det som ligger utanför de själva eftersom de tappat kontrollen över sig själva i sin enfaldighet vilket kommer att spä på den inre själsliga branden ännu mer. De kommer att sjunka ännu djupare ner i emotionellt vansinne.

De står helt enkelt inte ut med sig själva och gör nu allt för att försöka bedöva sitt inre känslomässiga tillstånd med mer yttre bekräftelse, intecknade känslor, konsumtion och lögner på vägen mot sin psykosociala avrättning.

De försöker att lappa och laga den allt mer trasiga fasaden som utåt sett ska överensstämma med deras egen lögn om de själva trots att den nu är så ihålig att det trasiga inre inte går att dölja för någon längre.

De är snart så själsligt avvecklade och emotionellt dysfunktionella i detta patologiska tillstånd att de blir kränkta ut av sin egen existens och projicerar ut detta. Det växande projicerade självföraktet är nu så pinsamt uppenbart och tar sig allt mer patetiska uttryck.

De tål inte att se andra människor utvecklas utan projicerar ut sitt självförakt och skedmatar sig med lögner för att bekräfta sin falska bild av sig själv.

Det speglar bara deras växande inre själsliga obalans och det syns allt tydligare utan att de förstår det själva.

De har gett upp sin själsliga individuella suveränitet till de krafter som ritat den socialpsykologiska formateringskartan genom att göra sig till offer för sig själva utan att ens begripa detta.

Vi ser nu deras projiceringar för vad de är och ser att de är rädda för sig själva. De lever allt mer utom sig själva istället för i sig själva och jagar känslor som de aldrig kommer att uppleva vilket gör att de bara kommer allt längre ifrån nuet. De är utom all räddning så länge de söker utanför sig själva. Detta är vad vi nu måste acceptera och vi kan bara förändra oss själva och vi kan inte längre låta oss dräneras på energi av de som inte vill utan vi måste nu söka oss till människor som rör sig i samma riktning.

Detta är en del utav vår själsliga utveckling hur smärtsamt det än är så är det vad vi måste göra för att gå vidare i oss själv i vår strävan mot medvetet medvetande.

Vi kommer med all sannolikhet att stöta på fler människor på vägen som ger upp och vi kommer att lära oss mer om oss själva i interaktionen med dessa och framförallt att lita på vår känslomässiga radar som tydligt talar om för oss att något inte står rätt till.

Vi har ett liv och vi har nu chansen att använda det på bästa möjliga sätt för att förändra världen till en bättre plats för efterkommande generationer genom att utveckla oss själva som individer och sluta upp med andra likasinnade för att öka dynamiken i det växande medvetna medvetandet.

Våra uppoffringar idag kommer att göra skillnad imorgon och lägga grunden för framtiden."//N.L.

#WeNotMe #InåtÄrVägenFramåt