För de aldrig ifrågasättande, kommer detta dock inte att vara möjligt – för vad har de egentligen någonsin gjort förutom att uppfylla vad de uppfattar som andras önskningar? Vad kommer de att ha kvar utom en värld som är sämre än när de föddes när de inte själva har utvecklat sin förståelse för sig själva? Vad kommer de att känna att de har åstadkommit för någonting, utom mer smärta och kamp för kommande generationer? I slutändan, vad har deras liv egentligen någonsin varit värt och haft för mening?

Jag kan inte föreställa mig en tortyr mer brutal och skrämmande än att realisera i tankarna under sina sista dagar att man har slösat bort hela sitt liv åt att försöka behaga den uppsjö av missledda idioter som en människa har omkring sig, istället för att utveckla sig själv och därigenom kunna förstå andra människor bättre och utifrån det forma morgondagen till det bättre. Att säga som det är, till sig själv och andra. Jag kan därför inte föreställa mig ett strängare straff än att spendera merparten av sina år som en mental slav utan att ens veta om det. Jag kan inte föreställa mig en tillvaro mer förtjänt av medlidande och ånger än för de aldrig ifrågasättande. Att medverka till upprätthållandet av illusioner, att leva på lögnen. Att inte äga ord blir att samtycka!

Det sägs ofta att det bara finns två sorters människor här i världen: de som vet och de som inte gör det. Jag skulle hellre expandera på detta och säga att det faktiskt finns tre typer av människor: de som vet, de som inte vet, och de som inte bryr sig om att veta - Inte vill veta. Medlemmar i den sista gruppen är den typ av människor jag skulle karakterisera som nyttiga idioter och den gruppen dominerar idag det moderna samhället

Nyttiga idioter är medlemmar i en socialpsykologisk kultur eller samhälle och är inte nödvändigtvis helt omedvetna om verkligheten i sin omgivning, de kan ha utsatts för värdefulla och beskrivande sanningar om verkligheten vid ett flertal tillfällen. Men när de konfronteras med fakta som strider mot deras känslobetingande synvinkel - värdering - så uppstår en så stark kognitiv dissonans att de blir aggressiva och antagonistiska i sitt beteende, de försöker avfärda och attackera den sanning som beskriver verkligheten bättre genom att angripa budbäraren och förneka all anledning till acceptans, för att inte behöva ifrågasätta sig själva i förhållande till sin självuppfattning - att inte behöva ifrågasätta de egna känslogrundande värderingarna.

Nyttiga idioter finns naturligtvis på båda sidor av Sveriges klassiska falska politiska paradigm och de finns inom alla sociala ”klasser”. I själva verket, den ”professionella klassen” och hierarkin i den akademiska världen är skenande häckningsplatser för nyttiga idioter, som jag därför ibland kallar ”belästa busar”.

Läkare och jurister, forskare och politiker är alla lika benägna att sprida nyttig idioti – pesten som alla andra, den enda skillnaden är att de har en byråkratisk legitimerande apparat bakom sig, vilket ger dem en falsk känsla av betydelse. Allt de behöver göra är att följa systematiskt inrättande linjer och främja inrättandet av synsättet. Men egentligen hur mycket innovationer kommer ur institutioner? Kan man institutionalisera kreativitet, skapande utanför det förutbestämda? Vem blir i så fall nyttotagare...

Naturligtvis är det gemensamma argumentet från nyttiga idioter att alla människor tänker och att människor som tänker annorlunda är blinda för verkligheten, vilket i deras sinnen, på något märkligt sätt försvarar deras beteende. Dock är den egenskap som absolut definierar en nyttig idiot inte nödvändigtvis en brist på kunskap, utan alltså mer en ovilja att överväga eller omfamna en uppenbar logik eller en sanning som strider emot den etablerade tanken, för att skydda sina egon och fördomar från att skadas. En nyttig idiot tänkesätt drivs kring att nav av självcentrerade motiv. En oförmåga till altruism.

Intelligenta gangsters styr belästa busar för att kontrollera nyttiga idioter.

Traditionella mediers logik går därför allt mer ut på att förstärka detta aggressiva tänkesätt som ger en illusion av normalitet i nyttig idioti, eftersom detta utgör just den befolkningsmässiga ”majoriteten” och att majoritetens uppfattning (ett floskelbegrepp som också har konstruerats av MSM) utgör den enda rätta uppfattningen, av just det enkla skälet att majoriteten vet bäst eftersom det råder demokrati. När ledde majoriteten senast en innovativ tanke? Måste den inte komma först någonstans?

Många fritt tänkande människor har nyligen noterat att det skett ett uppsving i de presstituerade mediernas propaganda som syftar till att utmåla fritt tänkande människor, beredskap och frihetskulturer som alltifrån, ”reaktionära”, ”extremistiska”, ”konspirationsteoretiska” till ren patologiskt betingad sinnessjukdom som bör tvångsmedicineras och eller övervakas noga.

Tv inslagen har därför också alltmer designats speciellt för att söka upp de värsta tänkbara representanterna för de människor som ställer sig ifrågasättande av samhället och parade med sociala tillkortakommanden i dagens samhälle så skapar detta intrycket av en färgsprakande karneval ren galenskap.

Detta är mycket liknande den närmast banala taktik för opinionsbildning som används av de institutionella presstituerade medierna vid storskaliga protester. Då de i allmänhet helst intervjuar de minst vältaliga människorna och de personer som är de enklaste att förlöjliga, samt vidare att presentera och göra dessa personer till en momentan maskot för hela gruppen och den filosofi som gruppen uttrycks inneha. Alternativrörelsen har därför med uppsåt fyllts till bredden med sponsrad talanglöshet som med tiden bara .visar sig sprida allsköns vansinne

Målet är att ge nyttiga idioter identifikation i att de är de själva som är de ”normala” och att alla som kliver utanför gränserna för deras nyttiga normalitet är de som är ”onormala” och ett välkommet mål för kollektivets riktade förakt och aversion. En slags dold polarisering.

Det kan ibland förefalla som att livet för en nyttig idiot är ett liv i relativ lycka. Ignorance is bliss, heter det ju. Hela samhällsmaskinen verkar vara konstruerad för att göra dem glada och resten av oss olyckliga. Men är verkligen en nyttig idiots existens den idealiska? Är människan verkligen lycklig i sin okunnighet? Om man inte kan eller förstår någonting alls är man , då som lyckligast, lever man ens då? Är de verkligen så säkra inom ramarna för systemet? I ett system med en inneboende funktion som detta, är det så? Leder att vara en trägen arbetare i Systemets vingård nödvändigtvis till allmän upplevd lycka vid vägs ände? Leder nyttig idioti till just den enskilt upplevda känslan vid vägs ände, att ha gjort skillnad och gjort saker bättre för andra genom detta system med sitt syfte?

Tyvärr inte, människor känner goda känslor av att utvecklas som individer själva tillsammans med andra människor, att berika var – andra själsligt. Människor kan nämligen bara uppleva känslor som individer.