Att verka utan att synas i bankpalatsen runt Kungsträdgården mer noga räknat, ja där finns det alltså också gatlyktor att hålla sig i för att gå i cirklar. Ljuset till ledning kommer utifrån och inte inifrån genom viljan till att ifrågasätta de egna känslogrundande väreringarna.

Folket i en intellektuell fekalietuggande bananmonarki måste också ovillkorligen därför luras till att delta i processen för upprätthållandet av deras eget ekonomiska slaveri, åtminstone fram till oligarkerna är redo att släppa lös fullt utvecklad totalitarism. Begreppet fria val blir därför inget annat än en tragisk storslagen teaterpjäs, där de flesta kandidaterna, oavsett partitillhörighet, köps, är mutade, utpressade eller filosofiskt allierade med etablissemanget. Alla åtgärder som dessa kandidater talar om så mycket högre inför val än effekterna som deras retorik resulterar i, för de med vett nog att vara uppmärksamma, är nu omöjliga att undgå i sin uppenbart falska natur. Men för många människor, är dock frestelsen av lagsportmentaliteten i politik någonting som helt enkelt bara för mycket för att stå emot. För dem är patologiskt vansinne verklighet.

Denna blygsamt intellektuella briljans av falska vänster / höger paradigm består av något så oerhört okomplicerat som att den förtrollar den kognitivt formaterade allmänheten med två kosmetiskt separata politiska rörelser - inriktningar, som egentligen är identiskt lika till sin funktionsmässiga natur, de bygger på samma kollektivistiska materialism, men med olika materiell fördelningsmässig funktion inom ramen för samma monetära mekaniska system som i båda fallen gynnar en och samma part. Därför att detta distraherar människor bort från det mer trovärdiga tredje alternativet som val, nämligen verklig utvecklande personlig frihet och ansvar, även känd som klassisk utveckling av egen förståelse för de egna köslogrundande värderingarna, som leder till individuell synkronicitet. Något som alltså uppenbarligen praktiserats i klart otillräcklig omfattning av våra förfäder.

Vi är där vi är därför att det har varit som det har varit.

Kollektiv materialism i enskildhet men för samhället i synnerhet är mycket destruktivt för vårt konstitutionella och kulturella arv, eftersom den som konstitutionalism samtidigt försöker urholka friheten inifrån människor, som redan kämpar för att få förbli slavar och därför konkurrerar ut varandra för att uppfylla denna illusoriska psykologiska målsättning.

Den socialliberala sidan av detta paradigm som kuliss använder skarpa elakheter mot konservativa för att övertyga allmänheten om att socialisering är en nödvändig åtgärd för att humanisera samhället genom en annan fördelning av tillgångar som bygger på samma egennyttiga syfte hos individen.

Den konservativa sidan av paradigmets kuliss använder utrikespolitik som en ”svaghet” hos socialliberala för att sedan argumentera för en återgång till ökad militarisering och makt.

Båda metoderna resulterar därför i en ständigt växande apparat för reglering och med detta oundviklig tyranni inom ramen för ett och samma enskilt kontrollerade skuldbaserade valutafinansiella system som innebär att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Att tro på att en röst på ett av de etablerade partierna i riksdagen skulle göra en skillnad, är detsamma som att inte förstå att politik drivs inom ramen för ekonomi.

Så krig blir alltför viktigt för att överlåtas till militärer och ekonomi blir alltför viktigt för att överlåtas till politiker.

På dessa nordliga breddgrader, förvandlas årets sista kvartal till någonting som nu alltmer känns skrivet i blod, men inte ännu huggits i sten, men som är åtminstone författad i en urmodig och verklighetsfrånvänd kod för kultur. En döende kultur av djupt rotade bedrägerier, moraliskt förfall och karaktärslöshet, som löv allt mer spridda för vinden. Så möjligheten till förbättring bara växer.

De politiska Löfven sprids över gatorna i en tidig skymning, medan allt kallare vindar skrämmer både människa och natur, landskapet förbereder sig för den långa sömnen och det mänskliga drar sig inomhus för aktivitet – inklusive de kommande mödosamma festligheterna kring julen. Vi tar ju trots allt den komfort som det innebär att fly undan sina känslor, som vi kan få i allt detta. Så vi blickar framåt istället för inåt.

Men en underlig dvala i den årsvisa cykeln deltar i årets sinnesstämning. I årets kommande händelser, verkar väldigt mycket hända och vad som än händer så verkar ingenting längre spela någon roll. Världen sitter med slitna nerver och hör ett avlägset växande brus, vilket är den finanskosmiska skruv som drar åt käftarna på historiens skruvstäd. Människors känslomässigt värderingsmässiga fundament skakar i sina grundvalar.

Alla kan se att landet går igenom allting utan att lösa någonting – politiska val, skattemässiga debatter, hushållens skuldsättning, hälsoimplosioner, havererad sjukvård, vårdskandaler, inhemsk och internationell spioneridramatik, politiska illgärningar, notoriskt politiskt babbel, bankbedrägerier, Syrienkalabalik, Irans hemskheter med kärnvapen. ….krigshot, krig och en vad som numera förefaller vara en närmast oändlig räcka av juridiska rättshaverier, som utsätter människor för det sannolikt mest korrumperade rättssystem som har existerat..

Det är nu alltmer farligt att leva som om det inte fanns något sådant som konsekvenser och en morgondag. Samhällen har ett sätt att med tiden nå en samsyn om det mesta beroende på att människan vill leva, utan att detta någonsin anges rakt av. Den svenska allmänheten har i tysthet gått med på att ännu så länge fortfarande - sitta stilla på sina händer, men tro mig när jag förutspår att det kommer en dag och efter den dagen så kommer tingens forna ordning verkligen att skakas i sina grundvalar, om inte förr.....

Framför allt så har detta intellektuellt och moraliskt permafrosterade lands befokning, det karaktärslösa, giriga folk som kallats nordens köpmän från Venedig, ännu inte i allmänhet börjat räkna med det centrala dilemmat för vår tid: den dödliga hypertrofi som kommer ur den filosofiskt materialistiska finansreligionen - penningmånglandets - socialekonomiska metastaser. Vad pengar är istället för vad pengar en gång gjorde, vilket nu istället är totalt är styrt av vad pengar är för någonting till sin inneboende funktion och natur..Pengar måste döda skulder inte föda skulder.

Denna hemska motor av bedrägeri och svindlerier har förstorat hjärtat hos den döende politiska kroppen och allt befolkningen vet hur man gör, är mata den allt mer med de tomma monetära kolhydrater vilka har funktionen av räntebelastad skuld - vilket leder till att belastningen från den finansiella kroppen växer. Detta dödsförlopp har pågått mycket längre tid än de ekonomiska läkarna och medicinmännen trodde var möjligt och det återstår nu bara ett litet infantilt hopp bland de mycket godtrogna på att den större organismen av ekonomin, därför måste vara odödlig på grund av att den betraktas som gud....utgör en religion. Men den verklighetsbaserade minoriteten väntar stoiskt på finalen av en kronisk och dödande infarkt. För svanar flyger visserligen mot södern för vintern, men inte alla de svarta, till den vitriolstinkande varma plats där skrupellösa moralhaverister med obefintlig medveten medvetenhet tenderar att samlas med tiden.

Historien om svensk politik kommer när den skrivs, att bli beskrivningen av en lång räcka underlåtenhet till att agera och adressera de verkliga problem som landet nu står inför, alltså inte bara dess uppenbara misslyckanden. Politikerna föredrar att inte se.

Ledare ger upplysning och ledande är inte makt, människor måste därför veta och förstå varför de fattar sina egna beslut och på vilka grunder som detta beslutsfattande sker.