Och eftersom detta mäts på skalan av Djupa Statenlojalitet - ibland mer känt som Clintonsoroslojalism - så vill vi mer medvetna svenskar inte gärna dömas efter den utrikesminister Sverige har.

Att inte Maggot får förhandla i Nordkoreafrågan trots - på grund av - den "svenska ambassaden" skall alltså inte ses som en av slumpen tillkommen företeelse. Om Israels anseende nu faller fritt, så är det ändå inte alls så snabbt som det svenska självpropellererande förtroendefallet nu rör sig.

Det verkar nästan lite som att den gemensamma nämnaren sitter i de dolda kolonialväldestraditionerna...