2012 08 07

Finansiella brottslingar genom historien har blivit slagna, torterade och även dödade, med liten avhållande effekt som bevis på att stränga straff konsekvent har avskräckt folk från att begå tjänstefel som kan göra dem rika.

Historien om drastiska straff för ekonomisk brottslighet kan nog sägas vara nästan lika gammal som förmögenheten själv.
I Code of Hammurabi, som är mer än 3700 år gammal, anges att varje mesopotamier som bryter mot villkoren i ett finansiellt kontrakt – inklusive i de terminskontrakt som vanligen användes inom råvaruhandeln i Babylon - "skall straffas med döden som en tjuv." Det stränga straffet verkar inte helt ha utrotat viljan till sådant fusk, dock.

I det medeltida Katalonien, innebar det att en bankir som gick i konkurs inte enbart blev förödmjukad av stadens härolder som deklamerade hans misslyckande på offentliga torg över hela landet, han var tvungen att leva på bara vatten och bröd tills han betalat av sig skulderna till sina insättare i sin helhet. Om det efter ett år var på det viset att han inte kunde betala, skulle han bestraffas - som i fallet med bankiren Francescho Castello, som halshöggs år 1360. Bankirer som ljugit om sina böcker kan också bli föremål för dödsstraff genom människans historia, det har hänt förr.

I Florens under renässansen, skapades Arte del Cambio - för handelsflottans växlare som underlättade stadens internationella handel – som medförde att fusket kunde bestraffas med tortyr. Regel 70 av stadgarna anger att en medlem som fångas i oetiskt beteende kan prövas på rack "eller andra korrigerande instrument" vid befunnen skyldig.

Men ekonomiska brott var inte bara bestraffade, de var stigmatiserande. Dantes Inferno befolkas till stor del med finansiella syndare, var kategori med sin egen distinkta straff: girigbukar, som rullar jättevikter onödigt fram och tillbaka med sina bröst, tjuvar som åts levande av ormar och ödlor, ockrare draperade med plånböcker de inte kan nå, även prognosmakare som huvuden slets runt bakåt på för att symbolisera deras oförmåga att se vad som finns framför dem.